Vakna Sion!
Jes. 52:1-9
Här talar Herren Gud genom
profeten Jesaja till sitt folk som han kallar Sions dotter
Jerusalem. Vilket folk är det? Det är Abrahams
efterföljare i tron d.v.s. det folk som är Herrens eget
genom alla tider. Det är du och jag som Heren har
återlöst från fördömelse och fött
till nytt och evigt liv efter sitt behag.
I det föregående kapitlet beskriver Heren den
förstörelse och förnedring som hans folk har att
genomgå, men nu säger han vad som följer efter
det:
1. Vakna upp, vakna upp,
ikläd dig din makt, o Sion;
Öppna dina ögon och se! Se vad du har! Se vad din
Herre har gett dig! Han har gett dig makt - makt över hela
den onda världen, över mörkrets furste, över
all ondska, över din egen själs mörker.
Uppmaningen 'Vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion' är inte en from förhoppning. Det är ett maktbud, som blir ovillkorligen uppfyllt. Herren lämmnar nämligen inte i våra maktlösa händer att efterkomma uppmaningen utan utför själv det som han uppmanar till. Det är han som väcker upp sitt folk ur syndens sömn och som samtidigt ger det sin makt över synden och döden och den Onde. Ja, han låter döpa oss i sitt eget namn och föder oss så till barn åt sig själv, till nytt och evigt liv och till den makt som han här talar om.
Du är själv ingenting. Du är ett jordens stoft, liksom alla andra. Du är alltigenom smutsig av synd och gudsfrånvändhet, oduglig för den himmelska världen. Men se vad du har! Du har syndernas förlåtelse. Du har makt att säga till dig själv och andra: "Visst är jag oduglig, men jag är förlåten. Då min Fader i himmelen har godkänt den lösepenning som Sonen har erlagt för mig, då har ingen rätt att klandra mig. Jag är helig och ren inför min Fader, och han själv är mitt beskydd inför hela världen." Detta är makt. Ingen människa tar sådana ord i sin mun utan genom den Helige Ande. Men Guds eget folk är fött till denna visshet: 'Jag är rättfärdig, helig och ren inför min Fader och så sant som han är Gud och jag är hans barn skall jag också ärva hans rike och den eviga saligheten och ingen skall ta detta ifrån mig.' Så uppfyller Herren Gud själv med makt genom sin Ande sitt ord: "Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion!"
Ikläd dig din
högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren
eller oren skall vidare komma in i dig.
Du högt benådade Kristi syskonskara, du heliga Guds
stad på jorden! Herren Gud har klätt dig i din
högtidsskrud. Du är rentvagen i Kristi blod. Du har
blivit klädd i hans gudomliga rättfärdighet som
är ren från all synd och orättfärdighet. Den
skrudens renhet är bestående. Ingenting av ditt gamla
väsen kan besudla den. Den är evigt lika skön. Den
kan aldrig smutsas av det jordiska. Varje dag och stund, mitt
under det att du gör vad ont är i tanke, ord och
gärning finns din högtidsskrud kvar lika ren som
när den gavs dig. Låt den synas! Säg åt dig
själv och andra att du är klädd i din Herres
högtidsskrud! Eller vill du hellre visa fram din egen
nakenhet? Nej, du ska visa fram dig i festskruden, för
så har din Herre menat det. Det må sen anses
förmätet eller högmodigt av världen. Inte ska
du väl skämmas för de kläder som du har
fått av din Herre?
2. Skaka stoftet av dig,
stå upp och intag din plats, Jerusalem;
Låt inte dina mänskliga tankar, din blygsamhet
inför världen eller något annat hindra dig. Stig
upp och stå över allt sådant! Var frimodig och
viss om ditt himmelska medborgarskap, om din höga plats i den
allra Högstes tjänst. Inte ska väl den
Allrahögstes tjänare krypa i vrån av blyghet.Visst
är du ringa och eländig på jorden, men inte ska du
väl rätta dig efter vad världen säger, du som
är högt benådad av himlarnas och jordens skapare.
Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats,
Jerusalem!
Nu må ingen tänka att det står i människans makt och avgörande att antingen efterkomma uppmaningen eller vägra att göra det. Nej, barnet föder inte sig själv, och den döda väcker inte upp sig själv. Det himmelska Jerusalems invånare är som blommor vars kronor solen med sina strålar vänder mot sig och som regnet ger livskraft åt. Allt kommer ovanifrån. Det är husföreståndaren som ställer ljuset på dess plats, inte ljusstaken själv. Vad Herren Gud befaller genom profeten, det sker ovillkorligen. Det är nämligen Gud själv som verkar allt.
Lös banden från din
hals, du fångna dotter Sion.
Visst är du fången under förgängelsen och
full av syndabegär i ditt inre, men likväl är du
så fri som någon någonsin kan vara. Du är
förlåten. Du är gjord rättfärdig genom
Guds Son. Du är fri från dina synders skuld.
Därför må du lösa banden från din hals
och ropa ut din frihet.
Även detta, att lösa banden från dottern Sions hals, utför Herren själv. Och han gör det så att 'han lägger en ny sång i hennes mun', en jubelsång, en annan än den gamla obestämda klagosången.
3. Ty så säger
Herren: I haven blivit sålda för intet; så skolen
I ock utan penningar bliva lösköpta.
Bedragaren, den gamle ormen i paradiset betalade ingenting
för att han fick oss i sitt våld. Så ska inte
heller återlösningen ske med silver eller guld utan med
Guds Sons blod. Inte med något från vår sida.
Inte med våra ansträngningar, våra böner
eller något annat från oss dödliga. Allenast Guds
Sons för oss utgjutna blod gäller som betalning. Och
betalningen är given. Du må vara hurudan du vill,
medveten om dina synder eller inte, med eller utan tro.
Betalningen är i vilket fall som helst erlagd. Du är
friköpt. Det fattas ingenting. Håll till
godo.
4. Ja, så säger Herren, Herren: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt.
Herrens folk är främlingar i världen. De lever mitt ibland falska bröder och systrar, och de måste dessutom kämpa med sin egen gamla onda natur. Det förtryck de lider i världen lider de med orätt sedan deras synd är sonad av Guds Son. Visst vore de i sig själva värda inte bara lidande utan också evig förkastelse, men Guds Sons blod är en fullgod lösepenning inför Fadern, och det lidande som världen åsamkar dem är därför i Faderns ögon en oförrätt. Och han kommer själv att skipa rättvisa. Han kommer att ge mer än full kompensation åt sina utvalda - redan här i tiden - inte i form av silver och guld som är förgängliga ting utan i form av oförgängliga, eviga ting.
5. Och vad skall jag nu
göra här, säger Herren, nu då man har
fört bort mitt folk, nu då dess tyranner så
skräna, säger Herren, och mitt namn beständigt,
dagen igenom, varder smädat?
6. Jo, just därför skall mitt folk få lära
känna mitt namn, just därför skall det
förnimma på den dagen, att jag är den som talar;
ja, se här är jag.
Den ersättning som Herren Gud ger åt sitt folk
för det som de måste lida i världen är
kännedomen om hans namn. För världen är
kännedomen om Herrens namn just detsamma som ingenting alls,
men för var och en som får nåden att lära
känna Herrens namn är det oändligt dyrbart. Det
är vad intet öga sett och intet öra hört och
ingen människa har kunnat tänka - allt det som
innefattas i Herrens namn. Där finns en oändlig
nåd för syndare, där finns Guds gudomliga
kärlek, där finns den makt som han begåvar sina
egna med, där finns hans välsignelse med hans personliga
garanti för vårt eviga väl till kropp själ
och ande, och där finns orsak till glädje och salighet
utan ände.
