Predikan hållen i Jakobstad 7 okt 2006

Guds folk
Bland ormar och skorpioner 1

Matt. 24:1-18

Guds folks situation i dag beskrivs redan i 5 Mos. 8:de kapitel, där det talas om Israels ökenvandring bland ormar och skorpioner. Och Jesus har sedan i NT berättat detaljerat om hur det ska gå med hans evangelium efter hans uppståndelse bl a i Matt 24 och 25 och i hela uppenbarelseboken.

Man brukar mena att Matteus' 24:de kapitel, liksom hela uppenbarelseboken, handlar om en tid långt i framtiden, strax före Jesu återkomst som domare. Men det stämmer inte. Det är visserligen fråga om något som kallas 'den yttersta tiden', men aposteln Johannes säger i sitt första brev: Mina barn, nu är den yttersta tiden. 1 Joh. 2:18. Matt. 24 handlar om vad som ska hända med Jesu rike här i världen efter det att han har upprättat det genom sin död. Det är viktiga avsnitt, eftersom Jesus har gett dem åt oss. Han har gett dem åt oss till uppmuntran och ledning. Därför bör vi ta dem på allvar.

Men dessa avsnitt brukar misstolkas. Han undervisar nämligen här genom bilder och liknelser från jordelivet, liksom också annars, när han talar om himmelriket. Det som han vill ha sagt handlar inte om jordelivet, så som det ytligt sett ser ut att göra. Herren Jesus har inget intresse av det jordiska som ska förgås. Hans uppgift var att ge oss sitt himmelska rike. Ingenting annat. Han vill ge oss det som består, och han talar alltid om det, även om det låter som om han talade om idel jordiska ting och händelser. När han t ex talar om templet, menar han sin egen kropp. När han talar om kommande händelser beträffande Judéen och Jerusalem, då menar han sitt rike, sin kristna församling, som är det himmelska Jerusalem på jorden.

När lärjungarna en gång frågade honom varför han talade i liknelser till folket. Då svarade han: "Eder är givet att lära känna Guds rikes hemligheter, men åt de andra meddelas de i liknelser, för att de 'med seende ögon intet skola se och med hörande öron intet förstå.' Därför att han talar i bilder och liknelser, far hela världen vilse ifråga om vad han menar. Hans liknelser och bilder har visst sin förklaring uppenbarad i bibeln, men bara Guds folk vill och kan se deras rätta innebörd. Världens barn ser på dem från sitt förnufts horisont. De vill bara utforska hur det ska gå för dem i denna världen och när domen, som de är rädda för, ska komma. Men för Jesus och hans egna är hans rike det viktiga.
_____________________

Matt. 24 börjar med att lärjungarna en dag bad Jesus ge akt på Jerusalems tempels mäktiga byggnader. Då sade han till dem: "Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet." När han sedan satt på oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: "Säg oss, när detta skall ske och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände."

Lärjungarna uppfattade detta så, att när Jesus börjar upprätta sitt rike i världen, då kommer han att gå fram som en jordisk krigsherre, riva Jerusalems tempel och kasta ut de styrande därifrån. De förstod ännu inte att Jesu rike är ett himmelskt rike. Visserligen skulle Jerusalems tempel komma att raseras. Det skedde år 70 efter Jesu födelse. Men Jesus talar här om något mycket viktigare, som lärjungarna skulle förstå senare. Han använde tempelrivningen som en bild av hur det skulle gå med hans egen kropp. Han skulle upprätta sitt himmelska rike, inte med yttre våld, utan via sin egen död och sin uppståndelse. Så skulle han grunda sitt himmelrike, och så skulle han också tillkomma med sitt rike genom evangeliet.

Därför att vi människor är benägna att alltid uppfatta de himmelska tingen som jordiska, säger han strax: "Sen till, att ingen förvillar eder." Det kommer att finnas många 'jordiska messiaser', bara Jesus är den himmelske Messias.

