Läs - begrunda!

Jesus sade: "En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar. En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid." Luk. 14:16-24

Om vi utgår från att den som ordnade festmåltiden var Jesus, som genom sitt lidande och sin död färdigställde en andlig festmåltid för oss, där han bjuder åt oss syndernas förlåtelse, rättfärdighet och evig salighet, vilka är då de, till vilka han skickade inbjudning? Är det inte dig och mig som han kallar genom evangeliet? Och vad betyder de bjudnas avböjande svar, om inte det, att ren nåd inte dög åt dem, utan de älskade mera sina egna inbillade rikedomar och sina försök att själv skaffa sig sin lycka och salighet?

Och om vi därtill utgår från att evangeliets festmåltid ska åtnjutas redan här i tiden, när man hör det predikas, kan vi fråga oss: Har vi faktiskt tagit emot kallelsen, så att vi dagligen och alltid sitter andligen vid Jesu bord och njuter av hans festmåltid, eller är det så att vi inte alls räknar med hans nåd i det dagliga livet, inte på grund av hans offer håller oss för rättfärdiga och saliga Guds barn och arvingar till himmel och jord? Månne vi har orsak att strax bege oss i bön till honom med begäran om förlåtelse för att vi inte har tagit hans inbjudan på allvar och satt oss ner vid hans bord? Låt oss nu genast, i tro på hans ord och allt som han genom sitt verk skaffat oss, ta del av hans festmåltid, så att han inte måste vredgas, som han enligt texten och även orden i Psalt. 2:12 har all rätt till!

Men vad betyder då det, att Herren skickade sin tjänare att hämta in fattiga, krymplingar, blinda och halta och att han t o m skulle uppmana dem enträget att komma? Månne det inte betyder, att vi endast under medvetandet av vårt eländiga andliga tillstånd och vår synd är beredda att komma till Herrens måltid?

JM