Den saliggörande läran

"Kom till mig alla ni, som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok
och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt och min börda är lätt." Matt 11:28-30.

Ett ok är ett redskap, som två personer använder när de bär en börda gemensamt. "Att gå i ok med någon" betyder att samarbeta om någonting. Man och hustru sägs gå i ok med varandra. I texten använder Jesus uttrycket i betydelsen ha samma lära.

Jesus talar här om andliga bördor. Det framgår av orden "då ska ni finna ro för edra själar". Efter kroppsligt arbete behöver man vila, men själen behöver ro och stillhet. Det själsliga arbete, som det är fråga om, är att försöka följa Mose lag och de skriftlärdas "äldstes stadgar".

Jesus sade om de skriftlärda och fariséerna: "På Moses stol sitter de skriftlärda och fariséerna. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem." Matt 23.4. Jesus syftar på de äldstes stadgar, som de skriftlärda hade knåpat ihop.

Det var mycket man måste iaktta för att enligt judarnas andliga ledares åsikt kunna bli räknad som rättfärdig och rätt israelit, en som är godkänd av Gud. Och dessutom kunde man aldrig bli säker på om Gud blev nöjd. Ifall de sk skriftlärda skulle ha berättat om löftena om förlåtelse för synderna genom en i skrifterna utlovad Frälsare, då skulle det ha lättat på bördorna. Men de lärda hade misstolkat löftena. De förstod sig inte på ord om förlåtelse, eftersom de menade sig själv vara gudfruktiga och syndfria.

Satsen "Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro..." kan lätt missförstås. Ingalunda avses, att om vi lär oss bli lika milda och ödmjuka i hjärtat som Jesus, då får vi ro. Nej,Jesus menar: Ta på er mitt ok d v s lyssna på mig och lär er vad jag säger i stället för vad era ledare säger! Era ledare är hårda mot er, då ni inte förmår följa vare sig Guds lag eller de äldstes stadgar. Jag är inte en översittare som de utan är mild och ödmjuk i hjärtat och talar inte hårda ord. Om ni lyssnar på mig, och tar vara på min lära, då ska ni få känna lättnad i ert samvete.

Jesus talar alltså om läran. Jesu lära trycker inte ner dem som redan är betungade av sina synder. Tvärtom lyfter den av oss bördorna från våra samveten. Hans lära ger oss salighet genom att den förkunnar åt oss syndernas förlåtelse genom hans lidande och död i vårt ställe.

 

Ibland hör man sägas t o m av sk kristna att livet är det viktiga, inte läran. Det är just vad judarnas andliga ledare höll före. "Om du lever tillräckligt gudfruktigt, så är du en rätt israelit." Kan då någon leva sitt liv så, att han blir godkänd av Gud? Nej, ingen kan det. Vårt liv duger aldrig att visa fram för Gud. Om inte Jesu lära funnes, den lära som säger att hela vårt liv med allt ont som vi har gjort och gör, är oss förlåtet genom Jesus ställföreträdande lidande, då skulle vi aldrig nå Guds himmel. Att ha Jesu lära är därför det viktigaste av allt. Utan den har vi inget andligt liv, ingen frälsning, inget hopp. Ty det sanna och eviga livet finns i hans lära om nåd och förlåtelse.

När man talar om läror, menar man, att det är något som man kan ta ställning till hur man vill utan att det behöver ha några påföljder. Men när det gäller Jesu lära är det allvarligt hur man ställer sig till den. Det gäller evigt liv eller evig död. Jesu lära har följder för alla som kommer i kontakt med den. Det är den kastskovel som Jesus har i handen, när han rensar sin loge. De som inte tror honom, blåser bort som agnar, bort ur hans rike. Men för den som tror är Jesu lära en kraft, som verkar frälsning. Rom. 1:16. Den tänder ett nytt och andligt liv i våra hjärtan. Den tröstar oss och bär oss och ger oss ett fast hopp för evigheten. Men för den som förkastar den blir den till evig dom. Den som förkastar Jesu lära förkastar nämligen Jesus själv, ty Jesus är ett med sin lära. Jesus förkunnar där sanningen om sig själv, om vad han har åstadkommit för vår salighet. Jesu lära är inte en handbok om hur vi ska handla för att blidka Gud. Den är en berättelse om hur Jesus redan genom sitt lidande och sin död har blidkat Gud för oss.

Jesu lära kallas evangelium, ett glatt budskap, nämligen ett budskap om fullständig förlåtelse för alla synder genom hans utgjutna blod. Jesus har i sin död betalt alla våra synder, både dem som vi har gjort hittills, dem vi gör och dem vi kommer att falla i. Det är ett glatt budskap så länge det förkunnas som en ren gåva. Men så snart man lägger till något krav, är det inte längre fråga om Jesu lära. Eftersom vårt liv alltid är ofullkomligt, så att vi inte en enda stund förmår avhålla oss från synd i tankar, ord och gärningar, måste vi ständigt få höra budskapet om ovillkorlig förlåtelse i Kristus oförfalskat. För att kunna behålla friden i vårt samvete och tryggheten inför evigheten, behöver vi ständigt bli påminda om att Gud ser oss i Kristus som rena och rättfärdiga.

Djävulen upphör aldrig att anklaga oss i vårt samvete: Du är inte tillräckligt from! Du lever inte som du lär! Du är feg och falsk inför människor, när det gäller andliga ting osv. Och vi måste tillstå att det är sant. Vi är sådana och förtjänar att bli förkastade av Gud. Därför får vi ingen bestående frid med Gud, om något förbehåll läggs till evangeliet. I oss själva är vi visserligen alltjämt värda fördömelse, men i Kristus ändå alltid rättfärdiga och heliga.

Jesus riktar här sina ord till sådana som ser sin egen ofullkomlighet. De starka, som försöker klara sig på egen hand, vill inte ha hans hjälp. Men de svaga och sjuka tar med glädje emot hans ord. I Guds rike är svaghet och sjukdom inte till döds utan till liv, eftersom Jesus tar sig an sådana. Det är en

Guds gåva att få bli upplyst om vårt eländiga tillstånd och förödmjukad, så att vi börjar törsta efter rättfärdighet. De som törstar efter rättfärdighet är redan saliga, säger Jesus - inte på grund av törsten i sig, utan därför att Jesus mättar dem med sin rättfärdighet.

Jesu ok är i sanning ett milt ok. Det är en gemenskap, där han redan har burit bördan av vår synd och genom evangeliet skyddar oss mot falska anklagelser och hårda ord. Den som anammar hans lära äger vad den lovar och är redan salig genom den. Amen.