Lärjungarna uppfattar tiden, liksom vi, i dagar och år. Men tiden i biblisk mening handlar i första hand om orsak och verkan. I Gal. 4 läser vi: 'När tiden var fullbordad, sände Gud sin Son. . . för att han skulle friköpa dem som stod under lagen.' Det betyder ju, att lagens makt tog slut när Jesus kom. Och lagträldomens tid tar slut för var och en människa, när Jesus kommer till henne genom evangeliet. Jesu tal i Matt. 24 handlar om hur just denna väntanstid under lagen tar slut för oss personligen, genom att Jesus kommer till oss och upprättar sitt rike i oss.

Jesus talar här i texten om födslovåndor. Vilka födslovåndor? Eftersom Jesu stora angelägenhet är hans eget rike, då måste ju dessa födslovåndor gälla hans rikes födelse in bland oss människor. Det är inte fråga om att en ny jordisk jord blir till på något sätt, utan det är Jesu rike som blir upprättat ibland oss. Vi brukar tala om väckelsetider. Väckelser kommer ofta i samband med yttre prövningar. Därför talar Jesus om krig, hungersnöd och jordbävningar. Visserligen kommer hans rike inte genom sådant, utan genom evangeliets förkunnelse, och därför säger han strax: "Detta är allenast begynnelsen till födslovåndorna."

En del av oss har varit med om sådana tider. Under krigstiden var det en helt annan anda hos folket. Man tog allvarligt på de eviga tingen. I Estland var det under den sovjetiska ockupationen en enastående uppslutning kring kyrkan och gudstjänsterna. Visserligen blir väckelser aldrig bestående någon längre tid, men det brukar bli några få kvar i tron, och dessa få bildar det Kristi rike som kom till genom väckelsen. De yttre prövningarna har visst betydelse, men bara som en början till rikets födslovåndor. Evangeliet om syndernas förlåtelse är ju det som tänder tron.

Genom att evangeliet börjar ta rum i människors hjärtan sätter födslovåndorna in på allvar. Djävulen vill inte se någon Kristi kyrka på jorden. Han uppviglar alla sina anhängare till strid mot dem som har kommit till tro. Jesus säger: Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk för mitt namns skull. Innan evangeliet kommer, råder ett visst samförstånd mellan människorna. Alla är överens i sin blinda otro. Men när någon grips av evangeliet blir det en häftig strid.

Djävulen nöjer sig inte heller med att dirigera enbart sina egna, utan han går också in i den lilla troende gruppen och åstadkommer stor förödelse där. När bedrövelse eller förföljelse påkommer för Ordets skull, då kommer de strax på fall, säger Jesus i liknelsen om sädesåkrarna, och i detta avsnitt säger han: Då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre. Ja, det är verkliga födslovåndor, när Kristi kyrka etableras i världen.

Men Jesu rikes utbredning kan inte hindras. Det tar form i människors hjärtan och blir församling och kyrka. Men också inom de etablerade församlingarna och kyrkorna ska det bli svåra splittringar. Många falska profeter skola uppstå, säger han, och de skola förvilla många. Dessa falska profeter får t o m majoriteten av kyrkans medlemmar med sig. Det fick redan aposteln Paulus erfara.

Det går alltså inte att bilda en bestående ren och hel kyrka på jorden. Det är därför rentav ett kännetecken på Guds rike, att det är på allt sätt i trångmål. Hur vi än strävar för att hålla villolära och stridigheter borta från kyrkan, finner vi att sådant ständigt uppstår inom kyrkans egna led. Predikanter, präster och biskopar, som vi hade trott på, avfaller från tron och får hoptals av människor med sig. Stjärnorna faller från himmelen, heter det i detta kapitels 29:de vers, och t o m solen, evangeliet, blir förmörkad. Det är bestämt att det ska ske så, eftersom Jesus har förutsagt det.

