Utläggning över Jesu tal enligt Matteus 24 och 25

Jesus undervisar sina lärjungar på förhand om vad som kommer att
hända i världen med det himmelrike som han genom sitt offer tänker grunda.

 

Herren Jesus redogjorde grundligt med hjälp av bilder hur budskapet om hans nåderike skulle komma att tas emot av människorna. Lärjungarna tänkte sig att det skulle gå som en dans att etablera himmelriket i världen, men Jesus vill förbereda dem på att det inte ska bli på det sättet. Det som han beskriver, är den situation, som vi befinner oss i nu. Hela talet handlar om Jesu rike på jorden.

Kapitel 24 börjar med att lärjungarna bad Jesus se på Jerusalems tempels mäktiga byggnader. Då sade han till dem:
2. "Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner."
Jesu ord om templets öde förde lärjungarnas tankar till det som han tidigare hade talat om angående det nya rike som han skulle grunda och regera i efter sin återkomst.
3. När Jesus sedan satt på oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, kom de fram till honom och frågade:
"Säg oss: När skall det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”

När vi läser ordet 'återkomst' brukar vi genast tänka på världens och tidens slut, men Jesus menar sin återkomst från döden och graven och speciellt sin återkomst till världen via evangeliet, genom vilket han regerar i sitt rike och utövar sin kungamakt. Han återkom alltså genom sin uppståndelse och rikets proklamerande genom evngeliet och är nu alltid med oss enligt sitt löfte: 'Jag är med er alla dagar intill tidens ände'. Matt. 28.20. Han for också till himlen men är lika fullt närvarande hos de sina.

Uttrycket 'tidsålderns slut' uppfattar vi också lätt fel genom vårt jordiska tänkesätt. Med denna tidsålderns slut menade Jesus inte denna världens undergång. Han menade slutet på okunnighetens och lagträldomens tid. Alltså densamma okunnighetens tid, som aposteln Paulus talar om i Apg. 17:30. Den tiden skulle ta slut genom förkunnelsen om Guds nåd genom Jesu försoningsverk. Paulus säger det med orden ”Kristus är lagens fullbordan, (B 1917 'ände', FB 1998 'slut') till rättfärdighet för var och en som tror.” Rom. 10:4. Den nämnda tidsåldern tar alltså slut genom förkunnelsen av syndernas förlåtelse och Guds nåd. Och tidsmässigt tar den slut för var och en av oss, när vi tar emot budskapet.

Uttrycket 'tidsålderns slut' har således ingenting att göra med den synliga världens slut, utan det gäller något mycket viktigare. Denna tidsålder är rådande överallt, där Jesu himmelrike inte har gjort sig gällande. Herren Jesus nämner denna världens tidsålder, lagens och okunnighetens tidsålder som en bakgrund till sitt himmelrikes tidsålder.

4. Jesus svarade dem: "Se till, att ingen bedrar eder.
5. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska leda många vilse.
Jesus går direkt in på sin återkomst. Ska han bli igenkänd då? Många kommer att ta miste och falla offer för bedragare.
Här i början av sitt tal bara nämner Jesus detta ämne i form av en varning. Men orden kan också ses som ett underliggande tema för hela talet. Han behandlar saken närmare från och med vers 23.

Efter varningen övergår Jesus strax till att tala i bilder eller liknelser hämtade från bekanta jordiska skeenden. Varför han gör så har han förklarat för sina lärjungar.
När dessa frågade honom varför han talade till folket i liknelser, svarade han: „Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det. Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.“ Matt. 13:11-13. Kärnan i dessa ord finns i meningen „den som inte har ska bli fråntagen också det han har.“ D v s det han tror sig ha. Luk. 8:18. Det är Guds plan, att de i sig själv visa och kloka ska komma till korta (Matt. 11:25) - samtidigt som de troende lärjungarna genom samma budskap får uppbyggelse genom att Guds Ande (Joh. 16:14) eller Jesus själv (Matt. 13:18) förklarar ordens innebörd för dem. För alla som nu söker uppbyggelse i detta kapitel genom Andens undervisning gäller det att inte på något ställe se på orden på ett jordiskt sätt med förnuftet utan söka den andliga innebörd som Jesus avser.

6. ”Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig.
Det blir alltid storm och dunder från världens sida och speciellt från de världsliga inom kyrkan, när någon bibeltrogen Jesu lärjunge vågar häva upp sin röst och säga ett sanningens ord mot tidens villfarelser. Och främmande religioner kommer att hota överta länder, där Kristi rike har fått fotfäste.

Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet.
Som Jesu efterföljare ska vi inte bli skrämda, fast det ofta ser ut som om Kristi rike skulle bli utrotat från jorden. Hot och maktspråk från världens sida betyder inte slutet för Kristi rike.

7. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser.
Här ska vi komma ihåg, att Jesus hela kapitlet igenom talar om andliga ting! Här är då fråga om religionernas kamp mot varandra och strid mellan folk och människor som behärskas av olika tro. Kristi motståndare reser sig mot Kristi egna, och satans rike mot Kristi rike. Vi erfar det alltför väl i dessa tider.

Det finns en hungersnöd som är värre än den efter bröd. Nämligen hunger efter Guds ord, och den förekommer där Ordet i någon mån redan tidigare har blivit förkunnat. Det blir svårt att få Ordet distribuerat i länder, där de kristna förtrycks. Jordbävningar är ett samlande uttryck för förändringar till det sämre i de kristnas livssituation i världen. Kristna församlingar och hela kyrkor raseras genom villfarelser, och världsmakten stiftar lagar som begränsar de kristnas verksamhet.

8. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.
Vilka födslovåndor? - Naturligtvis Jesu rikes födslovåndor. Eftersom Jesu stora angelägenhet är hans eget rike, då måste ju dessa födslovåndor gälla hans rikes födelse in bland oss människor.
Jesu rike blir upprättat ibland oss genom evangeliets predikan. Vi brukar tala om väckelsetider. Väckelser kommer ofta i samband med sådana svåra tider, som Jesus nyss har nämnt. Visserligen föds inte hans rike i människornas hjärtan direkt genom sådana yttre svårigheter utan genom evangeliets förkunnelse, och därför säger han strax att detta bara är början till födslovåndorna.

Under krigstiden rådde en speciell anda bland folk överlag, åtminstone i Estland och Finland. Man tog mera allvarligt på de eviga tingen. I Estland var det under den sovjetiska ockupationen en enastående uppslutning kring kyrkan och gudstjänsterna. Kyrkorna fylldes. Men när fredstiden kom, svalnade intresset väldigt snabbt. Men Kristi rike går ändå vidare. Och när evangeliet börjar ta rum i allt fler människors hjärtan, då sätter rikets födslovåndor in på allvar. Djävulen vill inte se någon Kristi kyrka på jorden. Han uppviglar därför alla sina anhängare till strid mot dem som har kommit till tro.

9. Då skall man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Innan evangeliet kommer och människor blir omvända till Kristus, kan folk ibland vara något så när sams ifråga om religion och det religiösa. Men när någon på allvar grips av evangeliet, då blir det häftig strid. Och djävulen nöjer sig inte med att dirigera enbart sina egna, utan han går också in i den lilla troende gruppen och åstadkommer förödelse där. De som inte är tillräckligt rotade i Guds ord kan därför stå ut med förföljelsen. ”När bedrövelse eller förföljelse påkommer för Ordets skull, då kommer de strax på fall”, säger Jesus i liknelsen om sädesåkrarna. Matt. 13:21. Och i detta avsnitt säger han:

10. ”Och då ska många komma på fall, och de skall förråda varandra och hata varandra.
Det är verkligt svåra födslovåndor när Kristi sanna kyrka etableras i världen. Jesus återkommer till detta i vers 21.

11. Många falska profeter ska träda fram och bedra många.
Också inom de etablerade församlingarna och kyrkorna blir det svåra splittringar. Falska profeter får till sist t o m majoriteten av kyrkans medlemmar med sig. Det fick redan aposteln Paulus erfara. Han skriver till Timoteus: ”Som du vet, har alla i Asien vänt sig bort ifrån mig.” 2 Tim. 1:15.

