Jesus kommer
1
Matt.
24:36-51
36. Men om den dagen eller
stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens
Sonen, ingen utom Fadern.
37. Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid
Människosonens återkomst.
38. Som människorna levde dagarna före floden: de
åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till
den dag då Noa gick in i arken,
39. och de visste ingenting, förrän floden kom och
ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst
vara.
40. Då skall två män vara ute på
åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas
kvar.
41. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena
skall tas med, den andra lämnas kvar.
42. Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er
Herre kommer.
43. Men det förstår ni attom husets ägare visste
när på natten*tjuven kom, då skulle han
hålla sig vaken och inte tillåta att någon
bröt sig in i hans hus. 44. Var därför också
ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer
Människosonen.
45. Om det finns en trogen och förståndig tjänare,
som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna
för att ge dem mat i rätt tid,
46. salig är den tjänaren, om hans herre finner honom
göra så, när han kommer.
47. Amen säger jag er: Han skall sätta honom över
allt vad han äger.
48. Men om tjänaren är ond och säger i sitt
hjärta: Min herre dröjer,
49. och han börjar slå de andra tjänarna och
äter och dricker med dem som är druckna,
50. då skall hans herre komma en dag när tjänaren
inte väntar honom och i en stund han inte känner
till
51. och hugga honom i stycken och låta honom få sin
plats bland hycklare. Där skall man gråta och
skära tänder.
Texten är ett litet avsnitt av det tal som Jesus höll för sina lärjungar strax före sin bortgång. Han skulle då gå bort genom döden men komma tillbaka levande igen. Och då skulle han komma med stor makt och härlighet. Vanligtvis menar man att Jesus talade om något som ännu ligger bara i framtiden. Men det gjorde han inte. Han skulle återkomma efter sin bortgång genom sin uppståndelse från de döda. Det var genom sin offerdöd för världen som han fick sin stora makt och härlighet, och han kommer tillbaka till oss iklädd denna makt och härlighet, nämligen i och genom evangeliet om syndernas förlåtelse. Han kommer då både som Frälsare och som domare. Han frälsar oss genom evangeliet om syndernas förlåtelse i hans död. Men samtidigt faller också domen över oss. Den domen är redan då slutgiltig och blir bara bekräftad och verkställd efter jordelivet. Det är samma dom som Jesus nämner i sitt samtal med Nikodemus: 'Den som tror, han blir inte dömd, men den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde Sons namn.' Joh. 3:18.
När du alltså hör evangeliet förkunnas och i tron ser Herren Jesus som Frälsaren, som din ställföreträdande syndabärare, då kommer han till dig i sin härlighet. Det är då som domen faller över dig, en friande dom, som innebär att du är utan syndaskuld, eftersom Jesus har burit ditt syndastraff. Men för många som hör evangeliet blir det i stället en fällande dom. Då de inte vill tro evangeliet, är de alltjämt kvar under Guds vrede.
Herren Jesus säger att han kommer överraskande som en tjuv om natten. Han kommer när vi ligger döda i vår syndasömn, i det tillstånd som syndafallet har försatt oss i. Vårt förnuft ser ingenting och förstår ingenting av de himmelska tingen. Och då kommer Herren Jesus överraskande som en blixt från en klar himmel.
I vår text säger han:
'Om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens
änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern'.
Det är bara Fadern själv som vet när han
tänker väcka oss var och en ur vår syndasömn.
Jesus talade en annan gång om hur det är Fadern som
drager oss och att ingen kan komma till Sonen, d v s till
evangeliets livgivande kännedom, om det inte är oss
givet av Fadern. Och i kapitlet efter vår text säger
Jesus att han ska säga till dem som står på hans
högra sida 'Kom, ni min Faders välsignade och ta i
besittning det rike som är tillrett åt er från
världens begynnelse'. Vårt anammande av
frälsningens evangelium ligger helt i Faderns
hand.
Jesus skulle inte återkomma ensam utan med himmelens änglar, d v s tillsammans med sändebuden som förkunnar det himmelska budskapet om Guds nåd. Dessa änglar vet inte heller när deras budskap kommer att bli mottaget. De sår utsädet, Ordet, men det är Fadern som ger växten. Du själv vet inte heller något om den dagen och stunden innan Ordet kommer till dig med makt, krossar din egenrättfärdighet och ger dig andligt liv. Jesus beskrev detta en annan gång med orden 'Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke, varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden. Joh. 3:8.
När Jesus talade till sina lärjungar om sitt rike, då trodde de att Jesus skulle etablera riket med stor yttre makt, sopa bort judarnas offerritualer och riva deras tempel, och så skulle hans budskap omfattas av människor i stora skaror. Men Jesus säger att det inte alls kommer att ske så. För det första skulle grundandet av riket ske genom hans död, i människors ögon ett totalt misslyckande. Sedan kommer också rikets utbredande många gånger att se ut som ett misslyckande. Han säger det i denna text med orden:
Ty som det var i Noas dagar,
så skall det vara vid Människosonens återkomst.
Som människorna levde dagarna före floden: de åt
och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag
då Noa gick in i arken, och de visste ingenting,
förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så
skall Människosonens ankomst vara.