Ju större utbredning och makt kyrkan får i världen, desto mera massivt blir också avfallet. Jesus säger: Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Jesus talar ju här om sitt rike, om människor som redan har hört Ordet, kyrkans medlemmar såväl som ledare. Han menar då inte en laglöshet i förhållande till jordiska lagar, utan ett sinne som föraktar Guds lag - När man nonschalerar Guds lags verkliga innebörd och bortförklarar sin synd, då går man också miste om evangeliets innehåll, som är den sanna och gudomliga kärleken. Bara den kärlek som vi får genom det sanna evangeliet är bestående. Paulus skriver också om denna laglöshet och kärlekslöshet i 2 Tess. 2: 7 f. 'Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam... Sedan skall "den Laglöse" träda fram ...för att med orättfärdighetens alla bedrägliga konster bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till Sanningen rum.'

För att vara i stånd att ta emot och bevara den kärlek som inte kallnar, nämligen Kristus, måste man känna sig själv i ljuset av Guds lag och erkänna sin synd inför Gud. Bara de som älskar Sanningen, de som tar till sig och håller fast vid Guds ord i all dess skärpa, bara de blir slutligt frälsta. Jesus säger här: Den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

Sedan kommer Jesus till lärjungarnas fråga om änden:
Detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall änden komma." Alltså inte så, att Jesus skulle rasera judarnas tempel och gamla ordningar och installera sig med sitt rike med en gång med yttre makt, så som lärjungarna tänkte sig. Först måste evangeliet predikas. Och då, genom evangeliets predikan, blir hans rike upprättat ibland människorna, och därigenom kommer änden, nämligen änden på lagträldomens tid - för dem som tror.

'Änden' är alltså i detta sammanhang inte något som kommer bara i framtiden, en världens sista dag, ty 'om den dagen och den stunden vet ingen något om utom Fadern allena, har Jesus sagt. Änden, som kommer efter evangeliets förkunnande, betyder otroslivets slut och Jesu rikes upprättande i våra hjärtan. Den änden innebär ju också en dom, nämligen över vår otro och vårt eget onda hjärta.
__________

Efter det här ger Jesus anvisningar om hur vi som trogna lärjungar ska reagera, när villoläror har kommit in i församlingen. Och då använder han sig av bilder från en strax därefter förestående belägring och förstöring av Jerusalem.

15. När I nu fån se 'förödelsens styggelse', om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats - den som läser detta, han give akt därpå - då må de som äro i Judéen fly bort till bergen.

Det är något som är viktigt att akt på och inte förbise, något som står på helig plats. 'Helig plats' är i detta sammanhang den plats där Jesus borde stå, nämligen förkunnarens plats i församlingen. Visst fanns det förödelsens styggelser eller domens förebud i påvekyrkan på Luthers tid. Men om vi nu i vår tid ger akt och ser efter, så inser vi att det på den platsen finns inte bara allmän villolära, utan också sådan 'förödelsens styggelse', som förebådar andlig förödelse och evig dom. Ja, ofta finns den så uppenbart, att man kan se den med ögonen. Jag kan inte undgå att nämna påfundet med kvinnliga 'präster'. Dessa prästinnor stående på helig plats är ett offentligt och synligt uttryck för förakt mot Jesu och hans apostlars undervisning. När aposteln Paulus skriver att sådant inte får finnas i församlingen och att det är Herrens bud, och att den som inte erkänner detta, inte heller själv ska bli erkänd, d v s inte bli erkänd av Herren som hans trogna lärjunge, och när dessutom Jesus har sagt till sina apostlar: Den som hör er, han hör mig, Luk. 10:16, då borde ju saken vara helt klar.