Det går alltså inte att bilda en för alltid bestående ren och hel kyrka på jorden. Det är rentav ett kännetecken på Guds rike, att det på allt sätt är i trångmål. Hur vi än strävar för att hålla villolära och stridigheter borta från kyrkan, så finner vi att sådant ständigt uppstår inom kyrkans egna led. Predikanter, präster och biskopar, som vi hade trott på, avfaller från tron, och de får hoptals av människor med sig. Jesus talar om detta i vers 29. Där står det att stjärnorna, d v s Ordets förkunnare, faller från himmelen, och t o m solen, d v s nådens evangelium, blir förmörkad. Och ju större utbredning och makt kyrkan får i världen, desto mera massivt blir också avfallet från tron. Ett exempel är den katolska kyrkan. Jesus säger:

12. och eftersom laglösheten ökar, kommer kärleken att kallna hos de flesta.
Observera, att Jesus här inte talar om otrons människor, utan om sitt rike, d v s om människor som redan har hört Ordet, kyrkornas medlemmar och ledare. Han menar då inte en laglöshet i förhållande till mänskliga lagar, utan ett sinne som föraktar Guds lag och Guds ord i allmänhet. När man nonschalerar Guds lags verkliga innebörd och bortförklarar sin egen synd, då går man också miste om evangeliets innehåll, det som talar om Guds kärlek. Om vi inte tar Guds lag på allvar, så kan vi varken ta emot hans kärlek eller älska honom tillbaka och inte heller älska vår nästa. Under denna allmänna laglöshet i förhållande till Guds ord gäller det att vara ståndaktig i trohet mot Sanningen. Jesus säger:

13. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst.

Sedan kommer Jesus till lärjungarnas fråga om änden. Frågan lydde: Vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” Lärjungarna tänkte på den romerska ockupationens och den judiska läroöverhöghetens slut och Jesu maktövertagande, men Jesus svarar:

14. Detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma.

När vi sentida människor citerar detta bibelställe brukar vi tänka på den synliga världens slut. Men då går vi utanför textsammanhanget. Jesus talar inte om jordiska ting utan om andliga. Han vill säga: När evangeliet predikas, då blir hans rike upprättat ibland människorna, och därigenom kommer slutet – inte världens slut, utan slutet på lagträldomens tid – nämligen för dem som tror budskapet. Lagen har fått sin fullbordan i Kristus, skriver Paulus. Rom. 10:4. Slutet, som kommer efter evangeliets förkunnande, betyder otroslivets slut och Jesu rikes upprättande i våra hjärtan. Den änden innebär också en dom, nämligen över vår otro och vårt eget onda hjärta.

Efter det här ger Jesus anvisningar om hur vi som trogna lärjungar ska reagera, när villoläror har kommit in i församlingen. Och då använder han sig av bilder från den ett antal år därefter förestående belägringen och förstöringen av det jordiska Jerusalem.

15. ”När ni ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - läsaren bör förstå det rätt -
16. då måste de som är i Judéen fly upp i bergen.
Det är alltså viktigt att se efter, om något står på helig plats, något som inte borde stå där. 'Helig plats' är i detta sammanhang den plats där Jesus borde stå, nämligen på förkunnarens plats i församlingen. Just i vår tid måste vi konstatera, att det på den platsen finns inte bara allmän villolära, utan också just sådan 'förödelsens styggelse' d v s något ont som förebådar förödelse i församling och kyrka. Ofta finns den styggelsen så uppenbart, att man kan se den med ögonen. Dessa prästinnor är ett offentligt och synligt uttryck för förakt mot Jesu och hans apostlars undervisning.

Aposteln Paulus skriver att sådant inte får finnas i församlingen och att det är Herrens bud, och att den som inte erkänner detta, han ska inte heller själv bli erkänd, 1 Kor. 14:38, d v s inte bli erkänd av Herren som en trogen lärjunge. Dessutom har Jesus sagt till sina apostlar: Den som hör er, han hör mig, Luk. 10:16. Därför är det inte sant, att apostlarnas undervisning skulle vara en annan än Jesu egen. Detta förakt mot Jesu och hans apostlars ord är en styggelse, som inte bara förebådar förödelse, utan som också direkt vittnar om en redan skedd förödelse i kyrkan, en förödelse som består i att kyrkan har blivit utarmad på dess allra nödvändigaste innehåll, nämligen troheten mot Jesu och hans apostlars förkunnelse, troheten mot bibeln och Gud själv.

Om ni älskar mig, så håller ni mina bud, säger Jesus. Joh. 14:15. Men kärleken till Jesus har kallnat i vår kyrka, allt efter som laglösheten har vunnit insteg, allt efter som man sätter sig själv över Guds ord.

Vad ska vi göra då, när vi ser att kyrkans ledare håller sina egna tankar och tolkningar förmer än Herrens ord och att de offentligt demonstrerar sitt förakt för det skrivna Gudsordet? Har Jesus något råd att ge åt oss? Jo, han har. Vi ska fly bort från Judéen till bergen. Judéen var de religiösa judarnas land, en andligen död provins med blinda ledare. Motsvarigheten till Judéen är i dag på många håll kyrkan med dess falska lära.

Och vart ska vi då fly? Jo till bergen, till de berg som betecknar Guds ords sanning. Vi kan nämna de två stora Sinai och Golgata, lagen och evangeliet. Vi ska fly tillbaka till Guds ord, in i Ordet och gömma våra tankar där och låta våra tankar styras av Ordet. Berg används mycket flitigt i bibeln som beteckning för ställen där man får möta Gud eller där man tror sig få möta Gud. De avfallna israeliterna offrade till sina avgudar på bergen.

Men Gud har lovat möta oss på sina egna berg i betydelsen hans ords sanningar. Jesus sa till den samaritiska kvinnan: ”Den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. De som tillber honom, måste tillbe i Ande och Sanning.” Joh. 4:23. Herrens sanning eller ord är de berg som vi ska ta vår tillflykt till. För vi ska inte tro att vi kan klara oss själv i konfrontation med villolära.

Det finns många som förespråkar dialog med de avfälliga. Men inte ens Herren Jesus själv kom någon vart med sina antagonister. De förstod helt enkelt inte vad han sa. Vi är alltså tvungna att fly till de heliga bergen – och bli kvar där. Men det hindrar inte att vi sen därifrån basunerar ut Guds ord till de avfälliga. Det hörs tillräckligt långt. Och när vi befinner oss på Guds berg lägger folk också märke till oss, om vi vill det eller inte.

Detta andliga flyende har naturligtvis sina konsekvenser i yttre och praktiskt avseende. Men det problemet går Jesus inte in på här. Den frågan behöver vi Guds Andes ledning till i varje enskilt fall. Jesus själv stod till en tid ut med de skriftlärdas och fariséernas gudstjänster, men sedan drog han sig bort.

Avståndstagandet från falsk lära måste i varje fall vara bestämt, inte vacklande. 'Den som ser sig tillbaka sedan han har satt handen till plogen, han är inte skickad för Guds rike,' sade Jesus till en som vacklade. Luk. 9:62. Här i sitt tal säger han nu samma sak med andra ord:

17. Den som är på taket ska inte gå ner för att hämta något från sitt hus,
Vilket 'hus'? frågar vi. När Jesus lämnade Jerusalems tempel sade han till judarna: "Ert hus, kommer att stå öde och tomt". Matt. 23:38. Det var deras tempel. Vårt hus är den församling eller kyrka, vilkens tjänster vi anlitar. Den som nu bildlikt talat är på kyrkans tak d v s står över dess förkunnelse, han har förstått, att dess förkunnelse bygger på en falsk lärogrund. Han ska då inte gå tillbaka dit ner för att ta till sig något av det som finns där. Där finns nämligen ingenting av värde att hämta, eftersom själva grunden, troheten till Guds ord, fattas. Allt som byggs på fel grund kommer att falla.

Lärogrunden genomsyrar nämligen allt som sägs eller skrivs. Om vi har olika lärogrund, så menar vi annorlunda med våra ord. Det är inte samma Guds lag, inte samma nåd, inte samme Jesus och Gud, fastän orden ibland kan vara desamma. Det är nödvändigt att pröva andarna efter Guds ord under den Helige Andes ledning. Jag blev en gång ombedd att läsa en kort betraktelse ur en andlig bok skriven av en allmänt ansedd författare. Men hur jag än sökte, så hittade jag inget stycke där det talades om syndernas förlåtelse. Det gav mig något att tänka på.

