Mannen på den vita hästen

Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter
Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Upp. 19:11

Denna syn, som Johannes fick se och nedtecknade, är en beskrivning av Jesus, vår Herre och Frälsare. Jesus sitter inte overksam någonstans utan regerar i sitt rike och strider alltjämt mot lögnens furste djävulen. Visst besegrade han djävulen när han led döden för oss på Golgata, men striden fortsätter i människornas hjärtan. Den striden står nu mellan sanningen och lögnen.

Jesus, som är konung i sitt rike, använder sig av sin domsmakt, som han fick genom sin offergärning. Vi brukar tänka, att han kommer som domare först efter denna världens slut, men han är redan här som domare genom sitt ord. Han säger själv: "Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: Ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda." Joh. 3:18 f. Det är ju ett begripligt domslut, att den som förkastar Frälsaren inte kan bli frälst.

Men Jesu domsmakt är i första hand en makt i positiv mening. Jesu rike är grundat på det stora domslut, som Gud gjorde på påskdagens morgon. När Jesus var död och begraven och den tredje dagen randades, då konstaterade Gud: Människornas synd, som Jesus hade tagit på sig, för att avtjäna dess straff, var nu tillfullo sonad. Till följd av det förklarade Gud Jesus rättfärdig - och med honom hela världen. I och med detta Guds domslut var nu Jesu nåderike grundat.

När sedan rikets medborgare begär förlåtelse av Jesus för sina dagliga synder, blir det fråga om på vilken grund han kan ge det. Jesus hänvisar då till Faderns domslut vid Jesus uppståndelse och dömer rättfärdigt i enlighet med det och säger: "Eftersom syndaskulden redan är betald och Gud har godkänt lösepenningen, som var mitt blod, förlåter jag dig och gör det med glädje."

På det sättet strider Jesus för sitt rike genom rättfärdiga domslut, vilket beskrivs i texten med bilden av den vita hästen. Hästens vita färg betyder rättfärdighet. Att Jesus rider på en vit häst betyder, att rättfärdigheten är det redskap, som han använder i sitt domarämbete och i striden. Detsamma sägs med meningens sista ord "han dömer och strider i rättfärdighet." Striden förs i människornas hjärtan och den står mellan Jesu sanning om nåd och djävulens lögner om obetald syndaskuld och ovärdighet till förlåtelse.

Det är fråga om tron. Tron behöver fäste i sanningen om Guds nåd, och då är Jesu rättfärdighet ett kraftigt vapen. Våra hjärtan måste övertygas om att Jesu löfte om syndernas förlåtelse vilar på en fast grund. Den fasta grunden är Gud Faders domslut på påskdagens morgon.

I praktiken går striden till så som aposteln Johannes beskriver i sitt första brev: "Om vi bekänner våra synder, är Jesus trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." 1 Joh. 1:8-9. Jesus är rättfärdig i det att han ger oss förlåtelsen och inte kräver straff för våra synder mer än en gång. Han har själv burit upp vårt straff och Gud Fader har bekräftat sitt godkännande av den gärningen genom att återuppväcka honom från de döda. Eftersom vår syndaskuld är betald handlar Jesus rättfärdigt, då han på den grunden förlåter oss våra synder. Och han gör det gärna, eftersom han är Trofast och Sann, så att han handlar i enlighet med sitt ord och sina löften.

Så strider Jesus för oss i våra hjärtan med sitt ord om ett frikännande från synd på grund av att syndaskulden är betald av honom själv. Han slår ner anklagelserna, som tynger vårt samvete. Vi måste visserligen tillstå det som våra anklagare djävulen, världen och vårt kött med rätta framhåller, att vi hela tiden handlar illa i tankar, ord och gärningar, men Jesu ord om att allt redan är gottgjort och förlåtet på basen av den Allsmäktiges domslut, tar udden av alla anklagelser.

I versens början skriver Johannes, att han såg himmelen öppen. Det får också vi göra. Att se himmelen öppen är att vara övertygad om att den syndaförlåtelse som Jesus erbjuder oss är fast grundad på Himlafaderns eget domslut, enligt vilket vår syndaskuld är betald i och med Jesu död, och att vi med Jesus är uppståndna i rättfärdighet i enlighet med Hoseas profetia: "Han (Gud) skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte." Hos. 6:2.

Gud betraktar oss nu inte längre som döda i överträdelser och synder utan han ser oss i Jesu person som uppståndna och levande i rättfärdighet. Detta är Guds juridik: I oss själva är vi döda och dömda till förtappelse, men i Jesus levande, rättfärdiga och redan intagna i Guds gemenskap i himmelen.

Detta har sin grund i det dop, som Jesus tog genom Johannes Döparen. Jesus döptes då till ett med hela vårt syndiga människosläkte. Fadern och Anden var med där och bekräftade händelsen. Eftersom Jesus var ett med oss i sin död, tillräknas vi alla resultatet av hans död, rättfärdighet och evigt liv. Och märk väl: Jesus har aldrig avsagt sig den gemenskap med oss, som han döptes till. Därför är vi nu i honom vad han är inför Gud: heliga, rena och godkända av Gud. Detta är sanningen om vår frälsning - från Guds sida sett.

Men vi behöver få oss detta till livs personligen genom tron. Vi har ingen nytta av skatter, som finns någonstans i en bank, om vi inte vet att de är våra. Det ska också finnas bekräftelse på den personliga äganderätten, ett instrument, som vi kan visa upp. Därför har Jesus inrättat ett dop för oss. Så som Jesus döptes in i vår synd, så döper han nu oss var och en in i sin rättfärdiga gemenskap. Visst är hela världen återlöst och rättfärdiggjord genom Jesu död och uppståndelse, men i och med dopet har vi ett instrument, givet av Gud själv, som bekräftar vår personliga äganderätt till evigt liv och salighet genom Jesus. Genom dopet äger vi allt vad det lovar och dess innehåll är fritt tillgängligt genom tron var dag för varje döpt människa.