Jesus kommer 2
Matt. 25:1-30.

1. Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
2. Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.
3. De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.
4. De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.
5. Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.
6. Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom.
7. Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.
8. De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.
9. De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
10. Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
11. Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss!
12. Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.
13. Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.

Innan Jesus grundade sitt himmelska nåderike genom sin död, höll han ett tal till sina lärjungar, där han noggrannt beskrev hur hans rike skulle komma att bli mottaget bland oss människor. Den upplästa texten är en sådan beskrivning, där han använder en dåtida bröllopssed som grund för en liknelse.
Då, d v s när himmelriket förkunnas, alltifrån Jesu uppståndelse, då kommer det att vara som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. Vi människor är andligt sett jungfruliga i förhållande till himmelrikets budskap, så länge det inte har berört oss. Brudgummen är Jesus, som kommer till oss i nådens evangelium för att ta oss in i sitt rike och sin gemenskap.
För att vi då ska kunna känna igen honom andligen och inte ta miste p g a alla villoläror, måste vi ha en ljuskälla, som vi kan rikta mot honom, så att vi ser honom med vår tros öga. Jesus talar i bergspredikan om ögat som lampa: Ögat är kroppens lykta. Matt. 6:22. Han åsyftade då, liksom här, vårt andliga seende.

De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. En vanlig enkel oljelampa är öppen upptill. Därför behöver man förvara oljan i ett slutet kärl tills man använder lampan, annars skulle oljan spillas ut på vägen. Man behöver alltså både lampa och ett kärl med olja med sig. Hur kunde de vara så oförståndiga, att de inte tog olja med sig? De menade, att de hade olja med sig, nämligen deras egen förmåga att se och förstå andligt tal. Men den rätta och sanna Oljan är Guds Ande, och honom ville de inte veta av.
De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. Gud hade gett dem den sanna oljan, och de tog den med sig d v s de räknade med Guds Andes hjälp till att se och förstå Guds ord.

Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. Vi har alla somnat in i andlig sömn genom Adams syndafall. Det råder andlig natt bland oss människor ända tills evangeliets ljus kommer till oss. Vi har ingen kunskap om vägen till sann rättfärdighet. Vi famlar i egna försök att rättfärdiga oss inför Gud.
Vi kan höra och läsa Ordet, men vi sover ändå otrons sömn ända tills vi av Guds nåd blir väckta, när och var han vill.

Men vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. Det kommer förkunnare, himmelrikets änglar, som stöter i evangeliets basun. De förkunnar att frälsningen är fullbordad och att Herren är nära med sitt himmelrike.

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. Det blev plötsligt rörelse bland alla de sovande. Alla reagerade på något sätt till detta budskap. Ingen förblev oberörd. Men då visade sig det som var att vänta: De oförståndigas ljus var inte tillräckligt. De kunde inte se budskapets innebörd tillräckligt tydligt för att få verklig visshet om vems röst som talade. De läser evangeliet som lag: Du ska ha en fast tro. Du ska vara ljus och salt i världen. Men det verkliga evangeliet ser de inte, därför att de inte vill släppa tron på sin egen förmåga att göra sig Gud behaglig. De kan inte se Jesus som en Frälsare i nöden. De resonerar hit och dit angående bibelordet: Kanske det betyder det ena eller kanske det andra. Någon verklig visshet finnar de inte. Men de ser de förståndigas visshet och skulle gärna vilja ha den.

De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar.
De saknade Guds Ande, den olja som skulle ha gett dem ljus över evangeliet om den himmelske brudgummen och hans nåderike. Man får inget ljus från bibeln, om inte Guds Ande gör Ordet levande och brinnande för oss.
Anden finns visserligen i Ordet, men sådana oförståndiga människor föraktar bibelns direkta ordalydelse och förlitar sig på sina egna tolkningar - eftersom de inte kan acceptera Ordet som det är skrivet. Om man läser bibeln med förnuftets glasögon, vilket vi alla av naturen är benägna att göra, då far vi vilse och får ingen rätt bild av Frälsaren. Man gör ingenting med en kunskap som inte får sin näring genom Guds Ande.

Eld betyder i bibelns bildspråk sanning. En brinnande eld är en hållbar sanning. Något som slocknar är inte en hållbar sanning.

De förståndiga svarade: Oljan räcker inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
Dessa oförståndiga människor, som står emot Guds Ande och vill tyda hans ord med sitt förnuft, de begär ändå att få del av den Ande och trosvisshet som besjälar de förståndiga. De arbetar duktigt på att förklara ordet för sig själv och andra, men de kommer aldrig in i ordets rätta mening, utan stannar en bit därifrån. Villfarelsen blir bara snärjigare och svårare att urskilja ju längre de håller på med att blåsa liv i sin lampa.

De oförståndiga begär det omöjliga. De begär olja av andra människor i stället för att hämta den från Ordet, där den finns. I Ordet finns de som kan tillhandahålla den, nämligen Jesus och hans apostlar. Egentligen är oljan helt gratis och kan inte köpas, så som det sägs i Jesaja: Kom hit och hämta säd utan penningar och för intet både vin och mjölk. Böj era öron hit och kom till mig, hör, så får er själ leva! Jes. 55:1-3. Men man kan också tala om en byteshandel: Vi får ge våra synder och misslyckanden och vår oförmåga åt Herren Jesus, och han ger oss sin rättfärdighet. Och vid det bytet får man också den rätta oljan i sin lampa, nämligen Guds Ande.

Men när de hade gått för att köpa, då kom brudgummen.
Dessa oförståndiga går visserligen för att köpa olja, men inte av Jesus och hans apostlar. Nej, de läser alltjämt budskapet med lagträldomens glasögon. Det blir aldrig något köp. Och på den vägen är de kvar, när det sanna och livgivande evangeliet ljuder. Det går förbi dem.

Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
De förståndiga har Guds Andes ljus, så att de känner igen Frälsaren, när han kommer till dem i sin härlighet och makt, och de går strax in med honom till bröllopsfesten. De håller sig till bibelns ordalydelse och låter skriften tolka sig själv. De får Frälsaren målad för sin tros ögon. De känner igen honom på hans sår, de sår som vittnar om hans kärlek till bruden. Och i de såren ligger också hans himmelska härlighet. Där ligger också hans makt, nämligen till att förlåta synderna och upprätta oss i rättfärdighet. Och sedan stängs dörren. Det gamla syndalivet ligger bakom för alltid. Det är förlåtet och vi får bli kvar i den himmelska glädjen hos Sonen och Fadern till evig tid.

Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte.
Dörren till himmelen och Jesu gemenskap står öppen bara i evangeliet, när det ljuder och när det läses så som det är skrivet. Då förklarar Guds Ande det för oss.
I det sanna evangeliet är ingen mänsklig andel inblandad, inga försök till egen berömmelse. Allt är Guds rena nåd för syndare.

De oförståndiga jungfrurna hade inte tagit emot frälsningen som en ren nåd, utan i något stycke också velat räkna med sin egen insats: sin tro, sin bön, sin vilja till det goda. De hade inte velat erkänna sig som helt fördärvade och värda fördömelse i tankar, ord och gärningar. Därför behövde de inte evangeliet om full och hel förlåtelse, den förlåtelse som Jesus med sitt blod har förvärvat åt oss. Därför känner Herren Jesus dem inte. Han är Frälsare bara för syndare, bara för förlorade. Han kom inte för några delvis rättfärdiga, och därför känner han inte heller sådana. De har ingen del i den himmelska bröllopsglädjen. De förstår den inte.

Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.
Den rätta vaksamheten är att vaka i Ordet, använda det, läsa det, lyssna till det och minnas det! Det är bara Ordet som håller oss vakna för himmelen.
___________

Efter denna liknelse om jungfrurna fortsätter Jesus med en annan liknelse. I den beskriver han bakgrunden närmare till varför det gick som det gick med jungfrurna:

14. Ty det kommer att bli, säger han till sina lärjungar, som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem.
15. En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent - var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.
Mannen är Gud. Talenterna är dyrbara stycken av Guds Ord, som ges åt oss människor att förvalta.

16. Den som hade fått fem talenter gick genast och satte dem i omlopp och tjänade fem talenter till. När man tar vara på det Gudsord som ges oss, då ger det i sin tur ljus över andra stycken i Ordet, stycken som inte det mänskliga förnuftet annars förmår tränga in i. Ordet förklarar sig själv.
17. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Lagen och evangeliet är två dyrbara stycken av Ordet.
18. Men den som fått en talent gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar.

Här har vi igen exemplet med judarna, som fick Guds lag men inte tog vara på den i dess andemening. De grävde ner den i jorden, deras egna mänskliga 'äldstes stadgar', eftersom de inte kunde acceptera lagen i dess fulla kraft, eftersom den slår ner den mänskliga egenrättfärdigheten och gör oss till syndare.

19. En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem.
20. Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till.
21. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
22. Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Här är två till som jag har tjänat.
23. Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare.
Dessa två tjänare hade varit trogna de ord eller stycken ur den heliga Skrift som de hade fått av Gud för sin själ, i huvudsak lagen som säger att vi är syndare och evangeliet som säger oss att allt är oss förlåtet i Kristi död.

Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!
Dessa två hade förvaltat Gudsordet väl för egen del, tagit vara på det för sin själ. Men evangeliet ger oss samma makt som Herren Jesus själv har, nämligen dels till att med evangeliet befria och upprätta de fallna och dels till att binda i sina synder dem som inte tror evangeliet.
Sanningen att säga, var det ändå en ren Guds nåd som gjorde dessa tjänare till trogna förvaltare av ordet. Det var genom Ordets inneboende kraft som Herren själv uppehöll dem i tjänsten. Gud belönade dem för vad han egentligen själv hade åstadkommit hos dem. Allt var hans nåd och godhet.

24. Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.
25. Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.
26. Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.
27. Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.
Herren Gud är en sträng och hård man. Han motsade inte tjänaren, då denne påstod det. Han kräver fullkomlighet av oss som inte förmår prestera det.
Men vad gör vi då? Är vi lata och onda som denne tjänare, så att vi gräver ner Guds lag, förklarar bort den och förvanska den? Försöker vi nöja oss med att ge sken av att kunna hålla den? Eller går den oss till hjärtat, så att vi nödgas be med publikanen: 'Gud, förbarma dig över mig syndare'? Det är nämligen för det syftet som Gud har gett oss sin lag, för att vi ska se och erkänna att vi är syndare. Det är genom syndabekännelsen vi sätter lagens talent i banken. Publikanen i templet fick full valuta för sin insats. Efter sin bön om förbarmande gick han hem rättfärdig. Det var banken Jesus som gav utdelning i form av förlåtelse. Och Herren Gud fick via den banken också tillbaka sin förlorade son.

28.Ta därför talenten ifrån denne onde tjänare och ge den åt honom som har tio talenter.
29. Ty var och en som har, skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har.
30. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Han kom aldrig att se evangeliets brudgum i hans härlighet, och fick aldrig del i hans himmelska glädje. Det är livsviktigt hur vi tar emot och förvaltar det Ord som ges oss, också ett Ord som ser oansenligt ut. I det ordet ligger Guds kärlek till oss inrymd. Amen.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.

Utläggningslistan - Startsidan