Det är fullbordat

När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: "Det är fullbordat."
Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.
Joh. 19:30

Dessa ord brukar man läsa i kyrkan under passionhelgen. Men de är ingalunda avsedda för bara ett tillfälle under året. De hör till kärnan i vår tro och är aktuella varje dag i vårt liv. Vad är det som är fullbordat? Jo, det som Jesus, Guds Son hade kommit hit för att göra. Han hade nu fullbordat sin uppgift. Han hade betalt allas våra synder med sitt blod. Hela frälsningsverket var nu färdigt, varigenom hela männiksosläktet hade blivit rättfärdigt, heligt och dugligt åt Fadern i himmelen. Ingenting fattades. Himlen är nu öppen för oss, ja, vi är t o m förda ditin, nämligen från Faderns sida sett. Han kräver ingenting mer av oss utan godkänner oss för Jesu skull. Detta budskap får vi aldrig lämna bakom oss utan ha det ständigt i vårt hjärta och i vår mun intill döden. Det är nämligen nyckelen till himmelen.
Tyvärr är en vanlig reaktion bland människor den, att de menar sig kunna den saken och vill gå vidare. Men de, som tänker så, varken ser eller förstår meningen med Jesu frälsningsverk. Den som personligen har erfarit frälsningens betydelse går ingenstans bort från detta lärostycke utan älskar det och bygger dagligen sitt liv på det.

När det förkunnas, att Jesus redan har gjort allt för vår frälsning och att vi genom hans verk redan är frälsta, väcker det naturligtvis frågor: Vad är det då för mening med sinnesändring och omvändelse och helgelse? Svaret är att en rätt sinnesändring och omvändelse är just att tro på Jesu fullbordade verk. När vi tror att han har fullbordat hela frälsningsverket för oss, då lämnar vi samtidigt åsido alla våra egna fåfänga försök att med egen fromhet förtjäna Guds nåd. Då förenar vi oss gärna med Paulus, då han skriver: Allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. Fil. 3:7-9

Det finns ingen annan helgelse än den som Jesus genom sin korsdöd har gett åt oss och t o m klätt oss i. Vi är redan helgade i hans blod. Men när vi talar om nödvändigheten av en daglig helgelse, är det fråga om att vi påminner oss Jesu helgelseverk, tror det och föder vår själ med det. Då kommer sanningen om det fullbordade in också i vårt hjärta, den sanning som redan är förkunnad från Guds sida, och då fylls vi med frid och glädje. Vi är alltså först helgade genom Jesus blod, och sedan helgas vi i kunskap en om detta. Därför uppmanar Jesus oss att undervisa om detta och därigenom helga dem vi undervisar.
Vårt köttsliga förstånd kan visserligen inte acceptera budskapet att allt som har med vår frälsning att göra är redan färdigt i Kristus. Vi frågar: Vad händer när alla slags syndare, fallna och oomvända syndare tar emot och tillämpar detta budskap på sig själva? Svaret är att de därmed blir rätt omvända och har del av rättfärdigheten och evig salighet. Aposteln Paulus skriver: Nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud. Rom. 3:21-25.

En annan vanlig invändning är: För inte ett sådan fritt och lätt tillägnande av nåden till lättsinnighet och lösaktigt leverne? Svaret är att Herren har kallat oss att predika detta evangelium åt alla människor, så att de som behöver det, får det. Missbruk kan inte hindras, men de som missbrukar evangeliet visar själv genom sina gärningar, att de i själva verket inte har anammat evangeliet, ty evangeliet är i sig själv en mäktig förnyan -de kraft, som inte lämnar människan likgiltig, eftersom Guds Ande bor i evangeliet.
Uppfattningen att evangeliet är lätt att tro, är lögn. Det bevisar redan de, som framkastar ett sådant påstående. Varför förkastar de evangeliet, om det verkligen är så lätt att tro? De förkastar det därför att det är obegripligt för det mänskliga förnuftet. Paulus skriver: Vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stö.testen och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. 1 Kor. 1:23,24. Förvisso skulle de tro evangeliet, ifall man tillika med Kristi frälsningsverk skulle få räkna med också egna förtjänster t ex sin ånger, sin tro och sin goda vilja. Därför blandar människor ofta in krav och förutsättningar i evangeliet. Man tänker, att man bör finna både det ena och det andra i sitt hjärta för att vara frälst. Men detta är då inte längre något evangelium.