Detta förakt mot Jesu och hans apostlars ord är en styggelse, som inte bara förebådar förödelse, utan som också direkt vittnar om en redan skedd förödelse i kyrkan, en förödelse som består i att kyrkan har blivit utarmad på dess allra nödvändigaste innehåll, nämligen troheten mot Jesu och hans apostlars förkunnelse, troheten mot bibelns direkta ordalydelse. Om ni älskar mig, så håller ni mina bud, säger Jesus. Joh. 14:15. Men kärleken till Jesus har kallnat i vår kyrka, allt eftersom laglösheten har vunnit insteg, allteftersom man sätter sig själv över Guds ord.

Vad ska vi göra då, när vi ser att kyrkans ledare håller sina egna tankar och tolkningar förmer än Herrens ord och offentligt demonstrerar sitt förakt för det skrivna ordet? Har Jesus något råd att ge åt oss? Jo, vi ska fly bort från Judéen till bergen. Judéen var de religiösa judarnas land, en andligen död provins med blinda ledare. Motsvarigheten till Judéen är i dag på många håll kyrkans domäner med dess falska lära. Och vart ska vi då fly? Jo till bergen, till de berg som betecknar Guds ords sanning: Sinai och Golgata, lagen och evangeliet. Vi ska fly tillbaka till Guds ord, in i Ordet och gömma oss där med våra tankar.

Detta andliga flyende har naturligtvis sina konsekvenser i yttre och praktiskt avseende. Men det problemet går Jesus inte in på här. Jesus själv stod ut med de skriftlärdas och fariséernas gudstjänster en tid, och sedan drog han sig bort.

Avståndstagandet från den falska läran måste i varje fall vara bestämt, inte vacklande. 'Den som ser sig tillbaka sedan han har satt handen till plogen, han är inte skickad för Guds rike,' sade Jesus till en som vacklade. Luk. 9:62. Här säger han nu samma sak med andra ord: Den som är på taket må icke stiga ned för att hämta, vad som finnes i hans hus. Vilket 'hus'?

När Jesus lämnade Jerusalems tempel sade han till judarna: "Ert hus, kommer att stå öde och tomt". Vårt hus är vår församling och kyrka. Den som nu bildlikt talat är på kyrkans tak står över dess förkunnelse. Han har av Guds nåd förstått att dess förkunnelse bygger på en falsk lärogrund. Han ska då inte gå tillbaka dit för att hämta det som finns där. Där finns ingenting av värde att hämta, eftersom själva grunden, troheten till Guds ord, fattas. Allt som byggs på fel grund kommer att falla. Lärogrunden genomsyrar nämligen allt som sägs. Om vi har olika lärogrund, så menar vi annorlunda med våra ord. Det är inte samma Guds lag, inte samma nåd, inte samme Jesus och Gud, fastän orden kan vara desamma. Gå inte tillbaka dit!

Och Jesus fortsätter: Den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel. Varför talar han om just en mantel av alla saker som kan finnas i ett hus? - Manteln är det allra viktigaste, det enda nödvändiga, som vi alltid måste ha med oss och på oss, nämligen inför Gud, när det gäller hans rike och vår eviga salighet. Han talar ju i detta kapitel om sådant som berör Guds rike. Om vi av Guds nåd har blivit avklädda vår egenrättfärdighetsmantel, den som förkunnas där nere i huset, då må vi inte vända tillbaka dit och ta den på oss igen. Må vi istället hålla till godo med Kristi rättfärdighets rena mantel, den som är oss given i dopet. Vi ska inte gå tillbaka dit, där Kristi rättfärdighet inte predikas som vår enda rättfärdighet och frälsning.
___________________

I det avsnitt, som vi nu har gått igenom, har Herren Jesus sagt oss något om hur det går med hans rikes etablering i världen, nämligen långtifrån så som lärjungarna hade tänkt sig det. Att motgångarna är så enorma, betyder ändå inte att han har lämnat oss, utan han är med de sina efter sitt löfte. Och just det att han har hållit detta tal är ett av många bevis på hans omsorg om oss. Det är hans ord som ska bevara oss i tron under alla prövningar. Amen.

Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.
Utläggningslistan - Startsidan