Predikan hållen i Jakobstad 8.10.2006

Guds folk
Bland ormar och skorpioner 2
Matt. 24:19-35

19. Och ve dem som äro havande eller som giva di på den tiden!
Jesus säger alltså att det skulle bli särskilt svårt för just den gruppen av Judéens befolkning under Jerusalems belägring. Om jag inte minns fel, har det berättats att hungersnöden blev så svår att man förföll till kannibalism, och då var just spädbarnen i fara. Men dessa havande och digivare är en bild av dem som förkunnar en lära och får efterföljare. Det gudsfrånvända judiska Judéen betyder i nytestamentlig tid den fallna kyrkan och församlingen, där biskopar och präster uppenbart visar olydnad mot Herrens och hans apostlars ord. Dessa förkunnare avlar otrons barn och matar dem med sin villolära. Det blir svårt för dessa förförare att bära på sitt samvete evigheten lång inte bara sin egen olydnad utan också dem de har förfört. Det vore bättre för dem att en kvarnsten hängdes om deras hals och de sänktes ned i havets djup, säger Jesus om dem på ett annat ställe. Matt. 18:6.

20. Men bedjen, att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.
Nu talar han till sina trogna. När dessa vill fly en villfarande kyrkas inflytande men inte finner någon predikstol, varifrån Kristi varma evangelium ljuder, då kan man tala om en andlig vinter. (I slutet av kapitlet talar han om en sommar, då evangeliet förkunnas klart). Men Gud vare tack! Han ger åt de sina vad de ber om. Den församling, som han ordnar åt de utfrysta, kan visserligen vara oansenlig för världen, men han har lovat att vara mitt ibland dem - också där bara två eller tre av dem samlas i hans namn.

Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. Den dåtida stora vedermödan för judarna kom genom fiendehärens belägring av Jerusalem. Vedermödan som evangeliets folk måste utstå åstadkommer djävulen och de som han styr. Jesus säger om denna vedermödas upprinnelse: Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att sonen sätter sig upp emot sin fader och dottern mot sin moder och sonhustrun mot sin svärmoder och envar får sitt eget husfolk till fiender. Matt. 10:35. Evangeliet fungerar nämligen på två sätt: Det tänder inte bara liv i dem som tror det, utan det aktiverar också otron och de onda andarna till raseri mot evangeliet och mot dem som tror det. En liknande vedermöda har aldrig uppstått av något annat än av evangeliets förkunnelse och kommer inte heller att uppstå. Hatet och vreden, som det sanna evangeliet förorsakar hos dem som inte tror, mot dem som tror, är djupare och allvarligare än det hat och den vrede som uppstår av andra orsaker.

Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.
Ingen människa kan bevara sig själv i tron, när förföljelse sätter in på allvar. Men Gud har sina utvalda i åtanke och låter dem inte förgås. Han portionerar noga den luttring som de utvalda måste genomgå. Inte så att vi alla tillsammans plötsligt efter en tid slipper alla prövningar och anfäktelser. Nej, dem får vi dras med till livets slut, eftersom vårt eget kött och djävulen och världen inte förändras. Men Herren förkortar vedermödans tid så att han genom sitt ords kraft bryter dess makt över oss. Anfäktelsen är stark till dess att Ordet kommer oss till undsättning. Aposteln Petrus skriver om detta till de utvalda i Mindre Asien och däromkring: . . . ni som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning, som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. Därför må ni fröjda er, om ni ock nu en liten tid, där så måste ske, lider bedrövelse under allehanda prövningar. 1 Petr. 1:5.

Om någon då säger till eder: 'Se, här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke. Ty människor, som falskeligen säga sig vara Messias, skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.
Jag har nu sagt eder det förut. Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.

Här har vi igen uttrycket 'huset', nämligen kyrka eller församling. Det finns falska profeter i dessa. Motsatsen till huset är då 'öknen', som bör betyda var som helst utanför församlingen. Falska profeter finns både inom och utanför kyrkan. Dessa förförare pekar än hit och än dit: den och den förkunnaren, den och den gemenskapen, eller om vi lämnar det eller det samfundet, då ska Kristus lysa fram för oss. De hänvisar oss till populära predikanter och nya samfund, men inte till Jesu lära i bibeln, där han finns och uppenbarar sig.

Men man ska inte låta sig luras av skenet. Den sanne Messias har tydliga kännetecken, som finns beskrivna i Ordet. En 'messias' som inte har sårmärken från korset är inte Messias. Det betyder, att bara det budskap som ger fullkomlig rättfärdighet, nåd och frälsning - utan vår medverkan - är Kristi sanna ord.
De falska messiaserna förkunnar inte Gud som den Ende, Allsmäktige och Egenmäktige, utan de lägger frälsningen delvis i vår egen hand. Men om vi följer dem, så att vi förlitar oss på oss själva och vår egen vaksamhet mot villoläror, då kommer vi ohjälpligen att falla. Bara den som följer Herrens ord och hoppas på honom blir bevarad.

