Predikan hållen i Lappfjärd nyårsafton 2001

Herren är min hjälpare
Psalt. 121:1-8

 

1. Jag lyfter mina ögon upp till bergen; varifrån skall min hjälp komma?
Vilken sorts nöd är det här fråga om? Egentligen är det fråga om all nöd. Allt är fel och förfelat, om inte Han som uppehåller allt och alla skulle ha hand om vårt liv. Det är ju möjligt, att psalmisten vid detta tillfälle tänkte på något speciellt, som han såg som bekymmersamt, men det är ändå alltid ytterst fråga om hur det står till med vår kontakt med Herren Gud. Vi har mycket som vi kan bekymra oss för. Vi har mycket som vi mänskligt sett kunde förlora: hälsan, arbete, hus och hem, vänner och våra närmaste. Går det väl för mig, eller kommer jag att drabbas av olycka? Men ingenting av allt detta är nödvändiga bekymmer.

Det finns bara en sak som måste vara i ordning. När den saken är i ordning, då finns det inte längre några egentliga orsaker till bekymmer. Det som måste vara i ordning, och som allt annat är beroende av, är förhållandet mellan Gud och oss. Vi har fått ett recept av Herren Jesus: 'Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall också allt det övriga tillfalla er.' Men frågan är då bara: Söker vi Guds rike?
- Det gör vi inte. 'Ingen finnes som söker Gud', säger profeten. Vi söker nog, men inte Guds rike. Det finns visserligen de som söker honom, t.o.m. ständigt, men de är sådana som har han först sökt upp och tagit hand om. Av sig själva söker ingen Gud.

Man brukar ofta tala om vårt förhållande till Gud. Men det är ett ganska fruktlöst tal. Vi är vad vi är: syndare och innerst inne helt gudsfrånvända. Om det ska bli någonting ordentligt, måste det komma ovanifrån. Vi blir då tvungna att formulera om oss: Hur förhåller sig Herren Gud till oss? Är han mig nådig eller inte?

Det borde ju vara självklart, att vi stannar upp inför den frågan, men ändå är det få människor som gör det. Hur kan man inbilla sig, att man ostraffat kan gå förbi honom som håller hela världen i sin hand? Hur kan man gå förbi honom som med sitt blotta ord har skapat världen och uppehåller allt och alla och mig själv? Han som har skapat både mörkret och ljuset, olyckan såväl som lyckan, och inför vars ögon ingenting kan passera obemärkt.

Vi är nog rädda för canser och pest och för onda människor och för olyckor av alla slag. Vi spanar efter ödets nycker och söker tecken i denna världens förgängliga detaljer - men honom som har makten och styr allt detta, honom fruktar vi inte. Han som allena har nycklarna till döden och dödsriket.

Så är det ställt med oss alla. Om vi människor ska komma på rätta tankar fordras det att Herren Gud själv föder dessa tankar in i oss genom sitt evangelium. Summa summarum: Vi är hjälplösa och helt beroende av Guds nåd och handlande mot oss i allt. Om han är oss nådig och själv gör något för oss och med oss, då kan vi vara trygga, annars aldrig.

Hur är det då: Är han mig nådig? Om han inte är det, kan vi då göra honom nådig? Det ligger inbyggt i oss att försöka påverka honom. Vi låtsas vara religiösa och fromma på olika sätt. Men innarst är vi i alla fall lika dana som vi alltid har varit: gudsfrånvända syndare med ett egoistiskt sinne, och i avsaknad av rätt kärlek till både honom och vår nästa. Nej, vi kan inte göra honom nådig, om han inte är det. Men hur kan han då bli mig nådig? Svaret är att han aldrig kan bli mig nådig, hur jag än gör - om han inte redan är det.

Vi har ju nog hört, att Gud redan är oss nådig för hans Sons, Jesu kristi skull, för att han har burit våra synders straff. Bara för att han, Jesus, har kämpat för oss intill döden, bara därför är Gud oss nådig. Och nu ska vi ta noga vara på detta evangelium och inte blanda in vårt eget i det. Bort med våra böner, vårt ställningstagande, vårt flyende till Jesus eller vad det vara må! Gud är dig nådig för Jesu skull - innan du har gjort vare sig gott eller ont.

