Predikan för andakt i Söderby bönehus 26 juni 2009 i samband med evangeliföreningens årsfest i Kronoby,
samt 6 nov 2009 i Dagsmarks bönehus

Tro evangelium!
Mark. 1:14,15.

 

Sedan Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och predikade Guds evangelium. Han sade: "Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!"

Innehållet i denna Jesu förkunnelse är, att Guds rike har kommit till oss genom honom med syndernas förlåtelse och evigt liv som en ren gåva. Och därför bör vi nu ändra vårt sinnelag, så att vi inte längre följer vårt eget onda jag, som är inriktat på att skaffa sig egna meriter inför Gud, utan vi bör i stället anamma det glada budskapet om en rättfärdighet av ren nåd.

Jesus talar detta till alla människor i alla tider, också idag till dig och mig. Vi kan också översätta orden 'Omvänd er och tro evangelium' med: Sluta med att försöka bli värdiga Guds ynnest! Ta emot nåden i stället!

Gud kommer ändå inte att godkänna oss hur vi än bär oss åt. Inför hans allseende blick är våra egna försök till fromhet, botgöring och tro fulla av självhävdelse och bedrägeri. Vi bör i stället räkna med den syndernas förlåtelse som Gud har gett oss genom Jesus, förlåtelsen som täcker all vår självgjorda gudaktighet och gör oss värdiga och beredda för himmelen - utan att vi själva gör till eller från!

Att på det sättet räkna med Guds nåd är just att göra sinnesändring eller att omvända sig, eller att göra bättring, som det hette förr. En sådan sinnesändring betyder omvändelse från tro på sig själv till tro på Guds nåd. Tror man Guds ord om den redan givna frälsningen genom Jesu gärning, då har man därmed ett rätt sinne och en rätt tro. Det är så enkelt och solklart.

Men vårt kött, vårt gamla adamssinne, som vi besväras av ända till vår död, vill nödvändigt missuppfatta Jesu förkunnelse och tar sig för att göra ett eget gärningsprogram av hans nådeserbjudande, och så styckar vi upp Jesu predikan i två skilda delar: Först bättring och sen tro, först ska jag försöka ändra mig, jag ska försöka lämna min egoism och bli mera from, jag ska bekänna mina synder grundligt och ta allvarligare på mitt andliga liv - och sen, när jag har presterat en tillräckligt sann syndaånger, då kan jag ta emot förlåtelsen på ett rätt sätt.

Men det var inte så Jesus menade. Han sa inte alls så. Det är just ett sådant självförbättringens sinnelag som Jesus vänder sig emot. Han godkänner inte sådana försök till egen rättfärdighet. Han sade inte, att vi först skulle ändra sinnelag och sen nån gång, när vi är färdiga med det, ta emot evangeliet. Nej, han uppmanar oss att ändra vårt sinne så, att vi omedelbart och utan invändningar accepterar evangeliet om en rättfärdighet av ren och oförtjänt nåd. "Omvänd er så, att ni tror evangeliet - i stället för att hoppas på er egen förmåga i andliga ting. Det är det som omvändelse betyder.

Jesus förklarade själv vid ett annat tillfälle vilken den rätta ordningen är: 'Sök först Guds nåderike och hans rättfärdighet, inte din rättfärdighet! Då ska också sen allt det andra följa som gåva'. Detta har ju sagts många gånger på olika sätt. När en man frågade Paulus och Siilas vad han skulle göra för att bli frälst, svarade de honom: "Tro på Herren Jesus, så blir både du och din familj frälst!" Med andra ord: Gör ingenting alls, utan ta fasta på det vi predikar för dig, att dina synder redan är dig förlåtna och att Gud är dig nådig för Kristi skull.

Varför kom Herren Jesus annars hit till jorden? Kom han för att hjälpa sådana som redan har förmåga att bättra sig och göra sig rätt beredd för Guds nåd? Nej. Han kom för dem som varken kan eller ens har någon vilja att bättra sig. Han kom för de hopplöst fördärvade och de djupast i synden fallna, de i synden döda.

