Predikan annandag jul 2014 i Iskmo och 3 januari 2015 i Dagsmark

Omsluten av nåd

 

Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga ditt namn, du den högste, att om morgonen förkunna din nåd och om natten din trofasthet med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar, jag vill jubla över dina händers verk. Hur stora är inte dina verk, Herre! Hur djupa är inte dina tankar!
Psalm 92:2-6

När du stiger upp på morgonen, då möter din blick det vanliga jordiska livet, som du lämnade innan du somnade. Men har du någon gång tänkt på vad du egentligen vaknar upp till? - Det är någonting mer än bara det förgängliga livet med krämpor och bekymmer. Oberoende av om vi tänker på det eller inte, så är det ändå så som vi sjunger i sången: ”Herrens nåd är var morgon ny!” Och den är alltid ny. Varje morgon, middag och kväll till livets slut.

Du vaknar alltså upp mitt i en situation, där Guds barmhärtighet råder och till en dag, som är full av Guds nåd. Det som du ser omkring dig på morgonen finns inte där av sig själv. Det har kommit i din väg av Guds nåd genom Jesus Kristus. Du har själv ingen del i hur det kommer sig att det finns där. Allt är uteslutande himlafaderns gåvor, som han har planerat åt dig i förväg. Hela dagen med allt som rymms i den.

Det är sen ingen skillnad på om det från din synvinkel sett är angenäma saker eller plågsamma. Allt har din Fader i himmelen planerat åt dig så, att det ska tjäna dig till nytta.

Och du behöver allt som han lägger fram för dig. Det gäller matriella ting, men det kan också vara t ex påminnelser om dina svagheter och felsteg, men också tröst och uppmuntran. Himlafadern är allvis och förutseende och vet exakt vad du behöver. Och dessutom kärleksfull, så att han har avvägt allt mycket noga.

När han ser att du i ditt högmod börjar fjärma dig från kontakten med honom, då låter han dig komma i nöd och svårigheter. Han måste göra så. Hur skulle han annars kunna få dig tillbaka och lära dig att be till honom, om inte genom nöd? Och när skulle han kunna visa dig sin kärlek och omsorg, om inte då när du behöver honom? Och du kommer att tacka honom efteråt, för det att han har bevarat din själ.

När du stiger upp på morgonen, då ska du alltså inte tänka, att det är den synliga världen som styr din dag och att dina dagar bara är resultatet av världens gång, kanske av slumpen eller av hur du själv lyckas eller inte lyckas. Så är det inte. Inte ens den onde har någon andel i planeringen av dina dagar.

Det finns ett bibelord i 5 Mos. 6 som säger allt i den saken, nämligen de tre orden: ”Herren är en”. Det finns inte två eller flera gudar, som planerar ditt liv. Herren Gud har gjort det ensam utan att fråga någon till råds. Gud är en. Du är alltså redan på förhand innesluten i Guds nåd och kärlek. Och det kan du inte ändra på. Den saken är inte beroende av i vilken sinnesstämning du börjar dagen eller av om du med allvar och flit läser dagens betraktelse eller av hur vackert du formulerar din morgonbön.

Guds nåd beror inte på något annat än det som han själv genom sin Son Jesus Kristus har åstadkommit för dig. Han har betalt din syndaskuld också för den dagen. Och dessutom har han ju personligen gett dig Kristi rättfärdighet genom det heliga dopet i hans namn.

Du gör alltså väl i att vid var ny dags början påminna dig, att Guds nåd är kvar och att du är innesluten i den. Det är sen ingen skillnad för himlafadern om du tackar honom för det eller inte. Men du själv mår så mycket bättre, när du är medveten om hans nåd och att allt som du möter har att göra med den. Den erfarenheten ger psalmisten uttryck för med orden ”Det är gott att tacka Herren, att om morgonen förkunna hans nåd.” Det vill säga att förkunna Guds nåd först och främst för sig själv och sen också för andra.

Det är något alldeles oerhört att vara den Allsmäktiges barn och vara omfattad av hans kärlek och omsorg. Guds kärlek till oss är gudomligt stor och lika bestående som han själv. Sådan den var under Sonens korsdöd för oss. Den höll in i den bittra döden och den är lika stark idag, eftersom Gud är oföränderlig.

Att Gud älskar oss, beror inte på att vi människor är värda det. Han älskar oss utan annan orsak är hans egen gudomliga kärlek. Orsaken finns bara inom honom själv. Han säger genom profeten Jeremia (31:3): ”Med evig kärlek har jag älskat dig. Därför låter jag min nåd förbliva över dig.” Guds kärlek till oss är från evighet till evighet. Så skriver också Aposteln Paulus i Rom. 8, att han är viss om att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus.

Orden ”i Kristus” är viktiga i sammanhanget. Om inte Kristus hade varit, så skulle Gud inte älska oss. Gud har nämligen redan av evighet förbundit sin kärlek till oss med sin Son Jesus Kristus. En viktig fråga är då: Är jag i Kristus eller inte? Om jag inte är i Kristus, då gäller ju inte apostelns ord mig, då han skriver: ”Det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” Jag är fördömd om jag inte finns bland dem som är i Kristus. Hur kan jag veta, att jag är i Kristus? Kanske jag bara inbillar mig att jag är det?

