Predikan vid domsöndagens gudstjänst i Skaftung, Kristinestad 2006 samt föreg. fredag i Övermarks bönehus

Konungen på sin tron
Matt. 25:31-46

31. När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron.
32. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.
33. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. 34. Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.
35. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
36. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
37. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?
38. Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
39. Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
40. Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
41. Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.
42. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka
43. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
44. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte?
45. Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.
46. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."

När kommer Människosonen i sin härlighet? Han har redan kommit in i den härligheten och han kommer till oss var och en i denna härlighet genom evangeliet om den. Vi måste lägga märke till att han talade om detta före sitt lidande, när han beskrev för lärjungarna vad hans offer skulle leda till.

Människosonens härlighet är inte något ytligt spektakel likt det man kan se på tv-skärmen eller på nyårsnatten. Nej, det är den härlighet och ära som han fick genom sitt osjälviska lidande i vårt ställe. Det var det förhärligande som han talade om med sin Fader.

Jesus skulle alltså ingå i härligheten genom sin död. Ett mänskligt öga ser inte hans härlighet. Men trons öga kan se den, när Guds Ande uppenbara den genom evangeliet om syndernas förlåtelse genom hans blod.

Allra först efter sin uppståndelse visade han sig i sin härlighet för apostlarna, när han utlade för dem vad som var sagt om Människosonen i skrifterna. Han utrustade dem då för deras änglauppdrag d v s att vara evangeliets sändebud. Textens första ord 'När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom' betyder: När Jesus har fullbordat sin frälsningsgärning och han uppenbarar sig för oss genom alla sina apostlar och sändebud.

Och då säger han att han skall sätta sig på sin härlighets tron, Den härlighet som han vann i sin död gav honom en tron, d v s en maktställning med makt att döma alla dem, i vilkas ställe han hade lidit döden. Han bekräftade detta före sin himmelsfärd med orden Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Och han har förklarat på vilket sätt han utövar den domsmakten, nämligen genom evangeliet om sin härlighet. Den som tror honom och ger honom den ära som tillkommer honom, den är frälst och salig genom hans offer, men den som inte tror, han går miste om allt vad han har förvärvat åt honom, och han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda. Domen faller redan vid evangeliets hörande. Världen bedrar sig, när den inbillar sig att det ännu dröjer innan Guds dom faller. Nej, den faller var gång någon får höra hans ord: Blir det till dom eller välsignelse?

Sen säger han i texten, att alla folk skall samlas inför honom. Det betyder, att Evangeliet skulle gälla alla folk, inte bara judarna, som i gamla förbundets skrifter hade varit i centrum som en förebild för Kristi stora nåderike.

Och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. När han kommer i sitt evangelium blir han för endel till förargelse, men för andra till glädje och välsignelse. Innan han kommer till oss genom evangeliet, är vi alla på samma punkt, nämligen i det tillstånd av otro som syndafallet försatte oss i, men evangeliet åstadkommer en åtskillnad mellan dem som tror och dem som inte gör det. Ordets hörande är tröskplatsen, där vetet skiljs från agnarna.

Jesus har talat om detta åtskiljande med hjälp av olika bilder, om vetets skiljande från agnarna, om änglar d v s förkunnare, som ska samla ihop ogräset i knippen för att bränna upp det d v s avsjöja dem som far med olika sorters villoläror, så att det blir uppenbart vilka som är kvar i Sanningen. Matt. 13. Detta sker inte först då när jorden brinner upp utan här och nu. Då bekräftas och verkställs det. Men redan nu blir det uppenbart. För vilka? Inte för den blinda världen, utan för Guds folk, som har Ordets ljus.

Fåren är de som hör Jesu röst och följer honom i evangeliet om nåd och förlåtelse. Dem ställer han på sin högra sida. Att vara på någons högra sida är att vara godkänd och gillad. När det sägs att Jesus själv sitter på Faderns högra sida, betyder det, att Fadern har godkänt hans offergärning som fullkomlig och fullbordad. Fadern är nöjd med honom. Så är också Jesus nöjd med dem som tror honom. Men getterna, som inte vill vara stilla hos honom i tron på evangeliet utan springer hit och dit i sina mänskliga tankar, dem godkänner han inte.

I och med att Jesus genom sin död och uppståndelse grundade ett eget rike, blev han också rikets konung. Och nu regerar han som enväldig konung här i sitt evangeliums nåderike. Han säger till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.

Detta säger han genom alla sina trogna förkunnaränglar. CO Rosenius säger det med orden: Ängsliga hjärta, upp ur din dvala! Glömmer du alldeles bort vad du har? Det betyder: Ta i besittning det som du äger i Kristus! Håll dig själv för vad han har gjort dig till! Du är inte bara en fördömelsevärd syndare. Du är återlöst, friköpt till Herrens egen. Du är en himmelrikets medborgare, en bland den Allsmäktiges husfolk!