18. och den som är på åkern ska inte vända tillbaka för att hämta sin mantel.
Varför talar han om just en mantel av alla saker som kan finnas i ett hus? - Manteln är i andligt sammanhang det som Gud ser på, när vi kommer inför honom. Den ska vara av ett särskilt slag, den ska bestå av Kristi rättfärdighet. Om vi av Guds nåd har blivit avklädda vår egenrättfärdighets mantel, den som förkunnas där nere i huset, då ska vi inte vända tillbaka dit och ta den på oss igen. Vi ska i stället hålla till godo med Kristi rättfärdighets rena mantel, den som är oss given i det heliga dopet.

19. Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna!
Jesus tar här en bild av hur svårt det skulle bli för just den gruppen av Judéens befolkning under Jerusalems kommande belägring. Det har berättats att hungersnöden under belägringen blev så svår att man förföll till kannibalism, och då var just spädbarnen i fara. Men dessa gravida och ammande använder Jesus som bild för dem som har en falsk lära och får efterföljare. De är så att säga gravida av falsk lära och får efterföljare i samma lögnens ande.
Det gudsfrånvända judiska Judéen betyder i nytestamentlig tid den fallna kyrkan eller församlingen, där biskopar och präster uppenbart visar olydnad mot Herrens och hans apostlars ord. Dessa förkunnare avlar otrons barn och matar dem med sin villolära. Det kommer att bli svårt för dessa förförare. Herren Jesus säger: ”Det vore bättre för dem att en kvarnsten hängdes om deras hals och de sänktes ned i havets djup.” Matt. 18:6.

20. Be, att ni inte måste fly om vintern eller på sabbaten,
Här talar Jesus till sina trogna. När dessa vill fly en villfarande kyrkas inflytande men inte finner någon predikstol, varifrån Kristi varma evangelium ljuder, då kan man tala om en andlig vinter. I slutet av kapitlet talar Jesus om en sådan tid, då kyrkan står som ett avlövat träd om vintern, då det andliga livet finns bara dolt i form av det skrivna ordet likt trädets sav innanför barken. Det var inte lätt för Jan Huss och Martin Luther och många andra, som måste bryta med den katolska kyrkan och inte hade någon färdig evangelisk kyrka att gå till. Men Gud vare tack! Han ger åt de sina vad de ber om. Den församling, som han ordnar åt de utfrysta, kan visserligen vara oansenlig för världen, men han har lovat att vara mitt ibland dem - också där bara två eller tre av dem samlas i hans namn.
Sabbaten innebär i evangelisk mening själens vila i Kristi fullbordade verk. Vi behöver få hämta kraft i den vilan speciellt när kampen för tron är svår. Jesus förklarar:

21. för då ska det bli en så stor nöd, att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma.
Den dåtida nöden för judarna kom genom fiendehärens belägring av Jerusalem. Men nöden som evangeliets folk måste utstå åstadkommer djävulen och de människor som han styr. Jesus säger om den vedermödans upprinnelse: Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd. Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att sonen sätter sig upp emot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder och envar får sitt eget husfolk till fiender. Matt. 10:35.

Evangeliet fungerar nämligen på två sätt: Det tänder inte bara liv i dem som tror det, utan det aktiverar också otron och de onda andarna till raseri mot evangeliet och mot dem som tror det. En liknande nöd har aldrig uppstått av något annat än av evangeliets förkunnelse och kommer inte heller att uppstå. Hatet och vreden, som det sanna evangeliet förorsakar hos dem som inte tror, mot dem som tror, är djupare och allvarligare hat och vrede som uppstår av andra orsaker.

22. Hade inte den tiden förkortats, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
Här avses inte någon gemensam tid i historien för alla i den stunden levande människor, då förföljelserna plötsligt skulle upphöra. Så fungerar det inte. Prövningar och anfäktelser måste vi alla som Guds barn dras med så länge vi lever på jorden, eftersom vårt eget kött och djävulen och världen inte förändras. Men Herren förkortar nödens tid för oss var och en enskilt så, att han genom sitt ords kraft bryter djävulens makt genom att sända oss något sitt Ord till undsättning. Visserligen har vi för det mesta en bibel med Ordets svärd, men ingen kan ta det till sig om inte Guds Ande ger det. Det är inte utan orsak som vi kallas får. Vi är precis lika hjälplösa och maktlösa som fåren, när vargarna anfaller. Vi har inget eget försvar och måste därför hela tiden ty oss till vår Herde. Vi har fått hans ord, och genom det håller han oss vid liv. Och han är trofast ifråga om alla sina löften. Han bönhör oss i rätt tid, aldrig för sent, fast vi är rädda för det.

Det finns en stor trygghet i att hålla sig nära Herden. Hur gör man det? - Jo, man lägger hans ord på minnet och har det med sig både helg och vardag. När du kommer i allt slags blåsväder behöver du bara rapportera till honom, enligt hans uppmaning genom aposteln 'Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan, bön och tacksägelse.' Fil. 4:6. Därmed är den saken lagd på Herdens ansvar. Och då får du på köpet Guds frid, som övergår allt förstånd i Kristus Jesus.

23. Om någon då säger till er: 'Här är Messias', eller: 'Där är han', så tro det inte.
24. Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under, för att om möjligt bedra även de utvalda.
25. Jag har nu sagt det till er i förväg.
26. Om de alltså säger till er: Han är i öknen', så gå inte dit, eller: 'Han är i de inre rummen', så tro det inte.

Dessa förförare pekar än hit och än dit. De hänvisar oss till populära predikanter och nya samfund: ”Lyssna på den och den förkunnaren, gå till den och den gemenskapen! De har Anden. Eller: Anden är i öknen d v s utanför kyrkan. Lämna kyrkan! Eller: Han är i de inre rummen och visar sig genom meditation, när du går in i dig själv!”

Men man ska inte låta sig luras av skenet. Den sanne Kristus har tydliga kännetecken, som finns beskrivna i Ordet. En 'Kristus' som inte har sårmärken från korset är inte den sanne.

27. För som blixten går ut från öster och lyser ända bort i väster, så ska det vara när Människosonen kommer.
Versen gäller Jesu ankomst till oss var och en genom evangeliet. Här beskriver Jesus hur stor skillnad det är på hans evangelium och de falska messiasernas budskap. Med blixten som bild talar han om sitt ords tydlighet och klarhet. Villolärarna har det gemensamt, att de lämnar åt åhöraren att själv avgöra vad som egentligen är sanning. Men Jesus gör inte så. När han kommer till oss genom evangeliet, då lyser han starkare än alla andra. Hans tal är övertygande. Man vet säkert, att det är han, den ende och sanne Frälsaren, som talar. Aposteln Paulus skriver: Jag vet på vem jag tror. 2 Tim. 1:12.

Jesu ord fungerar så för alla som tror honom, därför att hans ord är Guds ord, och Guds ord har en gudomlig kraft, som ingen annans ord har. Det som Jesus säger lyfter vår själ upp till himmelen. Och vi ser genom honom hur Gud Fader är oss nådig, hur han för Jesu skull förlåter oss och tar sig an oss med stor kärlek. På det sättet kommer Jesus till oss genom evangeliet.

De falska profeterna däremot lyfter inte upp oss utan lämnar oss kvar i vårt mörker. De lämnar oss kvar i vårt strävande efter egen rättfärdighet. De t o m skuffar på oss i den riktningen. De försöker också invagga oss i en falsk säkerhet. De säger nämligen ingenting om vårt fördärvade andliga tillstånd och vårt hjärtas gudsfrånvändhet.

Jesus rakt på sak i motsats till de falska profeterna. Han undanhåller oss inte sanningen, varken om oss eller om honom själv. Han visar oss framför allt sina sår och säger oss vad de har kommit av. Han har fått dem för våra synders skull, inte bara för våra grövsta synder, utan också på grund av våra allra bästa gärningar. Också våra bästa gärningar är så förstörda, att Jesus måste dö för deras skull. Hans sår vittnar om detta.

