Predikan i Lappfjärd 1 maj 2008, Kristi himmelsfärdsdag och i Petalax på 'Estlandsdagen' 19 okt 2008

Syndafallet och upprättelsen

Jes. 32:11-20

 

11. När dagar lagts till år skall ni darra, ni som är så sorglösa, ty vinskörden uteblir, ingen fruktskörd kommer mer.
Bäva, ni som är så säkra, darra, ni som är så sorglösa, lägg av era kläder och blotta er, bär säcktyg runt era höfter!
12. Slå er för bröstet, klaga över de vackra fälten, över de fruktbara vinstockarna,
13. över mitt folks åkrar, där törne och tistel skjuter upp, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
14. Ty palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde. Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evig tid, till glädje för vildåsnor och bete för hjordar -

15. detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält, och det bördiga fältet räknas som skog.
16. Då skall rätten ta sin boning i öknen, rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
17. Rättfärdighetens frukt skall vara frid, och rättfärdighetens vinning vara ro och trygghet till evig tid.
18. Mitt folk skall bo i fridfulla hem, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
19. Men hagel skall falla när skogen fälls, och staden skall bli djupt förödmjukad.
20. Lyckliga är ni som sår vid alla vatten och låter oxen och åsnan fritt ströva omkring.

Texten är tvådelad. I de fyra första verserna beskrivs syndafallets följder, i den andra delen frälsningens följder.

Det må tyckas tjatigt eller inte, att börja med syndafallet i predikan efter predikan, men bilden av syndafallets förbannelse är en nödvändig bakgrund, för att vi ska kunna förstå något av frälsningen i Kristus. Om vi inte ser något av hur djupt vi har fallit i synd och gudsfrånvändhet, fattar vi inte hur högt Gud har benådat oss i sin Son. Vår synd och vårt naturliga tillstånd måste bli belyst för oss ända tills vi känner vårt elände och måste erkänna det som ett sorgligt faktum. Bara den som vet sig vara sjuk söker läkare. Men mot bakgrunden av vårt eget tillstånd och vår belägenhet mitt i en ond värld blir vår glädje desto större när vi vet, att vår Befriare sitter på maktens högra sida och är med oss med sin nåd och kraft intill tidens ände. Textens första mening lyder:

När dagar lagts till år skall ni darra, ni som är så sorglösa, ty vinskörden uteblir, ingen fruktskörd kommer mer.
Ni som nu går så sorglösa i er egenrättfärdighet, ni kommer att få erfara vad det var för sorts skörd ni sådde under ert jordeliv! Det var inget gott vin, det blev ingen andlig frukt. Ni sådde i köttets åker och skördade fåfänglighet. Så är det med oss av naturen i syndafallets spår. Vårt kött och förnuft är inriktat på ett liv enligt världens sätt i fåfänglighet utan en tanke på räkenskap och dom. Domen över det förfelade livet kommer som en överraskning för det köttsliga sinnet.

Bäva, ni som är så säkra, darra, ni som är så sorglösa, lägg av era kläder och blotta er, bär säcktyg runt era höfter!
Våra egna kläder av egenrättfärdighet, fromhet och gudlighet är genomskådade och duger inte att skyla oss med inför den Allseende. I Upp. 3:17 säger Herren åt en församlingsföreståndare: Du säger: "Jag är rik, jag har vunnit rikedomar och behöver intet', och du vet icke, att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken." Vi gör klokt i att lägga bort våra förklädnader och klä dig i botens säcktyg istället och så bekänna vår synd.

Slå er för bröstet, klaga över de vackra fälten, över de fruktbara vinstockarna, över mitt folks åkrar, där törne och tistel skjuter upp, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.
Gud skapade oss såsom till vinstockar, som skulle ge gott vin, men vi bär inga druvor. De goda möjligheternas fält som har legat framför oss i livet, bär bara törne och tistel. Törnena kan för en ytlig betraktare se blommande sköna ut, men de ger djupa sår. Glädjen, som vårt onda och själviska hjärta strävar att fylla sig med, är en glädje i synd och i fåfänglighet.

Ty palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde. Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evig tid, till glädje för vildåsnor och bete för hjordar -
Den tillvaro som i skapelsen var som ett palats, övergav vi genom vårt fall. Hela vår mänsklighets stad har blivit öde ifråga om allt andligt och gudaktigt. Tornet på höjden, den andliga väktarplatsen, som skulle vara bemannad, för att man därifrån skulle upptäcka och rapportera om annalkande fiender, har vi övergett och istället gett oss ilag med fienden. Vi har bytt det höga andliga väktartornet mot världsliga grotthålor till förnöjelse för det blinda förnuftet och världens ande.