Likasom bara Noa och hans husfolk blev räddat undan
floden och alla andra omkom i dess vågor, så ska det
vara också när evangeliet om
syndaförlåtelsens rike förkunnas. Bara några
få kommer att lyssna. Alla de andra hör visserligen med
sina öron, men de hör inte ändå, och
förstår ingenting, och går så evigt
förlorade. 'De är som agnar, som blåser bort
från tröskplatsen. Hos. 13:3.
Evangeliet är som en tröskplats, där vetet skiljs
från agnarna.
Denna skillnad, mellan dem som
lyssnar och dem som inte gör det, kan inte bero på
människorna själva, eftersom alla efter syndafallet
är lika fördärvade och oförmögna att av
sig själva ta emot andligt tal. Paulus skriver om detta:
Ingen rättfärdig finnes, icke en enda. Ingen
förståndig finnes, ingen finnes som söker Gud.
Alla har avvikit och blivit odugliga. Ingen finns som gör det
goda, ingen enda. Rom. 3:10 f.
Ingen av oss gör heller skäl för att
få ögonen öppnade. Vi är beroende av Faderns
nåd och välsignelse. Det var han som gav tron åt
Noa och undervisade honom om frälsningen. Det var Gud
själv som genom sin Ande verkade Ordets mottagande i hans
hjärta, så att han började bygga sin båt.
Och så sker det vid evangeliets förkunnande. Jesus
säger i texten:
Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Männen är båda ute på samma åker och i samma arbete. Den ene har inte alls bättre förutsättningar än den andre att bli upptagen, men ändå tas han upp och den andre lämnas kvar. Därmed är det sagt som sägs i bibeln på många sätt och på många ställen: En människas frälsning beror inte på människans görande eller låtande utan på Guds nåd allena.
Likaså ska två kvinnor mala på samma kvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar.
Vart lämnas då de som inte tas upp? - De lämnas kvar i sin blindhet och i sitt andligen döda tillstånd, på samma sätt som judafolket - och vi måste tillägga: liksom alla de dödas församlingar på jorden. Dessa tas inte upp i trons gemenskap och den himmelska härligheten.
Varför så? Varför bara endel? Varför inte alla? - Jo, därför att Gud inte vill att någon människa ska kunna berömma sig av sin egen förmåga, och för att det ska bevisas att makten och äran och tacksägelsen för allt tillhör Fadern allena. Eller m a o för att vår frälsning ska vara allenast av nåd och inte av förtjänst.
Ordet predestination, som betyder förutbestämmelse, är som ett rött skynke för många visa och kloka, men det är just det som Jesus talar om här. Herren Gud regerar enväldigt över hela sin skapelse utan att fråga någon till råds.
Det går oss illa om vi försöker disputera förnuftigt med honom. Vi må i stället lyssna till vad han säger genom Sonen i evangeliet, så att vi blir frälsta, så att vi inte likt de oförståndiga jungfrurna försummar Brudgummens ankomst till oss. Jesus manar oss därför:
Var därför vaksamma.
Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. Det gäller att
ta vara på evangeliet just den dag det ljuder. Det ljuder
inte alltid. Bara de som lyssnar till det tas in i riket. I samma
kapitel har Jesus redan ett par gånger varnat oss för
att låta oss sövas in i falsk lära, så att
vi inte ser honom när han kommer.
Varför han måste komma plötsligt och
överraskande säger han själv i det
följande:
Men det förstår ni, att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus.
Jesus måste komma till oss
överraskande, eftersom vi av naturen är onda. Ifall han
skulle ge en vink åt vårt förnuft om stunden
för hans ankomst till oss genom ordet, då skulle vi
sätta oss till kraftigt motvärn. Därför
anmäler han inte sin ankomst på förhand, utan
låter evangeliet blixtra till med sin omskapande makt mitt i
allt.
Men till sina lärjungar säger han:
Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen. Det var ju i första hand till sina tolv lärjungar som Jesus talade detta före sin bortgång. Och de blev verkligen överraskade, när han efter sin död visade sig igen för dem. De hade inte väntat sig det, trots att han hade förutsagt det många gånger. Men när han då visade sig för dem, då var de så bortvillade i sina egna villfarelser, att de inte kände igen honom. Hans uppmaning att vara beredda hade tydligen inte hjälpt. Det var först efter hans uppståndelse, när han förklarade skrifterna för dem, som det gick upp ett ljus för dem. Då, den dagen och i den stunden, kom han till dem i sin härlighet som den Människoson och Frälsare som han blivit genom sin offerdöd för dem.
Så är det också med oss. Vi sover i våra falska föreställningar. Herren Jesus måste själv uppenbara sig för oss genom sitt ord och sin Ande. Vi förmår inte själv bereda oss för att ta emot honom. Han bereder oss därför själv genom evangeliet för evangeliet.
Efter detta avsnitt övergår Jesus att tala om änglarna, förkunnarna, som tillsammans med honom kommer till oss, så som han uttryckte det: 'när Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom'. Här säger han nu:
Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer.
