II. Bokens innehåll avslöjat

A. Inledningen.

1. Introduktion. Kapitel 1

Introduktionen innefattar information om vad läsaren i allmänhet bör få veta om boken såsom upphovsman, adressat, innehåll, relevans och syfte.

Enligt bokens självvittnesbörd i de två första verserna finns det ingen mänsklig författare till boken, utan Gud, den Allsmäktige gav uppenbarelsen åt sin Son, och han i sin tur förmedlade den genom en ängel till en skrivare vid namn Johannes, som på uppmaning antecknade det som ängeln meddelade honom både i verbal form och i bilder. Böcker är vanligen någon författares alster, och dessa brukar signera dem på något sätt. Både Gud och Jesus Kristus har satt sina signaturer i introduktionen. Skrivaren Johannes intar bara en förmedlande roll och hälsar från Gud och Anden och Jesus Kristus i verserna 4 och 5.

Det sägs bl a att boken är aktuell och handlar både om den situation som är för handen och om vad som följer. Vers 1 och 19. Vidare sägs att innehållet förmedlar salighet åt läsaren. Då enligt bibeln i övrigt ingen salighet ges av annat än evangeliet om nåden genom Jesus Kristus, är redan detta en fingervisning om att boken inte är ett eskatologiskt tillägg till bibelns egentliga budskap utan är kongruent med detta d v s evangeliet självt, vilket sedan har framgått med all tydlighet när texterna har tolkats utifrån sina symboler.

Till sist i introduktionen anges, med symboliken stjärnor = förkunnare och ljusstakar = församlingar, hur boken ska läsas, nämligen som bildkodad text. Också några andra symboliska uttryck är införda redan i introduktionen, liksom till övning. Mera av dessa kommer i inledningens andra del, breven, men först i bokens huvuddel används symboliken och semiotiken fullt ut, så att hela meningar är kodade.

 

2. Bokens användning. Breven. Kapitlen 2 och 3

Breven till de sju församlingarna i Mindre Asien är en kortfattad undervisning om väsentliga punkter i den själavård, som församlingstjänarna ska utföra i sina församlingar, och för vilken bokens huvuddel ska tjäna som referensmaterial. Till själavården ska höra förmaning
1) att förbli i Kristi kärlek (brevet till Efesus),
2) att vara Kristi lära trogna (brevet till Smyrna),
3) till strid mot villolära (brevet till Pergamus),
4) till vaksamhet mot världens väsen (brevet till Tyatira),
5) att styrka det svaga (brevet till Sardes), 6) att hålla fast vid evangeliet (brevet till Filadelfia),
7) att söka Andens ljus till att känna sig själv rätt (brevet till Laodicea).

Samtidigt fungerar breven som en introduktion i bokens symboliska språk. De symboliska uttryck som används i breven är relativt lättuppfattade och används sparsamt.

I brevet till Efesus demonstreras användningen av talsymbolerna ett, sju, fem och tre. Ettan, som är brevets nummer, är Jesu talsymbol. Han är den förste, och brevet handlar om att inte överge hans kärlek. Jesus lyfter fram den främsta och avgörande frågan beträffande en kristen människas trosliv, huruvida Jesus i sin egenskap av sanningen, evangeliet, är grunden för vår tro. Varken nit för Guds rike eller strävan efter ett rent leverne kan ersätta Kristi kärlek i människans hjärta.

Sjuan, med betydelsen ande och andlig, framställes här med ljusstaken som symbol för församlingen och stjärnorna för förkunnarna. Det som i brevet benämns 'gärningar', är inte i första hand yttre och synliga gärningar, utan de visar sig betyda meriter i andligt avseende. På samma sätt handlar hela boken om den andliga världen, där Kristi rike, församlingen, eller paradiset, som det heter i brevets sista vers, är huvudtema.
Femtalets innebörd framgår av vers 2, tretalets innebörd av vers 3.

I brevet till Smyrna demonstreras bl a tvåtalets och tiotalets symboliska betydelser. Talet två betecknar dels motsatsförhållanden (förste och siste, död och liv, fattig och rik) och dels sanning och sann ('andra' i andra döden). Tvåtalet ingår i brevets ordningsnummer och i ortnamnets betydelse, 'myrra' (sanning). Hela avsnittet handlar om trohet till sanningen, varmed avses Kristi lära eller evangeliet. Tio betecknar fullständighet.

I brevet till Pergamus, med ordningstalet tre ( = från Gud) och ortnamnets betydelse 'borg', lovar Herren att strida för församlingen. Striden står mellan sanningen mot lögnen, Kristi lära mot villfarelser. Brevet är ett understrykande av nödvändigheten att hålla läran ren i församlingen. Det enda vapen som kan användas i den striden är Guds Ord, som också är Jesus själv. Ordet är Guds gåva, hjälp och borg mot alla villfarelser. Därav tretalet som brevets talsymbol.

Brevet till Tyatira är det fjärde i ordningen och till innehållet en tillämpning av talsymbolen fyra, som motsvarar den oomvända världen. Församlingstjänaren förmanas att inte låta världens väsen få intrång i församlingen. Världens väsen består inte bara i yttre syndiga gärningar, utan har sin grund i avfall från Gud och hans lära, vilket i bibliskt språkbruk kallas otukt (v 21, 22) d v s att Guds brud, församlingen, söker sig till någon annan man. Denna 'någon annan man' uttrycks här med människans egna gärningar. Man tror på sin egen föträfflighet i stället för att hålla fast vid endast Kristi gärningar (v 26), som är gåvorättfärdigheten genom hans offerdöd.

I brevet till Sardes demonstreras främst vad femtalet symboliserar. Brevet har ordningstalet fem ( = otillräcklighet och död), och församlingstjänaren uppmuntras att styrka det som är nära att dö. Han har namnet om sig att leva, men han är död. Det som behövde styrkas var hans medvetande om hans egna kvalifikationers otillräcklighet och dels insikten om Kristi gärningars tillräcklighet för honom. Sjutalets symbolik framställs tydligt genom Andens sjutal.

Brevet till Filadelfia har ordningstalet sex, som är människans talsymbol, och detta brev är en utläggning av vad ordet 'människa' innebär i andligt avseende, människans situation ifråga om Guds rike. Människans enda möjlighet till frälsning finns i evangeliet. Bara den som håller fast vid Jesu lära blir bevarad i tron och har framgång i sitt arbete för andras frälsning. Detta är människans situation andligt sett. Församlingstjänaren i Filadelfia är ett föredöme i det att han håller fast vid evangeliet. Därigenom för han också andra till tro.

I brevet till Laodicea med ordningstalet sju ( = ande) demonstreras speciellt sjutalets symbolik. Brevet talar om nödvändigheten av Andens ögonsalva för att se sanningen - dels om hurdana vi är i oss själva och dels om hurudana vi är i Kristus. Människan är andligen blind från födelsen, så att hon inte förstår andliga ting utan Guds Andes ljus och undervisning.