Detta kan vi se och fatta efter det att vi av Guds nåd genom Ordet har fått andliga syn. Vi ser då att det förhåller sig just så innerst i vårt eget hjärta. Paulus säger det också: 'Jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor intet gott.'
Men lika smärtsamt är det att nödgas se det också i den s k kristna kyrkan. Kyrkans ledning har fallit i hedningahänder. Kyrkan beskrivs i uppenbarelseboken som en yttre förgård till det sanna templet Kristus. Det sägs om denna förgård, att den är given åt hedningarna till att förtrampas. Upp. 11:2. Som pånyttfödda kristna bör vi naturligtvis fly från både det ena och det andra d v s ta avstånd dels från vårt eget fallna kött med dess begärelser och dels från fallna kyrkors och biskopars förkunnelse.

_________________

Efter denna beskrivning av vad syndafallet har åstadkommit, följer i texten en beskrivning av vad Kristi nåd åstadkommer.

15. detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält, och det bördiga fältet räknas som skog.
Andens utgjutande över oss är ett annat uttryck för evangeliets förkunnande. Anden är nämligen ett med Kristus i gudomen, han som är Ordet om Guds nåd för syndare. Uttrycket Andens utgjutande påminner oss om att evangeliets förkunnelse inte är ett jordiskt kraftlös tal, utan ett gudomligt tal med den Allsmäktiges kraft. Och när Gud talar sitt evangelium om frälsningen genom Sonens verk, då händer det, att öknen blir ett bördigt fält.

Vårt hjärtas öken, som var andligen tomt, fylls i stället med Guds sanning. Vi får ett nytt sinne, som lyssnar till vad vår Skapare och Herre säger. Visserligen har vi kvar vårt fallna kött, men det ska kuvas med Ordets sanning. Då räknar vi inte längre med egna andliga förtjänster. Vi ser inte dem som ett bördigt fält, utan räknar dem som en mörk och oländig skog, som bör huggas ner.

Då skall rätten ta sin boning i öknen,
Öknen är världen, som inte tar emot evangeliet och därmed förblir en tom öken. I den öknen kommer Guds Ande att vara domare med evangeiet som . Jesus sade om Anden, att han skall överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern (nämligen för att skaffa fram den rättfärdigheten), och om dom, ty denna världens furste är dömd. Joh. 16:9-11.

Men vår text säger vidare, att då Anden förkunnar evangeliet ska
rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.
Kristi rättfärdighet tar sin boning där det blir mottaget. Detsamma säger Jesus i liknelsen om sådden: Somt av säden föll i god jord, och det är sagt om dem som hör ordet och förstår det och som bär frukt. Matt. 13.

Rättfärdighetens frukt skall vara frid,
Den frukt som Kristi rättfärdighet har med sig är frid, nämligen frid med Gud, den Helige, han som inte kan ha överseende med synd. Trots att vi är syndare, har vi frid med honom, därför att Kristus har vunnit rättfärdigheten åt oss, så att våra synder är oss förlåtna.

och rättfärdighetens vinning ska vara ro och trygghet till evig tid.
Det kommer inte en dag, då inte våra synder skulle vara oss förlåtna. Vi har ro och trygghet genom Jesu nådesrättfärdighet till evig tid.

Mitt folk skall bo i fridfulla hem, i trygga boningar och på säkra viloplatser.
Guds folk anfäktas visserligen ständigt av sitt eget gamla hjärta och förmörkade förnuft, som är i masskopi med djävulen och världen. Dessa anklagar oss ständigt för otro, andlig passivitet och försummelser: 'Du som är sådan, kan ju inte vara en rätt kristen', heter det. Men det är just för de misslyckade som Kristi rättfärdighet gäller. De har en säker viloplats i Kristi sår, ett fridfullt hem i hans nåd. Ty Kristus har en gång efter sitt verk som våra synders bärare och borttagare utropat: 'Det är fullbordat'. Allt är oss förlåtet, och den som tror det är salig.

Helt annorlunda är det för dem som förkastar Kristi nådesrättfärdighet. Det heter om dem i vår text:
Men hagel skall falla när skogen fälls, och staden skall bli djupt förödmjukad.
Hela skogen av egenrättfärdighetens inbillade egna andliga förtjänster får sin dom, och de som har stött sig på sådant kommer att stå utblottade inför domaren och måste tillstå, att de i högmod har hållit sig själv för stora för att ta emot den erbjudna nåden i Kristus.

Till sist säger Herren genom Jesajas text:
Lyckliga är ni som sår vid alla vatten
Saliga är vi, som inte behöver så i vårt kötts åker och skörda förgängelse! Vi får sluta försöka göra oss värdiga Guds nåd. Vi får i stället för Kristi skull så i Andens åker. Andens åker är evangeliet om syndernas förlåtelse genom Kristi blod. Vid detta livets vatten får vi slå läger och bygga vårt liv. Vår träldomstid under lagen är slut. I texten uttrycks detta vackert poetiskt med orden:

och låter oxen och åsnan fritt ströva omkring.
Inget dragande längre med att samla egen berömmelse inför Guds domstol, och inget bärande av skuldbördor på grund av egna synder!
Må Guds Ande påminna oss om detta var dag och stund, så att vi alltid skulle få vara vid gott mod och ha ett glatt sinne. Amen.

Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5
Predikningslistan - Startsidan