Men hans sår har en sak till att säga: De är inte längre blödande! Vårt syndastraff är redan sonat. När Jesus steg upp ur graven, blev all vår halvhjärtade gudsfruktan och falska andlighet kvar i graven. Vi är fria från dem! Vi är rengjorda från alla brister och halvmesyrer.
Men samtidigt är vi också renskrapade på allt vårt eget. Vad finns kvar då, när alla våra egna andliga meriter är bortsopade? - Jo, Kristi rättfärdighet är kvar. Den är vår, eftersom Jesus lät sig döpas till ett med oss vid Jordanfloden, och Gud har dessutom döpt oss till ett med Jesus och all hans rättfärdighet och fullkomlighet. Och därmed har vi också all Gud Faders nåd och ynnest.
På detta klara och tydliga sätt visar sig Herren Jesus för oss, när han kommer till oss genom sitt ord. Sen fortsätter Jesus i följande vers med ämnet villolärare.

28. Där liket ligger, där samlas gamarna.
Den döda kroppen är en bild av andligen döda församlingar och kyrkor. Gamarna är villolärarna. Vers 28 säger oss alltså var avfallet sker, nämligen inom kyrka och församling, där Guds ord tidigare har förkunnats. Där evangeliet däremot aldrig har förkunnats kan det inte finnas något andligt liv och heller inga som har avfallit från tron. Där finns inget att hämta för asätarna.
En kristen församling är skyldig att vaka över sin förkunnare och stöda honom ifråga om läran. Men då både församlingen och förkunnaren är blinda ifråga om det sanna evangeliet, då är det fritt fram för falsk lära. Man kan se om en församling är död eller levande utifrån vilka talare som tillåts uppträda där. Om där fortsättningsvis förekommer talare med falsk lära, så är församlingen död, så att den inte kan skilja på sanning och lögn.

29. Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas

Det är inte fråga om dagar i världshistorien utan i Guds rike och syftar på situationen, när Guds rike har börjat etablera sig. Strax efter den första stormiga tiden, då Jesu rike har tagit form i människors hjärtan och det har uppstått församlingar, händer det gruvliga saker. Först förmörkas solen. Jesus talar inte om timliga solförmörkelser, som inträffar med jämna mellanrum. Sådana berör bara den synliga världen och inverkar inte på vårt eviga väl eller ve. Men när Jesus själv, vårt andliga livs sol förmörkas, då är det illa.

Jesus är vår andliga sol. Ingen klarar sig utan hans ljus. De strålar som han sänder ut är Ordet eller uppenbarelsen om Gud. Ingen har någonsin sett Gud, men den Enfödde, som själv är Gud och är hos Fadern, har gjort honom känd. Joh. 1:18. Profeten Malaki kallar Jesus Rättfärdighetens sol, Mal. 4:2. Jesus lyser med sitt evangelium om den rättfärdighet som han har skaffat åt oss genom att offra sig själv.

och månen inte längre ge sitt sken.
Månen är församlingen. Månens fulla sken är i Höga visan en bild av brudens skönhet (HV, 6:9), och bruden är en benämning på Kristi församling. När församlingen eller kyrkan förkunnar ett rent Guds evangelium är den skön. Den ger då ett återsken av det sanna solljuset. Men om församlingen inte själv har evangeliet, då kan den inte heller ge det vidare. Otrons mörker har då lagt sig över församlingen.

Stjärnorna ska falla från himlen,
I Upp. 1 berättar Johannes, att han såg Herren hålla sju stjärnor i sin hand. Herren sa till Johannes, att stjärnorna är sju församlingars änglar. Änglarna är rätt och slätt de sju församlingarnas föreståndare eller ordets förkunnare. Stjärnorna som Jesus talar om här och som faller från himmelen är alltså de kyrkans förkunnare som avfaller från tron. Aposteln Judas skriver i vers 13 om ogudaktiga människor i församlingen: De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid. Enligt Upp. 6:13 faller förkunnarstjärnorna på jorden. Det betyder, att när de avfaller från tron på det sanna himmelska budskapet, då faller de ner – från tron på evangeliet - till tron på sina egna jordiska och mänskliga föreställningar om de andliga tingen.

Det finns många fallna stjärnor i predikstolarna. Men de kan ibland vara svåra att identifiera. Deras tal innehåller ofta inte direkt bibelstridiga påståenden, men man känner igen dem på det som saknas i deras predikan. Det kan vara sanningen om synden och om Guds helighet och vrede över synden eller om förlåtelsen av ren nåd för Kristi skull. I stället för att tala om eller ens nämna sådana viktiga ting gör de sig ofta gärna till tolk för mänskliga läror sådana som t ex den om människans fria vilja eller den om ett jordiskt tusenårsrike.

och himlens makter ska skakas.
Himlens makter är inte orkaner eller åskor utan kyrkornas lagar som styr församlingarna och deras förkunnare. Kyrkan kommer nämligen att ändra sina egna lagar hit och dit i strid med Sanningen alltefter världens påtryckningar. Det är just vad som sker i dag. Och då blir det fritt fram för många löst irrande stjärnor att föra fram sina villoläror. Om kyrkan däremot skulle hålla fast vid Guds ord och ha ett fast grepp om sina förkunnare, då skulle förkunnarna ha något att gå efter, även om de annars far vilse på många sätt. Men när inte ens kyrkan som institution kan definiera sina ståndpunkter enligt Guds ord och bud, då gör de det ännu svårare för sina förkunnare.

30. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.
Här brukar man tänka på den synliga blå himlen och molnen, och man tänker sig Jesus komma där med blixtljus och dunder. Men Jesus talar inte heller här om sådant som man kan se med ögonen, utan han fortsätter hela sitt tal igenom att tala om andliga ting och sitt eget rike på jorden. Vi ska gå igenom versen ord för ord. Ordet 'då' syftar inte på en viss tidpunkt i världshistorien, utan på situationen i kristenheten med stort avfall från sanningen, det som han just har talat om.

Människosonens tecken betyder inte två streck i kors, utan samma som Jona tecken, det tecken som man ska tro på för att bli salig. Och det tecknet visar sig på himlen, nämligen på den andliga himlen. Det finns alltså mitt i allt avfall alltjämt någon eller några Herrens trogna tjänare, som förkunnar Sanningen om synd och nåd för jordens folk d v s otrons folk. I Bibel 1917 står det inte jordens folk utan 'släkter på jorden', men det är samma sak och betyder det oomvända otrossläkte, som Jesus många gånger klagade över, t ex enligt Matt. 12:39. ”Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det ska inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.” Det kommer inget annat tecken än Jonas tecken. Jonas tecken är Människosonens tecken. Samma 'otrossläkte' finns nämnt också i vers 34. „Detta släkte skall inte dö förrän allt detta sker”.

För det köttsliga och jordiska släktet är Jesus alltid orsak till jämmer. Hans evangelium blir en plåga för det. Evangeliet krossar den mänskliga berömmelsen och egenrättfärdigheten genom sitt budskap om nåd och benådning för syndare. Evangeliet gör alla till syndare. Och det är svårt för oss att spjärna mot sanningens udd. Det finns något inom oss, som säger att Guds ord har rätt ifråga om oss. Och det vill inte vårt köttsliga sinne höra. Men de däremot, som hör till det av Gud födda nya släktet, de som känner sitt hjärtas ondska, de gläder sig över talet om syndernas förlåtelse. De är inte jordens folk utan himmelrikets folk.

Skyar och moln används mycket ofta i bibeln som uttryck för Guds nåd i Kristus, den nåd som evangeliet förkunnar. Vi kan bara nämna molnstoden som skyddade israeliterna för den brännande ökensolen. När Människosonen kommer till oss, då kommer han genom det skyddande himmelska molnet evangelium.

I Apostlagärningarnas första kapitel, vers 9 och framåt, står det om Herren Jesus: Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Herrens mening med att fara upp genom ett moln, var att vi inte längre skulle fästa oss vid hans jordiska utseende, utan se honom genom evangeliet som vår Frälsare och Saliggörare. Det sa ju också de två änglarna, som Herren hade sänt dit: ”Han ska komma tillbaka till er på samma sätt.” På vilket sätt då? frågar vi. - Jo, genom molnet, som betyder nådens evangelium. Han ska säga bl a : ”Kom, ni min Faders välsignade och ta i besittning det rike, som är berett åt er från världens grundläggning!” Matt. 25:34.