27. Ty såsom ljungelden, när den går utfrån öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. -
Satsen börjar med 'ty' och beskriver hur stor skillnad det egentligen är mellan Jesus och falska profeter. Den som Jesus verkligen visar sig för genom evangeliet, han kan inte ta miste på vem som talar där. Andra uppmanar oss att kämpa vidare, fast krafterna är slut. Han däremot lyfter oss upp ur vårt elände och bär oss in i sitt rike. Så är det med hans tillkommelse till oss var och en genom evangeliet. Men lika tydlig ska hans tillkommelse efter detta livet vara. Det ska bli solklart för var och en huruvida man under jordelivet har byggt sitt evighetshopp på sig själv eller på Guds barmhärtighet. Jesus skiljer inte på sina olika tillkommelser, men sammanhanget, både före och efter denna vers, tyder på att han i huvudsak talar om evangeliets tid.

28. Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.
Åtel betyder död kropp eller kadaver, något som har varit levande men har dött. Åteln är dels en bild av judarna, det andligen döda gudsfolket och dels en bild av en död kristen kyrka. Rovfåglarna är de falska profeterna. Versen säger oss var avfallet sker, nämligen i kyrka och församling. Där kyrkan är död, där finns också många andliga rovfåglar d v s villolärare.

29. Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas,
Mycket snart efter den första stormiga tiden, då Jesu rike tar form någonstans, händer det gruvliga saker där. Timliga solförmörkelser berör ju bara den synliga världen och inverkar inte på vårt eviga väl eller ve. Men ifall Jesus själv, vårt andliga livs sol fördöljes, då går det verkligt illa för oss både för tiden och evigheten.

Solen är alltså Jesus, det förkroppsligade Ordet, uppenbarelsen om Gud. Av profeten Malaki kallas han Rättfärdighetens sol, Mal. 4:2, vilket syftar på evangeliet om den rättfärdighet som han har skaffat åt oss genom sin ställföreträdande död. I det föregående har Jesus varnat för villolärare. Dessa vantolkar Ordet, men inte nog det, utan de förgriper sig också på själva bibeltexten genom att utarbeta 'översättningar', där de lägger in mänskliga otrostankar, så att evangeliet fördunklas.

och månen skall upphöra att giva sitt sken,
Månens fulla sken är i Höga visan en bild av brudens skönhet (HV, 6:9), och bruden är en benämning på Kristi församling. När församlingen eller kyrkan förkunnar ett rent Guds evangelium är den skön. Den ger då ett återsken av det sanna solljuset. Men om evangeliet i själva bibeltexten fördunklas, kan inte församlingen ta fram sanningen för att ge den vidare.

och stjärnorna skola falla ifrån himmelen,
Stjärnorna som faller från himmelen är de kyrkans förkunnare som avfaller från tron. Judas skriver i vers 13 om ogudaktiga människor i församlingen: De äro irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat till evig tid. Enligt Upp. 6:13 faller dessa på jorden, vilket betyder att de avfaller från tron på det himmelska och andliga budskapet till att tro på sina egna mänskliga och jordiska föreställningar om de andliga tingen.

och himmelens makter skola bäva.
Himmelens, d v s kyrkans, makter är de lagar som styr stjärnorna eller förkunnarna. Kyrkan kommer att ändra sina egna lagar hit och dit i strid med Sanningen alltefter världens påtryckningar. Ack så påtagligt och aktuellt! Och då blir det fritt fram för många löst irrande stjärnor med sina villoläror. Om kyrkan däremot skulle hålla fast vid Guds ord och ha ett fast grepp om sina förkunnare, då skulle den ha ett räddande ord att ge åt alla dem som inte ser något annat än meningslöshet i sitt liv. Men när inte ens kyrkan som institution kan definiera sina ståndpunkter enligt Guds ord och bud, försvårar de saken för sina medlemmar.

30.Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet.
Jesu andra återkomst till jorden sker visserligen uppenbart och synligt för människoögon. Men orden här gäller också hans rike på jorden, eftersom han talar just om det.

Släkter på jorden' betyder samma onda otrossläkte som Jesus många gånger klagade över, t ex enligt Matt. 12:39. Samma 'släkte' finns också i vers 34. För köttet, för jordens släkter, i motsats till de av Gud födda, är han alltid orsak till stor jämmer både när han kommer genom sitt Ord och krossar den mänskliga berömmelsen och egenrättfärdigheten, och när han kommer efter denna tids slut till att bekräfta domen över otron.

31. Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.
Här kommer Jesus med tröstens ord. Änglarna är sändebuden, förkunnarna. Det starka basunljudet är evangeliet, som ljuder högre än alla andra ljud i världen - en parallell till Ordets oemotståndliga styrka enligt Hebr. 4:12. Rakt igenom all högröstad förkunnelse av falsk lära låter Herren sina basuner ljuda så starkt, att hans utvalda finner frälsningen och hans rike. De övriga lyssnar inte till basunljudet och förstår det inte.
Och hur detta församlande med evangeliets basunljud sker, förklarar Jesus med följande liknelse.

32. Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I, att sommaren är nära.
Kyrkan är likt ett träd. Det kan vara liksom livlöst som ett fikonträd, när det är avlövat och kalt. Men plötsligt skjuter det knoppar: en Luther, en Hedberg och andra som uppträder med ett klart evangelium. Dessa är änglar med basunljud. Kyrkan kan i långa tider föra en sanningsvidrig förkunnelse, men så länge den förvaltar Guds Ord i tryckt och läst form samt sakramenten, så länge har Guds Ande redskap till förfogande genom vilka han väcker upp människor till andligt liv. Dessa andliga medel är trädets sav, av vars kraft trädet plötsligt skjuter knoppar, än här och än där. Mitt under kyrkans sömnaktighet låter Gud sanningssägare uppstå. Så länge som Ordet finns och sakramenten rätt förvaltas, kommer Gud att låta nådemedlen verka - när han så behagar - och när hans tid är inne låta knoppar tränga sig igenom den döda barken på kyrkans träd.

När trädet (kyrkan, församlingen) ifråga om sin tolkning av Skrifterna befinner sig i ett sovande tillstånd, observerar dess medlemmar inte vilka villfarelser som egentligen i grunden döljer sig under de uttalade vackra orden. Men när det genom Guds Andes verk genom nådemedlen blir klart för människor vad man riktigt menar med det ena och det andra, vilken utläggning som härrör från lögnen och vad som egentligen är sanning, då är Guds rike för handen. Då har någon knopp skjutit upp. Någon ängel har stött i basun. Sådana friska knoppar spränger och tränger sig igenom kyrkans tjocka och döda bark.

Det är den Allsmäktiges plan att låta hela församlingar och hela kyrkosamfund falla för villfarelser, för att sedan visa sin egen makt genom de änglar, som han själv uppväcker till andligt liv.

33. Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta, att han är nära och står för dörren.
Ordet 'nära' betyder 'närvarande', inte någonting som kommer senare, utan är för handen. Detta gäller alla tider alltifrån begynnelsen av evangeliets förkunnande i världen. Redan Johannes och Jesus förkunnade att Guds rike är nära, nämligen genom deras förkunnelse. Där evangeliet förkunnas klart, där är Guds rike nära.

34. Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås förrän allt detta sker.
'Detta släkte' är människan i sitt köttsliga och oomvända sinne. Jesus vill säga åt sina lärjungar: De ska inte tro, att hans rike i världen blir mottaget direkt med glädje, och att alla blir omvända. Tvärtom ska människans nedärvda köttsliga sinnelag vara med så länge världen består och visa sig i otro, avfall, förförelser och annat ont. Först efter det att syndakroppen är lagd i graven och evighetens morgon gryr har onskans släkte tagit en ända. Då först får rikets barn den eviga ro de längtar efter.

35. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.
Vad Jesus har sagt och talat, kommer att ske, eftersom han är Gud med Fadern och Anden och vet vad han i sin allmakt har beslutat såväl om sitt rikes skeden som om denna världens gång. Det jordiska Jerusalem blev belägrat och förstört. Den kristna kyrkan belägras också på alla sidor och blir intagen och övertagen av de otrogna. Den blir avskalad alla sina trogna medlemmar, så att den ser ut som ett avlövat träd om vintern. Men det kommer också somrar, när knoppar spricker och sanningens änglar blåser i evangeliets basun och samlar de utvalda. Så länge saven, det skrivna Ordet, finns kvar, har Anden redskap att använda.

Vi må då lyssna noga till basunerna, när de kallar, så att vi inte följer med de fallande stjärnorna i deras fall och går förlorade. Bara den som är trogen intill änden ska bli frälst d v s den som inte ger avkall på något Herrens och hans apostlars ord, om än vårt förnuft och hela världen med alla biskopar, präster och lärda säger något annat. Det är sist och slutligen fråga om det som Jesus säger: "Den som älskar mig, han håller mitt ord". Amen.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.
Utläggningslistan - Startsidan