Predikan hållen vid sånggudstjänst på Klippan, Munsala 24 maj 2008

Tacka Gud för allt

Ef. 5:20

 

Guds rike är ett annorlunda rike. Det rikets invånare tänker annorlunda, talar annorlunda och handlar annorlunda än andra människor. En utomstående kan inte fatta meningen och varför. Ett bra exempel på detta är sången 361 i Sionsharpan. Där tackar textförfattaren - inte bara för allt gott och behagligt, utan också för livets motgångar, för prövningar och strider, för hopp som slagit fel, för törnena vid vägen och för kors och plåga. Varför tackar han för sådant? Det brukar man ju inte göra.

Sångförfattaren gör alldeles rätt. Han gör precis som Aposteln Paulus uppmanar oss att göra:
Tacka Gud i alla livets förhållanden! 1 Tess. 5:18. och Tacka alltid Gud och fadern för allt! Ef. 5:20.
Varför det då?

Aposteln Paulus hade ju verkligen fått känna på motgångar. Han berättar i ett brev till församlingen i Korint om mångfaldiga vakor, om hunger och törst, svält och köld, om hugg och slag till överflöd, fem gånger piskad av judarna med upp till 40 slag. 2 Kor. 11:24, 27. Han om någon borde väl inte kunna uppmana till tacksägelse för allt i alla livets förhållanden! Men när han nu ändå gör det, måste det finnas en särskild orsak till en sådan inställning till motgångar. Paulus säger det själv på många ställen, t ex i brevet till församlingen i Rom: För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Rom. 8:28. - också det otrevliga, svåra och tunga!

Närmare förklaringar finns bl a i hebréerbrevet. Jag läser ett avsnitt: Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt. Hebr. 12:5-11.
Ett världens barn, som inte lever i kontakt med sin himmelske Fader, ser motgångar som något meningslöst. Guds barn däremot ser i tron, att Gud står bakom allt. Han styr allt, också detaljerna. Han vet vad som gagnar oss och har därför vägt upp allt noggrannt. Också våra felsteg har han räknat in och använder på bästa sätt. När han ger det svåra, då ger han också kraften att ta emot det och gå igenom det.

Ett bra exempel på en rätt inställning till vår himmelske Faders handlande med oss finns i Jobs bok. Job var en rik man och hade stor familj, men så började olyckorna falla över honom. Jag läser från det första kapitlet: När Jobs söner och döttrar en dag åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem, kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen, och åsninnorna betade i närheten. Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."Medan han talade kom ännu en budbärare och sade: "Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig." Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Dina söner och döttrar åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem. Då bröt en stark storm fram från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket, så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."Job. 1:14-19.
Hur reagerade Job då? Han blev inte glad, men han kastade inte heller tron över bord utan tillbad Gud. Han sade: "Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!"
Efter det står det i berättelsen: Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud.

Men olyckorna var ännu inte slut för Job. Han blev själv sjuk. Jag läser vidare: Han fick svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. Han tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan. Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" Job. 2:7-10.

Vad blev då slutet för Job? - Slutet blev att HERREN gav Job dubbelt upp mot vad han förut hade haft. Alla hans bröder och systrar och alla han förut hade känt kom till honom, och de höll måltid med honom i hans hem. De uppmuntrade och tröstade honom för allt det onda som HERREN hade låtit komma över honom. Och HERREN välsignade slutet av Jobs liv mer än början.
Vi kan stryka under orden 'som HERREN hade låtit komma över honom'. Visst var det genom Åklagaren, djävulen, som Herren sände olyckorna, men det var Herren som stod bakom dem, och han hade en god avsikt och visste exakt vad han lät Job gå igenom.

