Finns även på http://www.fullbordat.nu/artiklar.asp?artID=3

Om ställföreträdaren Kristus

Människans syndafall var ingen överraskning för Gud. Han hade redan av evighet planerat hennes frälsning genom Sonens utgivande. Sonen skulle vara människans ställföreträdare till att åter nalkas och förenas med Gud i hans rättfärdighet och på den vägen bära upp syndens straff.
Detta uppdrag krävde hans människoblivande. Därför avlade Gud honom i jungfrun Maria, och han föddes till människa genom henne.
Men eftersom han var Gud samtidigt som han var människa, och hans gudom var mäktigare än hans mänskliga identitet, var han från födelsen syndfri, och förblev syndfri, rättfärdig och helig för egen del. Men han måste alltså på något sätt ta på sig människornas synder, och det måste ske offentligt i vittnens närvaro och bevittnat just av dem, vilkas ställföreträdarskap han skulle åta sig.
Detta hans axlande av vår synd med dess ansvar skedde genom dopet. Han lät sig döpas av Johannes vid floden Jordan. Enligt 1 Petr. 3:21 betyder dopet i sig själv ett 'anropande om ett rent samvete'. Eftersom Jesus inte hade några synder på sitt samvete, innebar dopet för hans del, att han anropade Gud om ett rent samvete under våra synders tyngd. Han erkände och bekände vår synd. Och han måste då hänvisa till sin egen död! Märkligt! När våra böner om förlåtelse känns kraftlösa, då kan vi tänka på att han redan i sitt dop har bett i vårt ställe om förlåtelse för våra synder!
Han fortsatte sedan med detta anropande i ord och gärning under hela sitt liv intill döden. Det heter om honom i Hebr. 5:7 att han 'med starkt rop och tårar frambar under sitt kötts dagar böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest'. Dock måste han först dö.

Jeesus blev alltså i dopet offentligen installerad i sin uppgift som den utlovade Människosonen, människornas ställföreträdare inför Gud. När Gud då såg ner hit på jorden, då såg han inför sig ingen annan än en enda, en av synd nerlastad varelse, sin egen Son, som i sin person bar alla människors synder.

När sedan Jesus som vår ställföreträdare hade burit straffet för synderna, så att döden inte längre kunde behålla honom, då var våra synder i hans person för evigt betalda och fanns inte mer till. Och märk väl: Han avsade sig inte ställföreträdarskapet vid sin uppståndelse och himmelsfärd, utan han är alltjämt vår ställföreträdare inför Gud. Det betyder att vi är rättfärdiga i hans person. Gud ser oss nu alla förenade i honom, så som han såg oss i honom redan före hans gång till Fadern. Skillnaden är bara den, att vi då var syndare i honom och att vi nu är rättfärdiga i honom. Så samlade han sin genom syndafallet förskingrade hjord i sin person, hela hjorden. Han drog alla till sig.

Men i denna situation händer något underbart, som Gud har planerat och Jesus har instiftat: Vi blir i vår tur genom ett dop förenade med Jesus. Likasom han döptes till oss in i vår syndfullhet, så döps vi till honom in i hans rättfärdighet. Också för oss gäller att dopet i sig själv betyder ett anropande om ett gott samvete. Men skillnaden är nu den, att vi blir delaktiga av det rena samvetet utan att längre behöva dö först, eftersom vi genom dopet är ett med Jesus, vår ställföreträdare, som redan har dött för synderna.

Denna förening med Jesus genom dopet i Guds namn är en obeskrivligt stor händelse: När Gud i Jesu person döptes, då blev han Människornas son, delaktig av vår situation under synd och skuld. Men när vi döps till hans gemenskap, då blir vi Guds söner och döttrar, delaktiga av hans situation i rättfärdighet och helighet som Guds barn och husfolk med evigt liv och evig salighet.

När detta förkunnas, sätter förnuftet genast upp hakan: 'Det kan ju inte vara så, för då skulle ju alla döpta bli saliga, oberoende av om de tror eller inte!' Men så säger ju inte Jesus. Tvärtom säger han: 'Den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.' Joh. 3:18.

Men vi blir inte frälsta av vår tro, utan av det som Gud har gjort för oss och som han har gett oss i dopet, nämligen av det som vi ska tro på. Tron lägger ingenting till, utan den bara omfattar faktum. När vi kommer till himmelens port, förblir den stängd så länge vi hänvisar till vår tro. Men när vi hänvisar till det som är oss givet i dopet, då är dörren öppen. Därför hade den kvinnan rätt som sa: 'Jag är döpt och behöver inget mer.' Hon trodde det och var salig i tron. Hon hade en rätt tro. Gud behöver ingen hjälp med vår frälsning. Och nån annan möjlighet har vi heller inte, än att låta oss nöja med hans verk.

Mot bakgrunden av detta Jesu fullständiga ställföreträdarskap och förenandet med honom genom ett dop får vi en överskådlig bild av begrepp som rättfärdiggörelse och försoning. Jesus sitter nu alltjämt hos Fadern som hela världens ställföreträdare. I hans person är hela världen rättfärdig. Att han sitter på Faderns högra sida, de godkändas sida, betyder att vi alla är godkända av den helige och rättfärdige Fadern till att vara i hans närhet. Han är försonad med oss genom att vi är gjorda rättfärdiga genom ställföreträdaren. Han skulle inte ha kunnat försona sig med någon orättfärdig eller bristfällig varelse, så helig som han är.

I Kristus har Guds vilja skett i himmelen: Gud försonade världen med sig i Kristus (2 Kor. 5:19) genom att två den ren från synd, göra den rättfärdig, vilket också är innehållet i vad som sägs i Rom 4:25: Kristus utgavs för att vi var syndare (i ställföreträdarens person) och uppväcktes för att vi var gjorda rättfärdiga (i ställföreträdarens person). Det råder alltså fred mellan Gud och oss. Gud är inte vred mot oss, och i Kristi person är inte vi heller annat än vänner med Gud. Så står det alltså till för oss i himmelen hos Gud. Detta är den skatt vi har och äger i himmelen.

Men vi bör få åtnjuta denna skatt här på jorden i våra hjärtan. Därför fortsätter aposteln i 2 Kor. 5:20: 'Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona er med Gud'. Dvs eftersom vi de facto är försonade och helt fredliga i himmelen i Jesu person, må vi anamma evangeliet om detta, så att vi har det allt i åtnjutande. Överföringen till oss på jorden sker genom evangeliet, Ordet och sakramenten, genom vilka Guds Ande skapar i oss den nödiga tron till att omfatta det som redan är ett faktum i himmelen. Därför ber vi ju också: Ske din vilja så som i himmelen, så ock på jorden (i våra hjärtan).

I detta sammanhang är dopet av enastående betydelse, genom att vi där, så jordiska som vi är, också från vår sida blir ett med Kristus, som är rättfärdig. Men när detta evangelium kommer till oss, så att vi tror det, då sker ingen ny rättfärdiggörelse hos oss, utan vi konstateras bara vara rättfärdiga i den rättfärdiggörelse som skedde för alla i ställföreträdarens död. Vi är då genom tron rättfärdiggjorda i hela världens rättfärdiggörelse i Kristi död.

Gud har alltså frälst oss i vår ställföreträdare Kristus, och hans verk behöver inget tillägg. Tror vi det, då har vi en rätt och saliggörande tro, som vi kan leva och dö på - annars inte.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5

Utläggningslistan - Startsidan