Men människan är helt
blind för dessa ting. Därför måste Herren Gud
själv tala genom sitt ord och sin Ande. Och den som blir
undervisad av Herren Gud svävar inte i tvivelsmål om
vem det är som talar. . . .mitt folk ... skall ..
förnimma på den dagen .... att jag är den som
talar; ja, se här är jag. 'Den dagen' då Herren
Gud offrade sin Son för att friköpa oss från
våra synder, då talade Gud så som ingen annan
talar, och 'den dagens' tal gäller och förkunnas än
idag. Men det är så underligt, att det är bara
Herrens eget folk som uppfattar detta tal. Bara de som Herren Gud
själv undervisar, bara hans eget folk, de som han har
fött och utvalt, bara dessa är benådade till att
uppfatta och ta vara på denna predikan. Varför
så? Låt oss läsa Herrens ord genom profeten en
gång till: 'Och vad skall jag nu göra här,
säger Herren, nu då man har fört bort mitt folk,
nu då dess tyranner så skräna, säger Herren,
och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat?
Jo, just därför skall mitt folk få lära
känna mitt namn, just därför skall det
förnimma på den dagen, att jag är den som talar;
ja, se här är jag.'
Alltså: därför att Herrens fölk blir
förtryckt och hans namn ständigt blir smädat i
världen, därför förbarmar han sig över
sina egna, talar tröstens ord till dem och låter dem
så lära känna det som är fördolt
för världen, nämligen hans namn med allt vad det
innebär.
7. Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning i det han säger till Sion: 'Din Gud är nu konung!'
Under sin tid i främlingslandet är Sions dotter ständigt utsatt för anklagelser, och vad värre är: Hon kan inte förneka att anklagelserna är berättigade: 'Du är en syndare. Du har inte upphört med dina felsteg efter det att du kom till tro. Du har inte alls bättrat dig. Tvärtom är du värre än förr. Du vet att du gör fel, men du gör det ändå. Var finns din lydnad och din kärlek till Gud. Hela din andlighet är som en död öken. När du blir tänd och rörd flammar du upp, men när kanslan är förbi är du kall och död. Du är värre än de oomvända. Du har fått undervisning men bättrar dig inte. Vad skall du svara din Gud? Allt detta är sant, och Sions dotter är bedrövad och hennes bedrövelse har ingen ände, så länge orsaken finns kvar.
Men mitt under all vånda kommer glädjebudbäraren: "Du är förlåten. All din synd och brist som du ser för dina ögon är förlåten. För din Herre finns den inte mer till. Han har själv betalt allt med sitt blod och sin död. Allt är frid och fred från din Herres sida, och han väntar dig hem till gästabudet. Ja, han ser dig redan på väg, klädd i den rena högtidsdräkt som han gav dig när han döpte dig till med-lem i sitt förbund. Hur du än ser ut i världens och dina egna ögon är du rättfärdig och redo för him-melen varje stund. Du är alltid redo. Din Gud är nu konung. Ditt liv och din framtid är i hans händer helt och fullt, både ditt liv i denna världen och i evigheten.
Din konung har redan tagit hämnd på dina fiender, på världen med dess furste djävulen som förförde dig och drog dig i smutsen. Visst får du utstå lidande ännu en tid, en liten tid, men under allt har du din konungs beskydd, och du får triumfera i ditt hjärta över segern.
8. Hör, huru dina
väktare upphäva sin röst och jubla allasammans, ty
de se för sina ögon, huru Herren vänder tillbaka
till Sion.
Alla väktarna, alla de trogna och sanna Herrens
tjänare som skall förkunna Sanningen för Guds folk,
de jublar, eftersom de ser hur Herren kommer för att
frälsa sitt folk ifrån dess förnedring. Deras tal
är fyllt av jubel, ty de ser Herren, Konungen.
9. Ja, bristen ut i jubel
tillsammans, I Jerusalems ruiner; ty Herren tröstar sitt
folk, han förlossar Jerusalem!
Amen.