Låt oss nu betänka hurudan omsorg Gud hittills har haft om oss: Han har med sitt eget liv som insats frälst oss från våra synder och gjort oss rättfärdiga, och sen har han tagit oss upp i sin famn och lagt sitt namn på oss. 'Herrens egen' står det på våra pannor och på vårt bröst - tillhörande Guds husfolk, hans närmaste anförvanter. När vi fattar vad det innebär, då bör vi också förstå, att han inte låter något ont drabba oss. Det som för våra jordiska ögon ser ut som ont, är i verkligheten något gott, eftersom det är givet av en kärleksfull hand. Paulus skriver: Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom. Rom 8:32

Vi är välsignade av Gud för Kristi gärnings skull. Det innebär, att Guds välsignelse inte är beroende av vår gudaktighet eller fromhet eller tacksamhet eller tro eller av hur mycket eller lite vi ber om välsignelsen. Om Gud i sin utdelning av välsignelse skulle ta hänsyn till något hos oss, då skulle vi bli helt utan, för så bristfällig är vår andlighet. Nej, när han delar ut sina gåvor åt oss, då ser han på Kristus, eftersom han är vår ställföreträdare. Han representerar oss. Det betyder, att vår syndaskuld blev betald med hans blod, och vi blev rena och rättfärdiga genom hans verk. Detta är den fasta grund som välsignelsen vilar på. Vi är redan välsignade i Kristus. Och Gud vill att vi ska tro det och räkna med det.

I gamla testamentet ger Gud oss undervisning om hur det skulle gå om hans välsignelse skulle vara beroende av vår förmåga att vara fromma och gudaktiga. Jag läser från 5 Mos 28:
Om du lyssnar till HERRENS, din Guds, röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så skall HERREN, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden, och alla dessa välsignelser skall komma över dig:

Välsignad skall du vara i staden, och välsignad ute på marken. Välsignad skall ditt moderlivs frukt vara och din marks gröda, det din boskap föder, din nötboskaps kalvar och lammen i din hjord. Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg. Välsignad skall du vara när du kommer in, och välsignad skall du vara när du går ut. När dina fiender reser sig upp mot dig, skall HERREN låta dem bli slagna inför dig. HERREN skall befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt vad du företar dig - om du lyssnar till HERRENS, din Guds, bud som jag i dag ger dig för att du skall hålla och följa dem. Vik inte av, vare sig till höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.

Men om du inte lyder HERRENS, din Guds, röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så skall alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig. Förbannad skall du vara i staden, och förbannad ute på marken. Förbannad skall din korg vara och förbannat ditt baktråg. Förbannad skall du vara när du kommer in, och förbannad skall du vara när du går ut. HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt vad du gör och företar dig, till dess du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergivit mig. 5 Mos. 28:2-20.

Vi kan sen läsa om hur israeliterna inte alls förmådde hålla fast vid Guds bud och följa dem. Därför gav Gud dem löftet om en Frälsare. Och nu har Frälsaren kommit, och han har uppfyllt Guds bud i vårt ställe. Och Guds välsignelse vilar på oss för hans skull. Vi är alla dagar helt och på allt sätt omfattade av välsignelsen i Kristus. När Gud välsignar någon, då gör han det inte bara delvis utan helt och på allt sätt. Allt vad du möter i livet är välsignat av Gud, precis allt.
När vi nu ber om välsignelse, då betyder det, att vi bekänner, att vi behöver den välsignelse, som Gud redan har gett oss.

Eftersom vårt tema idag är 'Klippan sjunger', ville jag med detta peka på vad vi som Guds barn och välsignade av honom har att sjunga om. Vi är verkligen privilegierade genom den undervisning som Gud har gett oss om frälsningen genom Jesus kristus. Världen vet inte vad den ska sjunga om. Deras visor är tomma. De har inte sett Guds välsignelse.

Uttrycket Klippan sjunger är ganska fyndigt. Budskapet om Klippan Kristus är en enda stor lovsång till Gud för hans stora och nådefulla gärningar mot oss. Låt oss stämma in i den lovsången! Amen.

Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5
Predikningslistan - Startsidan