Profeten Jesaja säger det med orden: Vakna upp och kläd dig i din makt, o Sion! Jes. 52. Guds folk har fått makt genom evangeliet, samma makt som Herren Jesus själv har. Vi ska säga till våra motståndare och anklagare: Visst är vi syndare, men våra synder är oss förlåtna i Jesu blod.

Gå inte bara hängande med huvudet och sucka över din ynkedom! Räkna med vad han genom sin död har gjort dig till, nämligen till rättfärdig och helig himlamedborgare. På det sättet ska du redan i detta livet ta Jesu nåderike i besittning. Om du inte vill leva och verka i hans himmelrike fullt ut här på jorden, hur skulle du då plötsligt efter döden kunna finna dig tillrätta där?

Jesus säger: Kom, ni min Faders välsignade! Det innebär, att du inte har någon anledning att vara osäker ifråga om i vilken ställning du är inför Gud. Din frälsning och salighet är så väl grundad som den någonsin kan vara, nämligen i Faderns välsignelse. Om någonting ifråga om din frälsning hade berott på din insats ens till någon liten del, på din tro, din bön eller något annat ditt eget, då hade du haft all anledning att vara osäker. Men nu är din frälsning grundad i Faderns välsignelse. Han har utvalt dig, friköpt dig och döpt dig till sin egen och därmed satt sin stämpel på dig. Det säger sig själv att man inte ostraffat kan ringakta en sådan nåd. Det är allvarligt att höra detta evangelium.

Jesu nåderike har stått färdigt åt oss från världens begynnelse. Det blev inskrivet i Guds plan av evighet, att hans Son skulle bära och ta bort dina synders skuld och att du skulle märkas genom dopet till Guds egendom och att detta skulle bli förkunnat för dig genom hans änglar.
Sen tillägger Konungen:

Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Han säger inte detta som något beröm, utan han bevisar med de orden, att han känner dem som sina vänner, och att det därför är just de och inga andra, som får ta riket i besittning. Jesu får är nämligen ett blygsamt och tillbakadraget släkte. De har blivit det genom ideliga påminnelser om deras synder och fel och brister.
När dessa försöker dra sig till minnes när och var detta kunde ha skett, då säger de:
Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
D v s när har vi haft en rätt kärlek till dig? Lärjungen Petrus fick bittert erfara vad hans kärlek till Mästaren var värd. Ingenting. En sångförfattare beskriver det så, att när han söker i sitt eget hjärta, då finner han där endast synd och smärta, mörker, köld och brist på tro. SH 28.

Men vad svarar då Konungen? Jo, han vidhåller att det verkligen är sant vad han säger, fast på ett annat sätt: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.

Det är genom vår inställning till hans bröder som han känner oss sin sina vänner. Vilka är då dessa? Jesus förklarade det i början av sin predikoverksamhet: Inte alla människor, inte hans närmaste jordiska anförvanter. Nej, han visade i stället på dem som lyssnade till hans förkunnelse: Se här är min moder, och här är mina bröder! Den som gör Guds vilja, den är min broder, min syster och min moder. Mark. 3:34,35.
Vad menar han då med sina minsta bröder? Till dem hörde åtminstone inte fariséen i templet, som prisade sin egen duktighet. Han var stor i sig själv. Han behövde ingen Frälsare. Men publikanen, som slog sig för bröstet och bad: "Gud, förbarma dig över mig syndare", han var en av Jesu minsta bröder. De som är fattiga i anden är Jesu minsta bröder - de som ser sin brist på rättfärdighet och söker nåd hos Gud, de som begär att få skyla sin nakenhet med Kristi rättfärdighet, de som lider av sitt hjärtas ondska och längtar efter befrielse från sin gamla människa. Dessa är Jesu minsta bröder, som han älskar. Älskar vi dem, då vet han att vi är hans vänner.

Med dem som står på hans vänstra sida är det annorlunda. Han känner dem inte. ''Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.''

Det fanns tillfälle att bli bekant, när han kom till dem genom evangeliet. Men de ville inte. Deras hjärtan är inriktade på egen förtjänst, eget ansvar, egen fromhet, egen bön och egen tro. De förstår inte vad synd och nåd är. Därför är deras hjärtan inte heller på Jesu minsta bröders sida, De har ingenting att ge åt dem. De håller sig utanför himmelriket och dess glädje, och De kommer att gå bort till evigt straff.

De rättfärdiga däremot ska inte gå bort. De har övergått från döden till livet och kommer inte under någon dom, säger Jesus. De är redan på jorden hos Jesus i hans rike och fortsätter hos honom i evigheten. När den lekamliga döden når dem, då bara försvinner det förgängliga omkring dem, det som nu tyckts oss så nära och verkligt. De fortsätter den himmelska måltiden med Jesus och hans minsta. Skillnaden är då bara den att de får sitta till bords i frid utan all den oro och nöd som i detta livet besvärade dem. Och för denna saliga tillvaro har de att tacka endast Gud Faders välsignelse och hans nåd i Kristus. Amen.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.

Utläggningslistan - Startsidan