Kort predikan för 9.7 i Lappfjärd eller 16.7.2011 på Fridskär

Uppståndna i Kristus!

Hos. 6:1-2.

1. Kom, låt oss vända om till Herren. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss. 2. Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte.

Dethär är en profetia om vår uppståndelse, men inte om uppståndelsen efter den lekamliga döden, utan om vår uppståndelse i Herren Jesus, nämligen när vi uppstod i hans person till evigt liv på påskdagens morgon. Man hör sällan talas om vår uppståndelse i Kristi uppståndelse, trots att det stycket hör till det allra viktigaste, som angår vår frälsning. Utan den uppståndelsen med Kristus finns inte heller någon annan uppståndelse. På tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte. Hos. 6:2b

För att fatta det, måste vi gå tillbaka till Jesu dop och den uppgift som han tog på sig då. - Och inte heller Jesu dop hör man talas om så ofta, fast det är själva början till hela frälsningsverket. Det var genom dopet vid Jordan, som Jesus åtog sig att vara vår ställföreträdare eller representant inför Gud. Då döptes han till att vara ett med oss syndare. Att han blev döpt till ett med oss innebär, att när han sedan led våra synders straff, då led vi alla, och när han dog, då dog vi alla, och när han uppstod från de döda som rättfärdigförklarad av Gud, då uppstod också vi som rättfärdigförklarade av Gud i och med honom.

Detta är Gud Faders juridik. Genom att han uppväckte Jesus, gav han oss alla med honom evigt liv. Det kan inte heller vara annorlunda, ty Jesus var ännu på påskdagsmorgonen vår ställföreträdare inför Gud. Och han har inte heller senare avsagt sig sitt dop vid jordanfloden. Han är alltjämt ett med oss alla, med hela världen som han kom för att frälsa. Och sedan har Gud döpt oss till ett med sig själv, så att vi är ett med Kristus i hans rättfärdighet och eviga liv - på just motsvarande sätt som Jesus genom sitt dop blev ett med oss under våra synder. Aposteln Paulus skriver, börjandes med vårt dop: Vi är genom dopet till döden begravna med Jesus, för att också vi ska leva det nya livet, liksom han uppväcktes från de döda. Rom. 6:5.

Vi ska nu alltså leva detta nya liv, som Paulus talar om. Vi har i uppståndelsen med Jesus fått ett nytt liv, som vi ska leva. Vi kan inte börja leva ett nytt andligt och evigt liv i fullkomlig rättfärdighet, om vi inte redan har fått det livet. Vi har fått det med Jesus i hans uppståndelse. Visserligen har vi inte det livet i oss själva, utan vi har det i Jesus, i honom, som vi är ett med genom både hans och vårt eget dop.

Detta är ett svårt kapitel och omöjligt att fatta med förnuftet. Att ha sin rättfärdighet och sitt andliga liv någon annanstans än hos sig själv. Att alltid vara en dödsdömd syndare i sig själv, men samtidigt vara helig och oklanderlig i en annan person. Det måste bara tros och tas emot som Guds ord. Och den som tror det är redan både frälst och salig - nämligen i Kristus, i det som vi alla har fått och äger i hans person.

Tyvärr är det inte bara de icke troende som har svårigheter med detta om vår uppståndelse i Kristus. Vi har under långa tider hållit till mest i budskapet om Kristi död för våra synders skull. Och det är visst nödvändigt att veta, för att vara salig. Jesus betalde våra synder med sitt blod. Men såsom han inte stannade i döden så gjorde inte heller vi det, utan vi följde med honom i hans uppståndelse och vi blev förklarade rättfärdiga med honom i den eftersom han var ett med oss. Och först då var hans verk fullbordat.

Detta sägs på många sätt i Nya Testamentet. Aposteln Petrus skriver: Gud har genom Jesu Kristi uppståndelse fött oss på nytt... 1 Petr. 1:3. Dvs när Jesus uppstod i liv, föddes också vi till ett nytt liv.

Vår del i Jesu uppståndelse på påskdagsmorgonen nämns också i uppenbarelseboken: Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Jesus kallas själv 'förstlingen bland de uppståndna'. Och vi är då de andra uppståndna, med del i hans uppståndelse.

Att ha del i Jesu uppståndelse betyder två saker. Faktum är att alla människor har del i den, eftersom Jesus dog och uppstod som allas representant. Men det gäller också att tro och ta till sig det och förstå, att det då gäller också mig personligen. Från Guds sida är allt klart, jag har uppstått med Kristus. Men tror jag det inte, så är det som om jag hade miljoner i bankfacket - men aldrig tar ut dem. Jag behöver ha Kristi verk liksom i användning för att ha någon nytta av det. Jag har det, men jag behöver tro det.

Det är så underligt vad vi har svårt att se saker och ting ur Guds eller Ordets synvinkel. Vi tror bara det vi upplever eller ser med jordiska ögon. När vi betraktar oss själva, ser vi bara våra svagheter och tror på dem. Men tanken på att vi också alla stunder är ett med Guds Son i hans rättfärdighet kommer inte för oss. Guds dagliga närvaro med nåden och kärleken i Kristus är som bortblåst under det dagliga livet. Ändå är det det som gäller mitt under allt. Att leva det uppståndelseliv som apostlarna talar om, är ju att veta och hålla före, att vi varje stund, också i våra allra sämsta stunder är rättfärdiga i Kristus och att Gud är vår älskande allsmäktige Fader.

Det är skillnad på vad som är fakta i himmelen och vad vi ser och erfar på jorden. Om vi har det klart för oss, undviker vi många villfarelser. När vi vet, att vi alltid är rättfärdiga i Kristus, behöver vi inte vara osäkra på om vi har fått förlåtelse för alla enskilda synder. Allt är oss alltid förlåtet i och genom Kristi död och uppståndelse.

När vi bekänner vår synd, får vi inte en ny förlåtelse för var gång, utan det är samma förlåtelse som alltid gäller. Det är bara vår mänskliga sida som behöver få erfara nåden sådär personligt varje gång vi känner att vi har förgått oss på något sätt. Från Guds sida i himmelen är allt klart och klarerat.

När Fadern ser på sin skapade värld, då ser han inte en massa syndare, utan han ser oss i sin Son som rättfärdiga och heliga, dugliga för himmelen, ja heligare och renare än alla änglar och himlaväsen. Ty vi har Gudasonens helighet och härlighet. Vi har uppstått med honom på påskdagens morgon och lever redan nu det eviga och himmelska livet - nämligen i Kristus. Trots att vi i oss själva är andligen döda, är vi levande i Kristus.

Detta är faktum, eftersom det är den högste domarens åsikt och inte kan ändras. Må vi tro det och vara saliga i det och så ge Gud hela äran! Amen.