Men den stora makten då, som Jesus enligt versen skulle komma med? Är inte den makten något väldigare än det snälla evangeliet? Till det måste vi ställa en motfråga: Vem vill påstå, att evangeliet inte är en makt? Aposteln Paulus säger att evangelium är en Guds kraft till frälsning. Rom. 1:16. Och Jesus själv praktiserar evangeliets kraft till sin yttersta spets, när han säger i Joh. 3:18: Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” Och den enfödde Sonens namn är Frälsare, det som evangeliet förkunnar.

Jesu makt är en domsmakt. Han fick den över alla människor, när han dog för alla. Det är den domsmakten, som han åsyftade, när han sa ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden.” Matt. 28:18. Och när skulle han då använda den makten? Inte någon gång när alltings tid redan är ute, utan här och nu genom oss i missionsarbetet. Han sa det själv: ”Gå fördenskull ut och gör alla folk till mina lärjungar.” Matt. 28:19. Det är alltså i det missionsarbetet som han kommer till människorna tillsammans med sina sändebud eller änglar. Och han kommer med evangeliets stora kraft och samlar in de sina i sitt rike.

Följande ord i versen är 'härligheten', som han skulle ha, när han kommer till oss. Härligheten är då inget försvinnande utan samma härlighet, som han fick genom sitt offer för oss syndare. Johannes vittnar om den härligheten: Vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har hos sin Fader, och han var full av nåd och sanning. Joh. 1:17.

Jesu härlighet ligger i sanningen om Faderns nåd till oss genom honom. Om vi vill se Jesu härlighet på nära håll, då ska vi inte vänta oss att få se honom i något märkvärdigt ljus. Han kommer i stället att visa sig för oss fastspikad på korset och övergiven av Gud och människor. Där ser vi den gudomliga kärleken lida intill döden för sina ovänner. Någon större härlighet än den finns inte.

Sammantaget betyder då vers 30 ungefär såhär: 'Då, (mitt under all villfarelse) när de köttsliga människorna hör det himmelska evangeliet förkunnas, tar de illa vid sig.' Detta sa han alltså angående hur otrons människor ställer sig till honom, när han kommer till dem genom sitt evangelium. Men i följande vers talar Jesus om hur evangeliet verkar på de utvalda, de som tror honom.

31. Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.
Här kommer han med tröstens ord. Änglarna är sändebuden, förkunnarna. Det starka basunljudet är evangeliet, som ljuder högre än alla andra ljud i världen - en parallell till Ordets oemotståndliga styrka enligt Hebr. 4:12. Guds ord är skarpare än något tveäggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Rakt igenom all högröstad förkunnelse av falsk lära låter Herren sina basuner ljuda så starkt, att hans utvalda finner frälsningen och hans rike. De övriga lyssnar inte till evangeliets basunljud och förstår det inte.

Fyrtalet används i bibeln som uttryck för världen. De utvalda skulle alltså samlas in från de fyra väderstrecken d v s från hela den onda världen. De skulle tas ut ur den onda världen till gemenskap med Kristus. Jesus sa till sin Fader i sin översteprästerliga förbön: ”Jag har uppenbarat ditt namn för de människor, som du har tagit ut ur världen och gett åt mig.” Joh. 17:6.

Orden 'från himlens ena ända till den andra' måste ju ha att göra – inte med den blå himlen ovanför oss, utan med Kristi himmelrike. De som är döpta har ur Guds synvinkel sett redan kommit in i himmelriket, men därifrån ska de utvalda också samlas in genom evangeliets budskap till en upplevd gemenskap med Kristus. Alltså en parallell till missionsbefallningens 'döpa och lära'.

Hur detta samlande av de utvalda med evangeliets basunljud sker, förklarar Jesus med en liknelse:

32. Lär av en jämförelse med fikonträdet! Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni, att sommaren är nära.
Kyrkan är likt ett träd. Det kan vara liksom livlöst som ett fikonträd om vintern, när det är avlövat. Men plötsligt skjuter det friska knoppar: en Luther, en Hedberg och många andra som uppträder med ett klart evangelium. Dessa är änglar med evangeliets basunljud.

Kyrkan kan i långa tider föra en sanningsvidrig förkunnelse, likt den katolska, men så länge den förvaltar Guds Ord i tryckt och läst form samt sakramenten, så länge har Guds Ande redskap till förfogande genom vilka han väcker upp människor till andligt liv. Dessa andliga medel är trädets sav, och av savens kraft skjuter trädet plötsligt knoppar, än här och än där. Mitt under kyrkans sömnaktighet låter Gud sanningssägare uppstå. Så länge som Ordet finns och sakramenten förvaltas rätt, kommer Gud att låta nådemedlen verka - när han så behagar - och när hans tid är inne låter han knoppar tränga igenom den döda barken på kyrkans träd.

När trädet (kyrkan, församlingen) ifråga om sin tolkning av Skrifterna befinner sig i ett sovande tillstånd, observerar dess medlemmar inte vilka villfarelser som egentligen i grunden döljer sig under de uttalade vackra orden. Men när det genom Guds Andes verk genom nådemedlen blir klart för människor vad man riktigt menar med det ena och det andra, vilken utläggning som härrör från lögnen och vad som egentligen är sanning, då är Guds rike för handen. Då har någon knopp spruckit upp. Någon ängel har stött i basun. Sådana friska knoppar spränger och tränger sig igenom kyrkans tjocka och döda bark. Och då är den andliga sommaren nära. Då är Guds tid inne och då ska vi lyssna och stöda dessa nya och friska förkunnare.

Det kan se mycket illa ut i den s k kristenheten. Men det är den Allsmäktiges plan att låta hela församlingar och hela kyrkosamfund falla för villfarelser, för att sedan visa sin egen makt genom de änglar, som han själv uppväcker till andligt liv. Det är han själv som styr sitt rike på det sättet. Vi kan inte ändra hans planer, men vi ska passa på när det händer att någon oväntat stöter i evangeliets basun, och då ska vi stöda honom på allt sätt.

33. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, vet ni, att han är nära och står för dörren.”
Ordet 'nära' betyder 'närvarande', inte någonting som kommer senare, utan något som är för handen. Detta gäller alla tider alltifrån begynnelsen av evangeliets förkunnande i världen. Redan Johannes och Jesus förkunnade att Guds rike är nära, nämligen närvarande i och med deras förkunnelse. Där evangeliet förkunnas klart, där är Guds rike närvarande. Där är Jesus själv närvarande och står vid hjärtanas dörr och bultar på.

34. Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker.
'Detta släkte' är inte de där andra utan vi var och en i vårt köttsliga och oomvända sinne. Det sinnet, som också kallas vår gamla människa, låter aldrig omvända sig, utan det måste dödas. Men dödandet av detta envisa köttsliga sinne, som vi bär med oss, fast vi också lever i tron, det sker bara genom evangeliets predikan. Och det dödandet fortgår genom hela historien under växlande skeden i rikets utbredande och under var och en troende människas hela jordeliv.

Jesus säger alltså i vers 34, att otrons sinne hos människorna är så seglivat och kommer igen i vart nyfött människobarn, att det förorsakar ett sådant oupphörligt motstånd, som han just har berättat om, mot hans rikes utbredning både i historien och hos var enskild människa. Det som han har berättat är därför oundvikligt. Det här sa han nog också med tanke på sina lärjungars alltför optimistiska föreställningar om hans rikes framgång i världen. Och för att ytterligare sätta sigillet på sina förutsägelser om detta, tillägger han orden:

35. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.
Vad Jesus har sagt och talat, kommer att ske, eftersom han är Gud med Fadern och Anden. Just så som han hade sagt blev det jordiska Jerusalem belägrat och förstört. Likaså ser vi redan, att också den kristna kyrkan belägras och blir intagen och övertagen av världen. Den blir avskalad sina trogna medlemmar, så att den ser ut som ett avlövat träd om vintern. Men det kommer också somrar, när knoppar spricker och sanningens änglar blåser i evangeliets basun och samlar de utvalda. Så länge saven, det skrivna Ordet, finns kvar, har Anden redskap att använda.

