På senare år har vi i Evangeliföreningens estlandsmission fått kontakt med herrnhutismen eller brödraförsamlingarna i Estland. Herrnhutismen kom till Estland redan på 1720-1730-talet och herrnhutismens biskop, riksgreve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf predikade i Estland år 1736.
I början av 1900-talet hade rörelsen ett hundratal bönehus i Estland. Av olika skäl minskade de sedan. Endel av försvann ur rörelsen till följd av splittringar till frikyrkliga rörelser. Andra revs eller fick annan användning under sovjeteran. I en del bönehus, som fanns kvar inom brödraförsamlingarna, kunde verksamheten fortsätta också under ockupationstiden. Några bönehusen som varit i annan användning har brödraförsamlingarna fått tillbaka. För andra som inte kunnat lämnas tillbaka har betalts ekonomisk ersättning. Om Gud låter dethär försöket med tidningen Kristi nåd fortsätta, skall vi kort att berätta om bönehus och brödraförsamlingar vi besökt under missionsresorna. Vi börjar med en plats där det inte var möjligt att återfå bönehuset, nämligen centrala Tallinn.
Endla bönehus Brödraförsamlingens (Vennastekogudus eller VK) första bönehus i Tallinn byggdes 1828, naturligtvis i trä, och användes till år 1934. Då det ersattes det med ett helt nytt stenhus på samma tomt. När Sovjetmakten hade invaderat Estland 1945 förbjöds VK som organisation och bönehusen gavs i många fall till 'filialer' åt de församlingar, där de stod. Bönehuset i Tallinn konfiskerades och det blev ett filminstitut. Under sovjettiden besökte Tallinavdelningens folk i stället bönehuset i stadsdelen Nõmme. Det hade gjorts till filial under den församling som fanns där och kunde på så sätt hållas öppet. (numera heter församlingen EELK Nõmme rahu kogudus) – Vi återkommer till det bönehuset, om Gud vill.
Så snart Estland blev självständigt igen 1992 återupprättades Brödraförsamlingen som juridisk organisation. Det självständiga Estland betalade ersättning för det konfiskerade huset i stadscentrum. Brödraförsamlingen i Tallinn fick alltså söka sig en ny samlingsplats. Det hus man fann fanns i stadsdelen Endla, strax väster om järnvägen, men ändå relativt centralt. Numera finns ett stort köpcentrum andra sidan en gatukorsning. Med bistånd bl.a. från brödraförsamlingar i Norge kunde källarvåningen iståndsättas som en första samlingssal. Den togs i bruk 1996. Senare har första våningen också byggts om till en mötessal. I anslutning till samlingssalen har ett centralkansli för brödraförsamlingarna i Estland (EEVK) inrättats. Till för en tid sedan var det Salme Reier som förestod kansliet och var redaktör för tidningen Risti Vägi. Av hälsoskäl har hon slutat och just nu letar man efter ny redaktör för tidningen.
I Endla bönehus hålls
möten regelbundet, varje vecka året runt. I enlighet
med sed redan från Herrnhut, så har sången och
musiken stor plats vid mötena – så också i
Endla bönehus. Möte, kuulutustund
('predikotillfälle') hålls söndagar kl 17.
Vanligen predikar församlingens egna predikanter. Gästen
vid missionsfesten i Terjärv, diakon Leo Lekarkin har en
predikotur i månaden i bönehuset. Till sång- och
bönemöte samlas man varje tisdag kl 18.
”Systrarna” har egna samlingar (Õdede tund) andra
söndagen i månaden kl 15. BS