Också för de troendes gamla kött är det rena och förutsättningslösa evangeliet omöjligt att acceptera. Därför är det alltid en strid i vårt inre. För vår själ och ande behöver vi Guds nåd oförtjänt och gratis, men köttet och djävulen vill förhindra det. Det är inte lätt utan svårt att anamma evangelium. Därför säger Jesus: Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. Luk. 13:24. Ingen kan ta evangeliet åt sig. Det ges oss som en gåva av Guds nåd. Och den som får det, måste för att få behålla det kämpa mot sitt kött och världen och djävulen under hela sitt jordeliv. Men det lönar sig att kämpa, ty evangeliet är en större och värdefullare skatt än himmel och jord. Paulus redogör i sitt brev till efesierna vad ett rent evangelium är: Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det – inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ef. 2:8,9. Han uttrycker här innehållet i orden Det är fullbordat: Ni är frälsta av nåden genom Kristi blod, utan egna gärningar sådana som ni är, på allt sätt syndiga och ogudaktiga. Detsamma säger Paulus på ett annat ställe: Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Rom. 5:8.

Detta evangelium anammar vi alltså, som det heter 'genom tron' och som en ren gåva. Den gåvan har varit färdig och given åt oss redan för tusen år sen. Gud har sedan genom dopet försäkrat oss var och en personligen, att gåvan är vår. Och nu förkunnar han detta för oss genom sina tjänare och kallar oss att ta del av gåvan. "Kom!", säger han på bibelns sista blad och fortsätter: Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet. Upp. 22:17.

När vi nu har hört och förstått vad Jesu ord 'Det är fullbordat' innebär för oss, nämligen syndernas förlåtelse, rättfärdighet och barnaskap hos Gud, och vi dessutom har fått detta bekräftat för oss i dopet – då börjar en helt ny tid för oss. Vi är inte längre fångar i otrons och djävulens garn. Vi är friköpta från vår förra husbondes välde och lyder nu under Herren Jesus i hans barmhärtighets rike. Han är vår arbetsgivare och ger oss himmelska uppgifter varje dag. Hans befallning lyder: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Mark. 16:15. Paulus skriver om hur betydelsefullt detta arbete är: Hur skulle människorna kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Rom. 10:14. Må vi alltså var och en fullgöra den uppgift som Herren tilldelar oss i detta arbete! Skörden är stor, men arbetarna är få, sade han till de tolv. Matt. 9:37. Det betyder ingen är överflödig, utan var och en har sin viktiga uppgift av Herren tilldelad.

Men vi ska vara på det klara med, att vår förkunnelse också blir motsagd och avvisad. Därför fortsätter Herren Jesus sitt tal med orden: Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. Mark. 16:16. Om vi så skulle predika både dag och natt under bön och tårar, tar inte alla emot Guds nåd. Inte heller av Jesu egen predikan blev fariséerna omvända. Men för att de utvalda, de som sätter tro till predikan, ska få höra nådens budskap, ska vi fortsätta arbetet till tidens ände. Den glädje som evangeliet om Guds nåd tänder i syndarens bröst väger långt mer än erfarenheten av motstånd från dem som anser sig rättfärdiga och ingen frälsning vill ha. Jesus sade att det blir glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig Luk. 15:10, som omvänder sig från laggärningarnas väg till tro på nådens evangelium. Också i liknelsen om den förlorade sonen beskrivs denna stora glädje: Medan sonen ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. Och han sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Luk. 15:20,22.

Herren Jesus kallar oss alltså att ta del i denna glädje här och nu tillsammans med dem åt vilka Guds Ande uppenbarar evangeliets sanna innehåll. Må vi vara trogna i uppgiften, så att vi efter denna jordevandring får glädjas också i himmelen med dem som av Guds barmhärtighet får del av hans nåd i Kristus!

Om någon frågar vad som är min grund till salighet,
om det ej fordras mera här, som måste vara med,
jag svarar då: Min grund är god. Den heter Jesu blod. SH 164.

Juhani Martikainen