Vi må då lyssna noga till evangeliets basuner, när de kallar, så att vi inte följer med de fallande stjärnorna i deras fall och går förlorade. Bara den som är trogen intill änden ska bli frälst - d v s den som inte ger avkall på något Herrens och hans apostlars ord, om än vårt förnuft och hela världen med alla biskopar, präster och lärda säger något annat. Det är sist och slutligen fråga om det som Jesus säger: "Den som älskar mig, han håller mitt ord". Joh. 14:15.

36. Men den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.
Vilken dag eller stund menar Jesus? Innan vi svarar på den frågan ska vi dra oss till minnes, att Jesus talar hela kapitlet igenom om sitt rike på jorden, eller med andra ord, evangeliets framgångar och motgångar ibland oss efter hans uppståndelse. Han talar inte om den synliga världen med dess början och slut, inte om dag eller stund i den synliga världens historia. I detta sammanhang betyder 'den dagen och den stunden' den stund, när Herren Jesus kommer till oss var och en enskilt genom sitt evangelium. Visst är det sant, att vi inte vet något om världens undergång, men här är det inte fråga om det, utan om något som gäller oss här och nu.

Det som Jesus vill säga, är att ingen vet när vi som oomvända världens barn möter honom, så att vi får upp våra ögon för honom. Och vi vet inte heller när någon annan ska komma till tro. Därför, vill Jesus säga, kan vi inte räkna ut något på förhand, så att vi skulle kunna planera vårt missionsarbete efter när folk kommer till tro. Vi måste ta bara en dag i sänder och se vad vår himmelske Fader gör, när han av barmhärtighet och efter sin vilja drar människor till Kristus och ger dem åt honom, så som det är formulerat i Joh. 6:44, d v s om och när någon kommer till tro.

Inte ens Herren Jesus själv vet vem eller när någon ska komma till tro. Han vet vem och vilka som redan tror på honom. Han känner dem som sina egna. Men han har aldrig sagt 'Den och den kommer att börja tro på mig.' Tvärtom säger han bara: ”Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag sannerligen aldrig kasta ut.” Joh. 6:37.

När nu det som vi brukar kalla väckelse ligger enbart i Himlafaderns hand, så att inte ens hans Son vet något om Faderns planer i den vägen, då kan inte heller vi i egenskap av förkunnaränglar, veta någonting om det. Därför får vi låta den saken vara i Faderns hand och sen, på samma sätt som Herren Jesus, med kärlek och omsorg sköta om varje själ, som Fadern ger i vår vård, med evangeliets nådebudskap.

 Inte visste apostlarna heller, när de förberedde sig för sina resor, om det skulle bli något resultat av deras missionerande. Men det finns en stor trygghet i att få förlita sig på Gud själv. Jag önskar att alla skulle få uppleva det. Gud är en god arbetsgivare, som inte gör några misstag. Han har planerat både de stora dragen och detaljerna.

Med orden att ingen utom Fadern själv vet något, tar Herren Jesus bördorna ifrån oss och lyfter oss med alla våra omsorger upp på Himlafaderns axlar. Ingen i världen kan ha det bättre än den Allsmäktiges barn och husfolk.

Sammanfattningsvis angående detta kapitel får vi konstatera, att Herren Jesus här har gett oss tydliga riktlinjer för de uppdrag han ger oss. Han har varnat oss för det ena och det andra, så att vi inte behöver bli villrådiga, när världens och otrons makter förtrycker hans rike och hela kyrkor avfaller från den enda och sanna tron. Som han sade, innebär det ingalunda hans rikes slut eller undergång.

Kapitel 25
I kapitel 24 talade Jesus om hur hans rike skulle komma att tas emot av världen i stora drag. I kapitel 25 beskriver han reaktionerna hos enskilda människor.

1. Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
Då, d v s när himmelriket förkunnas, kommer det att vara som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Vi människor är andligt sett jungfruliga i förhållande till himmelrikets budskap, så länge det inte har berört oss. Brudgummen är Jesus, som kommer till oss i nådens evangelium för att ta oss in i sitt rike och sin gemenskap.För att vi då ska kunna känna igen honom andligen och inte ta miste p g a alla villoläror, måste vi ha en ljuskälla, som vi kan rikta mot honom, så att vi ser honom med vår tros öga. Jesus talar i bergspredikan om ögat som lampa: Ögat är kroppens lykta. Matt. 6:22. Han åsyftade då, liksom här, vårt andliga seende.

2. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.
3. De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.

Det kunde vara riskabelt och obekvämt att transportera oljan i lampan, som dessutom vanligtvis var ganska liten och behövde fyllas på. Därför hade man oljan i ett skilt kärl. Man behövde alltså både lampa och ett kärl med olja med sig. Hur kunde dessa jungfrur vara så oförståndiga, att de inte tog olja med sig? De menade, att de hade olja med sig. De menade att de hade en egen förmåga att se och förstå andligt tal. Men den rätta och sanna Oljan är Guds Ande, och honom ville de inte veta av.

4. De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.
Gud hade gett dem den sanna oljan, och de tog den med sig d v s de räknade med Guds Andes hjälp till att se och förstå Guds ord.

5. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.
Vi har alla somnat in i andlig sömn genom Adams syndafall. Det råder andlig natt bland oss människor ända tills evangeliets ljus kommer till oss. Vi har ingen kunskap om vägen till sann rättfärdighet. Vi famlar i egna försök att rättfärdiga oss inför Gud.Vi kan höra och läsa Ordet, men vi sover ändå otrons sömn ända tills vi av Guds nåd blir väckta, när och var han vill.

6. Men vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom!
Det kommer förkunnare, himmelrikets änglar, som stöter i evangeliets basun. De förkunnar att frälsningen är fullbordad och att Herren är nära med sitt himmelrike.

7. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.
Det blev plötsligt rörelse bland alla de sovande. Alla reagerade på något sätt till detta budskap. Ingen förblev oberörd. Men då visade sig det som var att vänta: De oförståndigas ljus var inte tillräckligt. De kunde inte se budskapets innebörd tillräckligt tydligt för att få verklig visshet om vems röst som talade. De läser evangeliet som lag: Du ska ha en fast tro. Du ska vara ljus och salt i världen. Men det verkliga evangeliet ser de inte, därför att de inte vill släppa tron på sin egen förmåga att göra sig Gud behaglig. De kan inte se Jesus som en Frälsare i nöden. De resonerar hit och dit angående bibelordet: Kanske det betyder det ena eller kanske det andra. Någon verklig visshet finnar de inte. Men de ser de förståndigas visshet och skulle gärna vilja ha den.

8. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.
De saknade Guds Ande, den olja som skulle ha gett dem ljus över evangeliet om den himmelske brudgummen och hans nåderike. Man får inget ljus från bibeln, om inte Guds Ande gör Ordet levande och brinnande för oss.Anden finns visserligen i Ordet, men sådana oförståndiga människor föraktar bibelns direkta ordalydelse och förlitar sig på sina egna tolkningar - eftersom de inte kan acceptera Ordet som det är skrivet. Om man läser bibeln med förnuftets glasögon, vilket vi alla av naturen är benägna att göra, då far vi vilse och får ingen rätt bild av Frälsaren. Man gör ingenting med en kunskap som inte får sin näring genom Guds Ande.De oförståndiga arbetar duktigt på att förklara ordet för sig själv och andra, men de kommer aldrig in i ordets rätta mening, utan stannar en bit därifrån. Villfarelsen blir bara snärjigare och svårare att urskilja ju längre de håller på med att blåsa liv i sin lampa.

9. De förståndiga svarade: Oljan räcker inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
Dessa oförståndiga människor, som står emot Guds Ande och vill tyda hans ord med sitt förnuft begär ändå att få del av den trosvisshet som besjälar de förståndiga.