Svaret är, att jag syndare inte kan ta mig in i Kristus. Den saken hör till det gudomliga, som Gud själv står för. Och om det är han som åstadkommer det, då måste han ju också ha uppenbarat det i sitt ord. I korthet är det så, att Gud började den uppgiften med att döpa sin Son till ett med oss syndare - genom Johannes Döparen vid Jordanfloden. Gud förenade då Jesus med oss och gjorde honom på det sättet också till syndare. Redan då blev vi alla inneslutna ”i Kristus”.

Och det fick stora konsekvenser. Det innebar – så som Gud själv såg saken juridiskt - att när Jesus led döden, då dog också vi för våra synder i och genom honom. Och inte nog med det. Vi uppstod också från de döda i och genom honom – och då som fria från vår syndaskuld.

För vårt mänskliga förnuft låter det nu vågat att påstå att vi redan har uppstått till det eviga livet och är rättfärdiga, men när vi tillägger ”i Jesus Kristus och i hans uppståndelse”, då är det alldeles riktigt. Så profeterade också profeten Hosea (6:2) långt innan Jesus föddes till jorden: ”Herren har slagit oss. Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp.”

Genom föreningen med Kristus har vi alltså del både i hans död och i hans uppståndelse. Det är resultatet av att Gud döpte Jesus till ett med oss vid jordanfloden.

Och sen ytterligare för att försätta oss ”i Kristus” d v s i förening med Kristus, så döper Gud nu också i motsatt riktning, han döper nämligen oss med Kristus. Först lät han alltså döpa sin Son till ett med oss syndare och gjorde honom till syndare, och nu låter han döpa oss till ett med den rättfärdige Sonen. På det sättet tillerkänner han oss var och en skilt hans rättfärdighet.

Om du är döpt i Guds namn, så är du i dubbel måtto bland dem som är i Kristus, d v s du är klädd i Kristi rättfärdighet. Du är i Kristus, antingen du tror det eller inte. Gud ser saken på det sättet och det är hans åsikt som gäller. - Om du trots allt en gång inte återfinns i de saligas skara, så är det på grund av otron. Allt är färdigt. Allt är givet åt dig i famnen. Tag och ät av Guds dukade bord!

Psalmisten har också ett ord till oss för natten. Han menar då inte sömnen, utan tiden efter klockan sex på kvällen, när natten enligt judiskt tänkesätt började. Dagens intensiva verksamhet har då avtagit och det är rätt tid för eftertanke. Hurudan har då dagen varit? Psalmisten säger, att det är gott att lovsjunga Guds trofasthet vid dagens slut. Alltså undantagslöst vilken kväll som helst, eftersom Gud är trofast alla dagar.

Men vad händer om vi är trolösa mot honom? I jordiska sammanhang oss människor emellan kräver trofasthet att båda parter är trofasta mot varandra. Men det fungerar inte i förhållandet mellan Gud och oss, eftersom vi är undantagslöst trolösa mot honom. Om inte han genom sitt ord och sin Ande hindrar oss, så följer vi vårt köttsliga sinne och handlar efter det – helt i strid med Guds vilja. Gud kan inte lita på oss. Vi är inte trofasta mot honom.

Den saken har kommit för mig i bönesituationer. Vems böner lyssnar Gud till egentligen? Den blindfödde mannen, som blev botad av Jesus, visste, ”att Gud inte lyssnar till syndare, men att om någon är gudfruktig, så lyssnar Gud till honom.” Joh. 9:31. Jag kom till att jag inte har någon trovärdighet inför Gud. Jag är inte pålitlig, och därmed är min bön ingenting värd. Om Gud ska kunna vara trofast mot mig och höra min bön, så måste ju jag också vara trofast mot honom. Men det har jag inte varit.

Jag blev tvungen att vända blicken från mig själv och se på vad jag är ”i Kristus.” I honom är all min otrohet och opålitlighet borttagen. I Kristus är jag lika trofast som Kristus själv. Om nu Gud ser på vad jag är ”i Kristus”, så måste han ju höra min bön. Ja, han är tvungen till det, eftersom han inte kan ändra på det som han har gjort med mig ”i Kristus.” Han har gjort mig rättfärdig. Och ”om någon är rättfärdig, så hör Gud honom”, sa ju den blindfödde.

Guds trofasthet är inte som människors. Eftersom vi syndare inte duger till att vara hans motpart ifråga om trofasthet, så är han istället trofast mot sitt eget ord och sina löften angående oss, så som det är formulerat i Bibel 1917: ”Är vi trolösa, så står Gud troget fast vid sitt ord.” 2 Tim. 2:13. Gud är trofast, så att han står vid allt vad han har gjort för oss och med oss i sin Son.

Gud låter sen inte denna sin trofasthet vara en onyttig egenskap, utan han handlar i enlighet med den mot oss alla dagar. Allt som vi har mött under dagen är präglat av hans trofasthet. Det händer visserligen att han tuktar oss, och så ser vi inte hans trofasthet i det. Men han straffar oss inte efter vad vi har förtjänat. Han använder allt till vårt bästa och vänder också våra felsteg så, att de blir både oss och hans rike till gagn.

Ja, han inte bara förlåter oss våra felsteg, utan han vänder dem också till välsignelse. Mitt i världen bland vårt eget kötts förförelser leder han oss med sitt ord, så att allt blir oss till undervisning. Inte ens den onde kan skada oss.

Så får vi vakna upp till de nya dagar som Gud ger oss under medvetande att hans nåd omsluter oss. Och när natten kommer får vi tacka honom för hans trofasthet, nämligen hans trofasthet mot sitt eget ord och sitt verk med oss i Kristus. Amen.