Och det har konsekvenser: För Jesu skull är Gud din trygghet i dag och alltid. Han har allt om hand, både angående dina dagar på jorden och beträffande ditt eviga väl. Han hör dina böner för Jesu skull och besvarar dem, långt innan du har format dem i din mun eller i din tanke. Sådan är Gud redan mot dig för Jesu skull, och helt oberoende av dig! Han har inte ens frågat dig.

Nu ska det vara din dagliga och ständiga uppgift, att mitt under alla förhållanden hålla före att Gud är dig nådig för Kristi skull. Om du nämligen inte håller fast vid det, då gör du Gud till en lögnare, en som inte kan stå vid sina ord.

Och du ska ta detta helt konkret: Om det är så att Gud i sin omsorg om dig har förelagt dig en svårighet, då har han också berett en utväg ur den. Det gäller också allt sådant som du tycker att du själv har ställt till med, allt är nämligen i hans allsmäktiga hand och allt ska bli dig till fostran och nytta.

2. 'Min hjälp kommer från Herren, som har gjort himmel och jord.'
Herren är din Hjälpare, men han är mycket mer än en hjälpare i jordisk mening. Ordet 'hjälpare' säger inte till närmelsevis vad det är fråga om. Han håller dig helt och hållet i sin allsmäktiga hand. Allt vad du möter i livet sker efter hans planering. Och inte nog med det: Också ditt andliga liv är i hans hand. Det säger psalmisten i de två följande verserna:

3. Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
4. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
Herren Gud har sett till dig redan av evighet. Det har behagat honom att innan världens grund var lagd utvälja dig till att bli personligen delaktig av den rättfärdighet som hans Son har förvärvat åt dig genom sin död. Och därför lät han döpa dig i sitt namn till sitt barn. Du tillhör därmed Guds folk, det sanna Israel, det folk som skall bestå och ha evigt liv. Du är en av dem som Gud har tagit hand om och aldrig ska släppa ur sikte. Han ska vaka över dig och stöda dig med sitt evangelium, så att du inte faller i otro eller villfarelse och förgås. Det här är hans ord till dig, som du ska ta vara på och inte göra invändningar emot.

Vi ska ha i minnet, att ingen människa förmår bevara sig själv i tron. När aposteln Petrus tilltalar de troende, säger han: 'Ni som genom Guds makt blir bevarade'. Därför heter det också 'Den som menar sig stå, han må se till att han inte faller'. Det kan också sägas: 'Den som menar sig stå, han har redan fallit' genom att han förtröstar på sig själv. Ingen människa kan själv hålla sig stående i en rätt tro, men den däremot som är uppehållen av Gud, den kommer aldrig någonsin att falla.

Detta är ett evangelium till dig: Gud själv uppehåller dig efter sin stora barmhärtighet. Med detta evangelium som grund ska du säga åt dig själv och andra: Min Gud som har gett mig tron, han behåller mig också i den för sitt namns skull, och han kommer aldrig i evighet att tillåta att jag faller - varken i egna eller andras villfarelser.

5. Herren är den som bevarar dig,
Herren är ditt skygd på din högra sida.
Den högra sidan är en bild av rättfärdigheten. Guds nåd emot dig är beroende av om du är rättfärdig eller en syndare. T.o.m. judarna visste att Gud inte skulle bönhöra Jesus, om han vore en syndare.
Här i versen står det att Herren själv är garant för din rättfärdighet, 'ditt skygd på din högra sida'. Gud är dig nådig för Jesu skull. Jesus är inför Gud Fader ett levande vittnesbörd om din rättfärdighet, den rättfärdighet som han vann åt dig genom sin död. Du har hans rättfärdighet i arv efter honom. Dina papper är alltså i ordning inför Gud. Det finns inga hinder för Gud att vara dig nådig, eftersom han själv genom Jesus garanterar din rättfärdighet. Han är ditt skygd på din högra sida.

6. Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
I andlig mening är dagen och solen är en bild av evangeliet eller Sanningen. Natten med månens avglans av solen är en bild av lögnen eller villfarelsen. Vi har solljuset t.ex. i psaltarorden 'Detta är dagen, som Herren har gjort', och vi har det i evangelierna, i bl.a. talet om 'dagens barn' och 'mörkrets barn'. Den sol som lyser över oss i timlig mening kan vara nog så stark och bränna vårt skinn, men hur skulle evangeliet kunna skada oss?