De oförståndiga begär det omöjliga. De begär olja av andra människor i stället för att hämta den från Ordet, där den finns. I Ordet finns de som kan tillhandahålla den, nämligen Jesus och hans apostlar. Egentligen är oljan helt gratis och kan inte köpas, så som det sägs i Jesaja: Kom hit och hämta säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. Böj era öron hit och kom till mig, hör, så får er själ leva! Jes. 55:1-3. Men man kan också tala om en byteshandel: Vi får ge våra synder och misslyckanden och vår oförmåga åt Herren Jesus, och han ger oss sin rättfärdighet. Och vid det bytet får man också den rätta oljan i sin lampa, nämligen Guds Ande.

10. Men när de hade gått för att köpa, då kom brudgummen.
Dessa oförståndiga går visserligen för att köpa olja, men inte av Jesus och hans apostlar. Nej, de läser alltjämt budskapet med lagträldomens glasögon. Det blir aldrig något köp. Och på den vägen är de kvar, när det sanna och livgivande evangeliet ljuder. Det går förbi dem.

Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.De förståndiga har Guds Andes ljus, så att de känner igen Frälsaren, när han kommer till dem i sin härlighet och makt, och de går strax in med honom till bröllopsfesten. De håller sig till bibelns ordalydelse och låter skriften tolka sig själv. De får Frälsaren målad för sin tros ögon. De känner igen honom på hans sår, de sår som vittnar om hans kärlek till bruden. Och i de såren ligger också hans himmelska härlighet. Där ligger också hans makt, nämligen till att förlåta synderna och upprätta oss i rättfärdighet. Och sedan stängs dörren. Det gamla syndalivet ligger bakom för alltid. Det är förlåtet och vi får bli kvar i den himmelska glädjen hos Sonen och Fadern till evig tid.

11. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!
12. Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.
Dörren till himmelen och Jesu gemenskap står öppen bara i evangeliet, när det ljuder och när det läses så som det är skrivet. Då förklarar Guds Ande det för oss.I det sanna evangeliet är ingen mänsklig andel inblandad, inga försök till egen berömmelse. Allt är Guds rena nåd för syndare.

De oförståndiga jungfrurna hade inte tagit emot frälsningen som en ren nåd, utan i något stycke också velat räkna med sin egen insats: sin tro, sin bön, sin vilja till det goda. De hade inte velat erkänna sig som helt fördärvade och värda fördömelse i tankar, ord och gärningar. Därför behövde de inte evangeliet om full och hel förlåtelse, den förlåtelse som Jesus med sitt blod har förvärvat åt oss. Därför känner Herren Jesus dem inte. Han är Frälsare bara för syndare, bara för förlorade. Han kom inte för några delvis rättfärdiga, och därför känner han inte heller sådana. De har ingen del i den himmelska bröllopsglädjen. De förstår den inte.

13. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.
Den rätta vaksamheten är att vaka i Ordet, använda det, läsa det, lyssna till det och minnas det! Det är bara Ordet som håller oss vakna för himmelen. Det är där som Herren Jesus kommer till oss och uppenbarar sig för oss.

14. Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet.
Mannen är Jesus. Förmögenheten är hans rättfärdighet och seger över fördärvsmakterna synden, djävulen och döden. Han anförtror förmögenheten åt oss genom nådemedlen. Vår ingång i himmelrikets glädje är beroende av hur vi förvaltar den förmögenheten.

15. En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort.
Talenterna är dyrbara pärlor av Guds Ord. Nåden i Kristus är densamma för alla människor, men storleken av gåvan följer måttet av den insikt som var och en kan ha.

16. Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till.
Att göra affärer med Guds ord är här ett uttryck för att göra bruk av det genom att ta det till sig och fatta kärlek till det, så att man ivrigt söker allt djupare i gåvans hemligheter. När man gör så, då ger den kunskapen i sin tur ljus över andra stycken i Ordet, stycken som inte det mänskliga förnuftet annars förmår tränga in i. Ordet förklarar sig själv.

17. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till.
18. Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar.
Uttrycket 'gick bort' är talande. Mannen gick bort från det som skulle ha varit hans inträdesbiljett till himlens glädje. Här har vi exemplet med judarna, som fick Guds lag men inte tog vara på den i dess andemening. De grävde ner den i jorden, som är deras egna mänskliga 'äldstes stadgar', eftersom de inte kunde acceptera lagen i dess fulla kraft, då den slår ner den mänskliga egenrättfärdigheten och gör oss till syndare. Judarna fick också profetiorna om Messias, men de tog inte vara på dem heller utan tolkade om dem till löften om en jordisk och politisk Messias. De gömde så Guds sanning både för sig själv och andra.

19. En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.
20. Den som hade fått fem talenter kom då och bar fram fem talenter till och sade: Herre, du anförtrodde mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.
21. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du var trogen i det lilla, jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
22. Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, du anförtrodde mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat.
23. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare.Du har varit trogen i det lilla, jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
Dessa två tjänare hade varit trogna de ord eller stycken ur den heliga Skrift som de hade fått av Herren. De hade satt tro till Ordet och bevarat det, dels lagens ord, som säger att vi är syndare, och dels evangeliets budskap, som säger att allt är oss förlåtet i Kristi död. Men sanningen att säga, var det en ren Guds nåd som gjorde dessa tjänare till trogna förvaltare av Ordet. Ordets kraft gav dem tron och troheten i trons tjänst. Gud belönade dem för vad han egentligen själv åstadkom hos dem. Allt var hans nåd och godhet.

24. Även den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.
25. Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.

Rädsla för Guds dom kommer sig av kännedom om lagens krav, men inte djupare än att man orkar slå kraven ifrån sig. Mannen ville inte erkänna sin totala ofullkomlighet utan försökte bättra på sina andliga meriter i hopp om att klara sig inför Guds dom.

26. Hans herre svarade honom: Du usle och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.
Han motsade inte tjänarens ord. Gud kräver fullkomlighet av oss syndare (Matt. 5:48) trots att vi inte kan prestera det. Tjänaren var lat så tillvida, att han inte lät kraven gå sig till sinnes utan bara putsade sin fasad.

27. Då skulle du ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.
På liknande sätt som man tar vara på en förmögenhet genom att sätta in den i banken så borde tjänaren borde ha tagit vara på det Gudsord som han hade fått sig anförtrott genom att ta allvarligt på det faktum att han inte förmådde uppfylla lagens krav. I stället för att putsa sin fasad borde han ha erkänt sin oförmåga. Det skulle ha resulterat i benådning genom Guds barmhärtighet, och Gud skulle ha fått hem sin tjänare som ränta på insatsen.

28.Ta därför talenten ifrån denne onde tjänare och ge den åt honom som har tio talenter.
29. Ty var och en som har, skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har.

Den som har Kristus har allt och får allt i överflöd. Den som inte har Kristus, men menar sig ha någon egen andlig merit som Gud kunde tänkas godkänna, mister också den, när sanningen kommer fram.

30. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.
Det är livsviktigt hur vi tar emot och förvaltar det Ord som ges oss, också ett Ord som ser oansenligt ut. Om vi inte tar emot Guds lag, kommer vi inte heller att få se hans evangelium. I allt Guds ord ligger hela hans kärlek till oss inrymd.

31. 'När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom'
När Jesus har fullbordat sin frälsningsgärning och han uppenbarar sig för oss genom alla sina apostlar och sändebud, som förkunnar hans evangelium. Han kom in i sin härlighet genom sin offerdöd och uppståndelse, och han kommer nu till oss var och en i samma härlighet genom evangeliet om den. Vi måste lägga märke till att han talade om detta före sitt lidande, när han beskrev för lärjungarna vad hans offer skulle leda till.

Människosonens härlighet är inte något ytligt spektakel likt det man kan se på tv-skärmen eller på nyårsnatten. Nej, det är den härlighet och ära som han fick genom sitt osjälviska lidande i vårt ställe. Det var samma förhärligande som han talade om med sin Fader i sin förbön före lidandet. Ett mänskligt öga kan inte se hans härlighet. Men trons öga kan se den, när Guds Ande uppenbarar den genom evangeliet om syndernas förlåtelse genom Jesu blod.