Vårt kött låter sig aldrig omvändas. Vi måste bära med oss våra onda böjelser och vårt syndiga väsens gudsfientlighet från vårt jordelivets början och ända till dess slut. Därför ska vårt hopp stå helt och hållet till Guds evangelium, det som säger, att vi är godkända för Kristi skull - trots att vi är och förblir sådana vi är i oss själva. Det är nämligen som syndare vi är rättfärdiggjorda genom Kristi död. Samtidigt syndare i oss själva och rättfärdiga i Kristi verk.

Det som åstadkom vår frälsning var Jesu död i vårt ställe. Han var då, och är alltjämt, vår Ställföreträdare inför Gud. Det betyder, att när han genom sitt lidande och sin död har gjort sig fri från vår syndaskuld, som han tog på sig, då är också vi genom honom fria från den. Vi är rättfärdiga och heliga i hans person. Antingen vi tror det eller inte, ser Gud Fader på oss med idel välbehag. Och den som tror det åtnjuter hans välbehag. Men tror man det inte utan att räkna med egna bättringsförsök, då har man verkligen inte bättrat sig, utan ställt sig utanför hela evangeliet.

Det friska och rena evangeliets vatten rinner ut direkt från Guds och Lammets tron. Vår frälsnings källor är blott och bart Gud Faders välsignelse och Jesu offer. Den som blandar något eget till detta rena nådesvatten ådrar sig Lmmets vrede och evig förbannelse.

Jesus led nämligen för hela min syndiga varelse. Han led för alla mina tankar, mina ord och mina handlingar, både för de sämre och de bättre, ja, han måste lida för all min bästa fromhet och gudaktighet. Så fallen och ond är jag. Vad skulle jag då ha att bidra med till min frälsning? Månne min tro eller mitt hjärtas bifall till Gud. Nej, mitt hjärta är alltifrån början fullt av syndens orenlighet, och min trovärdighet blev förlänge sen till intet, när jag lovade att bättra mig men inte gjorde det.

Men Herren Jesus har bett för oss, och än mer: Han har själv utverkat bönesvaret: Han har frälst oss fullständigt från all synd och allt ont, och lyft oss upp i Himlafaderns sköte. Den detta tror är salig och åtnjuter Guds rikes alla förmåner och ljuvligheter redan här och nu på jorden och sedan i evighet.

Må därför ingen mena, att han först ska bättra sig och sedan ta emot evangeliet! En sådan kommer för sent till himlaporten. Porten är öppen nu i budskapet om det redan fullborade, och det gäller att lämna allt man har för händer av eget verk och gå in. Den himmelska festmåltiden är redan tillredd för Lammets bröllop. Och bruden, det återlösta människosläktet, är redo. Herren Jesus har själv gjort henne redo, klätt henne i sin dyrt förvärvade rena rättfärdighetsdräkt. Och Fadern har från sin sida godkänt henne.

Men frågan är nu om också ditt samvete är draperat med Kristi rena rättfärdighet - eller gömmer du ännu innerst en tanke på att ditt eget bifall eller överlämnande måste höra med till frälsningen, för att du ska kunna tro dig salig? Blev då inte allt färdigt, när Jesus under sitt lidande på långfredagen konstaterade, att det är fullbordat?

Allt blev visst och säkert färdigt då för vår salighet. Vi fördes då in i den himmelska bröllopssalen, och Herren Gud bekräftade dettta ytterligare, när han lät döpa oss i sitt namn till sina barn.

Jesus sade till sina lärjungar: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det." De kan inte komma in, därför att de stöder sig - inte bara på Guds verk i Kristus, utan samtidigt på sin egen tro och sitt eget överlämnande. Sådant håller inte inför Gud. Han vill ha hela äran, eftersom han har gjort allt. Hans rike har kommit till oss, och han har tagit oss in i det. Tro det och var salig! Amen.

__________________________________

Vi tackar dig himmelske Fader för att vi redan är frälsta genom Jesu död och uppståndelse och att du har bekräftat det genom att låta döpa oss i ditt namn. Vi ber dig, att du genom din Ande inpräntar denna sanning djupt i vår själ, så att vårt samvete är rent från alla egna gärningar och vi kan åtnjuta den salighet som redan är vår, genom Jesus Kristus vår Herre. Amen.