Evangeliet skadar inte dem som anammar det, men Jesus sade själv om dem som förkastar evangeliet: 'De ord som jag har talat ska döma dem på den yttersta dagen'. Evangeliet ska nämligen bli dem till evig dom: 'Genom evangeliet blev de erbjudna Guds nåd och barmhärtighet helt fritt, men de förkastade gåvan som värdelös. Eftersom de förkastar evangeliets ljus har de ingen möjlighet att bevara sig från villfarelser. De faller i sin egen villfarelse, så att de låter Guds nåd vara beroende av dem själva.

Men så illa går det alltså inte dem, för vilka evangeliet duger att ta vara på. Dessa ska inte heller fara vilse, eftersom evangeliet upplyser deras väg. Gud själv står bakom evangeliet och kanaliserar sin allmakt genom det och bevarar dem som tror det.

7. Herren skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.

Vi känner till orden 'För dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa'. Vi kan också tänka på orden 'Faren icke vilse, idel goda gåvor kommer ned från himlaljusens Fader'. Det som kanske ser ut som något ont i våra ögon är ändå idel god gåva från Gud. Vi vet bara inte vad han tänker göra med det som ser ont ut. Lita på honom i alla fall, så får du se! Han ger aldrig något onyttigt. Under allt som han låter hända ska han bevara din själ till evigt liv. Din kropp ska nog tyna av och läggas i graven, men inte heller döden ska han tillåta att ge ett ont slut åt dig. Du ska nämligen få kroppen helt förnyad vid uppståndelsen - utan de brister och svagheter som den är behäftad med här.

8. Herren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.
Utgången och ingången nämns i gamla testamentet. I femte mosebokens 28:nde kapitel redogörs det för villkoren i det förbund som Gud slöt med Israels folk:

Om du hör Herrens, din Guds röst, så att du håller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gör efter dem, så skall Herren din Gud upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser skola då komma över dig och träffa dig, när du hör Herrens, din Guds röst: Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara på marken. D.v.s. antingen du bor i någon stad eller på landsbygden. Välsignad skall din korg vara och välsignat ditt baktråg, d.v.s. både ditt jordbruksarbete och ditt arbete med att vidareförädla det som du har skördat. Välsignad skall du vara vid din ingång, och välsignad skall du vara vid din utgång.
Vi vet ju hur det gick med det förbund som Gud slöt med Israels folk då. Folket höll inte sin del av det. Men nu har Herren Gud slutit ett helt nytt och slutgiltigt förbund med oss. Det gäller allt det goda som Sonen har förvärvat åt oss genom sitt lidande och sin död. Och det förbundet har Gud slutit med oss var och en personligen och bekräftat det när han lät döpa oss i sitt namn till sina egna. Det förbundet gäller inte bara denna jordiska tillvaro utan till evig tid.

Hela vår text, den 121:sta psalmen, beskriver vad Gud lovar åt oss i detta nya förbund. Citatet från moseboken antyder att välsignelsen är total: Vad du än företar dig, så ska det vara välsignat av Gud. När du står inför dina små vägval för ditt timliga liv, behöver du inte ängsligt fråga: Vad är nu Guds vilja? Vad ska jag välja? Nej, han säger här: Antingen du gör det ena eller det andra, så ska han välsigna det. Du må sen lyckas bättre eller sämre i ditt eget tycke med vad du företar dig. Det är inte fråga om det. Det viktiga är att hans välsignelse följer dig på alla dina vägar - hur du än lyckas eller misslyckas. Allt ska ändå gagna dig, både här under jordelivet och till evig tid.

Tänk vilken lycka att kunna säga: 'Jag har valt det här till studieämne, eller dethär till yrke, eller den här människan till min livskamrat - och veta att Gud ska välsigna mig med det. Likaså och inte desto mindre: Jag har valt fel, jag har misslyckats, jag har gjort illa - men jag vet att Gud ska vända det i godo och välsigna det. Så handlar Gud med oss syndare.

Du får således fortsätta din levnadsdag under mycket goda förutsättningar. Din tid står i Herrens hand. Han ska bevara dig på alla dina vägar. Och han ska bevara din själ från nu och till evig tid. Prisat vare hans heliga namn!


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5

Predikningslistan - Startsidan