Allra först efter sin uppståndelse visade han sig i sin härlighet för apostlarna, när han utlade för dem vad som var sagt om Människosonen i skrifterna. Han utrustade dem då för deras änglauppdrag d v s att vara evangeliets sändebud. då ska han sätta sig på sin härlighets tron, Den härlighet som han vann i sin död gav honom en tron, d v s en maktställning med makt att döma alla dem, i vilkas ställe han hade lidit döden. Han bekräftade detta före sin himmelsfärd med orden Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Och han har förklarat på vilket sätt han utövar den domsmakten, nämligen genom evangeliet om sin härlighet. Den som tror honom och ger honom den ära som tillkommer honom, den är frälst och salig genom hans offer, men den som inte tror, han går miste om allt vad han har förvärvat åt honom, och han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda. Domen faller redan vid evangeliets hörande. Världen bedrar sig, när den inbillar sig att det ännu dröjer innan Guds dom faller. Nej, den faller var gång någon får höra hans ord: Blir det till dom eller välsignelse?

32. Och alla folk skall samlas inför honom.
Det betyder, att evangeliet skulle gälla alla folk, inte bara judarna, som i gamla förbundets skrifter hade varit i centrum som förebild för Kristi stora nåderike.

Och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna.
När han kommer genom sitt evangelium blir han för endel till förargelse, för andra till glädje och välsignelse. Innan han kommer till oss genom evangeliet, är vi alla på samma punkt, nämligen i det tillstånd av otro som syndafallet försatte oss i, men evangeliet åstadkommer en åtskillnad mellan dem som tror och dem som inte gör det. Ordets hörande är tröskplatsen, där vetet skiljs från agnarna. Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla in sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar. Matt. 3:12. Kastskoveln är evangeliet.

33. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.
Fåren är de som hör Jesu röst och följer honom i evangeliet om nåd och förlåtelse. Dem ställer han på sin högra sida. Att vara på någons högra sida är att vara godkänd och gillad. När det sägs att Jesus själv sitter på Faderns högra sida, betyder det, att Fadern har godkänt hans offergärning som fullkomlig och fullbordad. Fadern är nöjd med honom. Så är också Jesus nöjd med dem som tror honom. Men getterna, som inte vill vara stilla hos honom i tron på evangeliet utan springer hit och dit i sina mänskliga tankar, dem godkänner han inte.

34. Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.
Detta säger han genom det skrivna Ordet och genom alla sina trogna förkunnaränglar. C O Rosenius säger det med orden: Ängsliga hjärta, upp ur din dvala! Glömmer du alldeles bort vad du har? Det betyder: Ta i besittning det som du äger i Kristus! Håll dig själv för vad han har gjort dig till! Du är inte bara en fördömelsevärd syndare. Du är återlöst, friköpt till Herrens egen. Du är en himmelrikets medborgare, en bland den Allsmäktiges husfolk! Profeten Jesaja säger det med orden: Vakna upp och kläd dig i din makt, o Sion! Jes. 52. Guds folk har fått makt genom evangeliet, samma makt som Herren Jesus själv har. Vi ska säga till våra motståndare och anklagare: Visst är vi syndare, men våra synder är oss förlåtna i Jesu blod.
Gå inte bara hängande med huvudet och sucka över din ynkedom! Räkna med vad han genom sin död har gjort dig till, nämligen till rättfärdig och helig himlamedborgare. På det sättet ska du redan i detta livet ta Jesu nåderike i besittning, senare går det inte.

Orden 'Kom, ni min Fars välsignade!' innebär, att du inte har någon anledning att vara osäker ifråga om i vilken ställning du är inför Gud. Din frälsning och salighet är så väl grundad som den någonsin kan vara, nämligen i Faderns välsignelse. Om någonting ifråga om din frälsning hade berott på din insats ens till någon liten del, på din tro, din bön eller något annat ditt eget, då hade du haft all anledning att vara osäker. Men nu är din frälsning grundad i Faderns välsignelse. Han har utvalt dig, friköpt dig och döpt dig till sin egen och därmed satt sin stämpel på dig. Jesu nåderike har stått färdigt åt oss från världens begynnelse. Det blev inskrivet i Guds plan av evighet, att hans Son skulle bära och ta bort dina synders skuld och att du skulle märkas genom dopet till Guds egendom och att detta skulle bli förkunnat för dig genom hans änglar.

35. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig.
36. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.

Han säger inte detta som något beröm, utan han bevisar med de orden, att han känner dem som sina vänner, och att det därför är just de och inga andra, som får ta riket i besittning. Jesu får är nämligen ett blygsamt och tillbakadraget släkte. De har blivit det genom ideliga påminnelser om deras synder och fel och brister.

37. Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38. Och när såg vi dig som främling och tog emot dig eller naken och klädde dig?
39. Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?D v s när har vi haft en rätt kärlek till dig?

Lärjungen Petrus fick bittert erfara vad hans kärlek till Mästaren var värd. Ingenting. En sångförfattare beskriver det så, att när han söker i sitt eget hjärta, då finner han där endast synd och smärta, mörker, köld och brist på tro. SH 28.

40. Då ska konungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.
Det är genom vår inställning till hans bröder som han känner oss som sina vänner. Vilka är då hans bröder? Jesus förklarade det i början av sin predikoverksamhet: Inte alla människor, inte hans närmaste jordiska anförvanter. Nej, han visade i stället på dem som lyssnade till hans förkunnelse: Se här är min moder, och här är mina bröder! Den som gör Guds vilja, den är min broder, min syster och min moder. Mark. 3:34,35.Vad menar han då med sina minsta bröder? Till dem hörde åtminstone inte fariséen i templet, som prisade sin egen duktighet. Han var stor i sig själv. Han behövde ingen Frälsare. Men publikanen, som slog sig för bröstet och bad: "Gud, förbarma dig över mig syndare", han var en av Jesu minsta bröder. De som är fattiga i anden är Jesu minsta bröder - de som ser sin brist på rättfärdighet och söker nåd hos Gud, de som begär att få skyla sin nakenhet med Kristi rättfärdighet, de som lider av sitt hjärtas ondska och längtar efter befrielse från sin gamla människa. Dessa är Jesu minsta bröder, som han älskar. Älskar vi dem, då vet han att vi är hans vänner.Det krävs inga stora saker för att Herren Jesus ska veta på vems sida vi står. En obetydlig liten tjänst åt någon av hans minsta bröder är ett tillräckligt bevis. Jesus har själv sagt: Den som bara ger till en av dessa små en bägare friskt vatten, därför att det är en lärjnge – Jag säger er sanningen: Han ska inte gå miste om sin lön. Matt. 10:42. Det avgörande är orden 'därför att det är en (Jesu) lärjunge'. Allt gott och humanitärt som vi gör av andra orsaker saknar betydelse i detta stycke.

41. Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.
42. För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka43. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
44. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte?
45. Då skall han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.

Det fanns tillfälle för dem att bli bekant med Herren Jesus, när han kom till dem genom evangeliet. Men de ville inte. De tog inte emot hans budskap. Deras hjärtan var inriktade på egen förtjänst, eget ansvar, egen fromhet, egen bön och egen tro. När Jesu minsta hungrade och törstade efter syndernas förlåtelse och behövde bli klädda i Kristi rättfärdighet, hade de ingenting att ge åt dem. De visste inte själv vad synd och nåd är.

Vid denna rättegång nämns varken fårens eller getternas synder, hur stora de än kan ha varit, eftersom Herren Jesus har tagit bort alla synder genom sin offerdöd. Det enda som han frågar efter är ett bevis på att vi har tagit emot hans evangelium i tro. Samhörigheten med hans minsta är ett sådant bevis, eftersom evangeliet åstadkommer en släktskap i tron.

46. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
De rättfärdiga ska inte gå bort. De har redan övergått från döden till livet och kommer inte under någon dom, säger Jesus. De är hos Jesus i hans rike redan på jorden och fortsätter sedan hos honom i evigheten. När den lekamliga döden når dem, då bara försvinner det förgängliga omkring dem, det som nu tyckts oss så nära och verkligt. De fortsätter den himmelska måltiden med Jesus och hans minsta. Skillnaden är då bara den att de får sitta till bords i frid utan all den oro och nöd som i detta livet besvärade dem. Och för denna saliga tillvaro har de att tacka endast Gud Faders välsignelse och hans nåd i Kristus.