Om evangeliets tid

 

Efter Jesu uppståndelse från de döda var allt förändrat. En helt ny tid hade börjat, den tid som vi är inne i i dag. Den har många namn: nådens tid, evangeliets tid, de tusen årens tid o s v. Några tankar här om den tiden eller tidsåldern.

Denna tid har Herren Jesus som upphovsman och uppehållare. Genom sitt offer och sin uppståndelse är Herren Jesus en konung med makt och härlighet. Att det skulle bli så, kunde hans lärjungar inte ana sig till, när de såg honom förnedrad, korsfäst och dödad. Visst hade han talat med dem om vad som komma skulle, men de hade inte fattat något. Efter sin uppståndelse förebrådde han dem: Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt vad profeterna har sagt! Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet? Luk. 24:25-26.

Ja, just härlighet, inte bara makt utan också härlighet. Lärjungarna, som hade varit så klentrogna, var bland de första som fick se honom i hans härlighet. Evangelisten Johannes skriver: ”Vi såg hans härlighet, en härlighet, som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” Joh. 1:14. Vi ska lägga märke till, att de såg hans härlighet redan när han vandrade här på jorden, den härlighet som han har också idag.

Herrens härlighet är inte ett sken, utan består enligt Johannes ord i nåd och sanning, i nåden som Herren Jesus utverkade åt oss genom sitt lidande för oss och i sanningen, den sanningen, att han har betalt vår syndaskuld.
Den härligheten kan man inte se med ögonen. Lärjungarna började upptäcka hans härlighet först när han efter sin uppståndelse undervisade dem och öppnade deras ögon för vad som var skrivet om honom i de heliga skrifterna. Det är också för oss det enda sättet att få se Herrens härlighet. Också vi har skrifterna och dessutom evangelisternas och apostlarnas skrifter, där vi får se honom sådan.

Genom sitt lidande har Herren Jesus också fått makt, all makt i himmelen och på jorden. D v s makt över alla människor, eftersom han hade lidit för allas synder och renat oss alla med sitt blod. Hans makt över oss kommer sig av det, att han har rätt att förvänta sig tacksamhet av dem, i vilkas ställe han ha lidit och betalt deras syndaskuld.

Nu skulle det alltså predikas för alla människor vad han skaffat åt oss: syndernas förlåtelse, frid med Gud och evigt liv. Den som tror budskapet äger genom tron allt vad budskapet lovar, men den som inte tror det, han blir under evig dom och förbannelse. Detta är makten över människovärlden, som Herren Jesus fick genom sitt lidande.

Efter fyrtio dagar for Herren Jesus visserligen upp till Fadern i himmelen, men enligt hans egna ord är han alltjämt kvar hos oss ända till tidens ände. Vi ser honom inte med ögonen, men han ger sig till känna genom sina heliga änglar, förkunnarna. Han kommer då till oss genom skriftens budskap i både makt och härlighet. Han kommer som konung i sitt nåderike. Och han utövar sin makt genom budskapet om syndernas förlåtelse genom hans blod.

Aposteln skriver, att evangeliet är ”en Guds kraft till frälsning för var och en som tror”. Rom 1:16. Den kraften väcker de döda till liv och ger evig glädje och salighet. Någon större makt än Guds ord finns inte. Och Herren Jesus har den makten, eftersom han är Guds ord.

Men på samma gång som evangeliet ger liv och salighet åt dem som tror, blir det likväl till dom över de ohörsamma. ”Den som tror evangeliet, blir inte dömd, men den som inte tror, han är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds Enfödde Sons namn.” Joh. 3:18. Herren Jesus sade också, att han egentligen inte själv dömer någon, utan domen sker genom hans ord. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom. Joh. 12:47-48.

Herren Jesus undervisade sina lärjungar redan före sitt lidande, om att rikets utbredande i världen inte skulle bli som ett segertåg utan motstånd. Han berättade mycket detaljerat om motgångar och prövningar, som hans rike skulle komma att utstå. Så har det skett och det sker alltjämt, så som vi kan se.

Så snart Guds rike får fastare mänskliga yttre former, har villolärorna redan foten innanför dörren. Herren Jesus förutsade, att församlingarna ska bli fulla av falsk förkunnelse. Han uttryckte det med orden: ”Där den döda kroppen är, där samlas gamarna”. Matt. 24:28.

Den döda kroppen är det som är kvar av den en gång levande församlingen. Gamarna är villolärare, som begärligt tar emot beundran och upphöjelse från dem som de har fört vilse. Bara så länge församlingsängeln, förkunnaren, ger själaföda åt församlingen, så länge är församlingen en levande församling. Men utan det rätta himlabrödet är församlingen död.