Maten, som tjänarna ska dela ut åt Guds husfolk, är Jesus själv i form av evangeliet om syndernas förlåtelse i hans blod. Jesus säger om sig själv. Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Joh. 6:51. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv. Joh. 6:54.
Den rätta tiden att ge den maten är under syndatiden, då när människan är död i överträdelser och synder och inte kan hjälpa sig själv. Vi är till vår natur i det tillståndet varje dag. Rätt tid är alltså i dag.
Det ligger salighet i sysslan att få dela ut syndernas förlåtelse åt Guds husfolk. Jesus själv kallade det för sin mat.
Det är inga märkvärdiga änglaväsen som Herren Jesus utväljer till att göra tjänst vid hans bord. Bland alla lika stora syndare tar han efter sin nåd och barmhärtighet ut några. Och sen uppehåller han dem med sin kraft, så att de orkar vara trogna i tjänsten. Och sen belönar han dem dessutom för vad han själv har hjälpt dem med:
Amen säger jag er: Han
skall sätta honom över allt vad han äger.
Jesus själv har genom sitt offer för världen
blivit betrodd att förestå hela Guds andliga
hushållning i världen och blivit upphöjd till
domare över alla människor. Ef.1:20f. Josef var en
förebild till Jesus och berättelsen om Josef är en
profetia om Jesus. Josef var en trogen tjänare och blev
upphöjd till att förestå konung Faraos hus och
hela Egyptens land. Under nödtiden försåg han
Egyptens folk och sin faders husfolk med mat.
Men detsamma gäller också Jesu sändebud. De får den domsmakt som budskapet för med sig 'över allt vad Jesus äger'. 'Allt vad han äger' är hela människosläktet, som han köpte till frihet från synden och döden med sitt blod. I kraft av det köpet är alla människor hans egendom, och nu samlar han in sin förvärvade egendom till den eviga saligheten via budskapet om sitt försoningsverk. Genom sitt försoningsverk för människorna har Jesus all makt över dem, och han använder denna makt genom sina förkunnare via evangeliet.
Var och en som besjälas av evangeliet får genom evangeliet denna makt. Jesus säger: Såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder, så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter. Luk. 22:29,30. 'Israels (alla) tolv stammar' betyder fulltalighet. I Kristi seger är hela världen ett sant Israel, ett Guds folk, heligt och rent.
Det finns en hel mängd bibelställen, som både direkt och indirekt talar om de troende som förvaltare av andlig makt, t ex Matt. 19:28, Upp. 5:10, 20:4, 2 Tim. 2:12. Detta regerande är evigt, börjar i tiden och fortsätter i evigheten. Om samma sak handlar också Matt. 5:5 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. Denna regerings- och domsmakt ligger alltså i evangeliet, och därav följer också, att de som besjälas av evangeliet regerar också genom sina böner, eftersom dessa överensstämmer med evangeliet. Detta ger han alltså åt sina trogna tjänare d v s dem som tar vara på hans ord. Men det finns också en annan sorts tjänare. Jesus ger här en beskrivning av dem:
Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, Vi känner igen dem, och de är många. De förföljer dem som är trogna i tjänsten, dem som delar ut Ordet sådant som Herren har gett oss det för utdelning. Slagen, som de onda tjänarna delar ut, kommer både i form av sårande ord och rent praktiska åtgärder via ogudaktiga kyrkliga beslut och förordningar. De onda tjänarna dricker med stort begär sina egna villfarelsers vin och stöder varandra i lögnen. Men förr eller senare, Jesus säger inte när, då ska dessa få skörda sin onda sådd:
Då skall den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar honom och i en stund han inte känner till och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder.
Vi har ingen orsak att avundas de onda tjänarnas lott, även om de sitter på höga poster i kyrka och församling. Vi får tacka Herren för att han av barmhärtighet ger oss den enda rätta tron och bevarar oss i den. De onda tjänarnas läror kommer att falla sönder och de själva kommer att befinnas vara hycklare. Deras misstag kommer att gräma dem bittert.
Sammanfattning
Jesu bortgång resulterade i att 'honom blev given all makt i himmelen och på jorden'. Från sin bortavaro återkommer han nu i härlighet i evangeliet som Människoson, som vår Ställföreträdare och vår Rättfärdighet på Faderns högra sida. Han kommer också som domare i den domsmakt som hans offer ger honom. Han kommer till oss var och en enskilt genom sitt Ord.
Han kommer överraskande för all mänsklig tanke och mänskligt förnuft. Han skapar andligt och evigt liv i dem som Fadern i sin barmhärtighet har bestämt därtill. Allt sker på Faderns villkor, för att allt mänskligt ska komma till korta, och för att Gud allena ska få äran för allt.
Herren Jesus kommer inte ensam, utan han kommer med sina änglar, med dem som frambär hans goda budskap om syndernas förlåtelse genom hans blod. Vi får lyssna till dem. Om dem säger han: Den som hör er, han hör mig, men den som förkastar er, han förkastar mig och Fadern, som har sänt mig. Gud vare tack för hans trogna änglar, som förkunnar oss det glada budskapet om nåd för syndare!
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, så som det var av bygynnelsen, nu är och i evighet. Amen.
Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.