Om detta avfall från det sanna evangeliet berättar Herren Jesus: ”Solen skall förmörkas och månen inte ge sitt sken. Stjärnorna skall falla från himlen och himlens krafter ska skakas”. Matt. 24:29.

Solen är Herren Jesus själv, som också kallas rättfärdighetens sol. Han sänder sitt evangelium till oss med livgivande strålar om rättfärdighet i hans blod för syndare. Men detta rena och klara evangelium skulle börja förkunnas urvattnat och dunkelt, så att man inte kan se det.

Månen är ett uttryck för församlingen. Den ska ju återspegla Herrens evangelium oförfalskat, men den upphör att göra det. Månen blir inte bara svart, utan vänds t o m i blod. Apg. 2:20. Den fallna församlingen t o m förföljer Herrens trogna t o m till döds.

Stjärnorna är förkunnarna, prästerna, som avfaller från Sanningen och talar sina egna läror. I Judas brev kallas de falska lärarna för irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt. Judas v. 13.

Herren Jesus sade till judarna, som inte trodde på honom: ”Tecken som angår vädret förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda.” Matt. 16:4. Han syftade på de tider, när människor står emot Sanningen.

Detta massiva avfall från saningen är alltså ett tecken, men på vad? Jo, på att ett straff är oundvikligt. Herren Gud låter inte udda vara jämnt. Det gäller var människa som inte sätter tro till sanningen.

Men beträffande Guds rike i stort, kan det också vara så, att evangeliet är både gömt och bortglömt i långa tider så som t ex i den katolska kyrkan. Men att det ändå finns kvar någonstans. Och Herren ser till att det blir förkunnat för dem som behöver det. Han är inte beroende av mänskligt välordnade yttre organisationer för sitt rike. Han kan låta korparna komma med mat till sina trogna, så som till profeten Elia i öknen. 1 Kon. 17:4.

Liknelsen om fikonträdet, som Herren ger i detta sammanhang, är då en trösterik bild. Den beskriver hur hans rike trots allt lever och kan blomma upp, där man minst anar det - närhelst Gud själv vill det.

Se på fikonträdet och alla anda träd! Så snart ni ser, att de knoppas, förstår ni av er själva, att sommaren är nära. Luk. 21:29-30. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. Matt. 24:32.
På vintern står träden avlövade och kala. Det finns varken blad eller dugliga frukter. Trädet är som dött. Men så länge det finns liv i roten, så att saven kan komma upp när det våras, är det bara att vänta och ha tålamod.

Det betyder: Så länge det sanna evangeliet finns kvar på något sätt i en kyrka, om också bara i skriven form eller på latin och visserligen obegripligt för folket, så länge finns det en rot, därifrån det kan spira nytt liv. Och när så vårsolen börjar värma och lysa på trädet, då kommer saven upp i grenarna. Det slår ut blad, som tar åt sig av solens kraft och det kommer blommor och frukter.

Det betyder: När Kristus, rättfärdighetens sol, strålar ut sitt evangelium om en rättfärdighet av nåd för syndare, då vänder den solen våra hjärtan till sig, likasom trädens blad dras mot solen. Och vi som kvistar i trädet börjar bära blom och frukt i form av bekännelse. Vi bekänner att vi som syndare är rättfärdiggjorda genom Lammets blod.

Det som kommer allra först fram på det kala trädet är knopparna. Sådana knoppar på till synes döda kyrkoträd är t ex Luther och Hedberg. Den sav av evangelium, som fanns fördold i skrifterna, gav andligt liv och kraft åt dem att bekänna och vittna om Sanningen.

Redan när knopparna börjar svälla, vet man, att sommaren är på kommande. När vi märker och kan konstatera, att någon har fått evangeliets ljus mitt i en död omgivning, då kan vi veta, att det inte stannar vid den enda knoppen, utan sommaren tilltar. Det värmande ljuset av evangeliet om nåd utan begränsning kommer att spridas vidare. Herren Jesus väcker inte upp tjänare åt sig i onödan.

Men efter sommar kommer höst och vinter igen. Vi ser redan hur den andliga vintern har lagt under sig stora delar av landet. Det finns bara en och annan duglig frukt av sann förkunnelse på vårt eget träd. Många stjärnor har redan fallit, bland dem alla de största.

Det blir då att söka sig till ställen, där nådens och rättfärdighetens sol ännu lyser klart. Herren Jesus talar om det i samma kapitel: ”När ni får se ’förrödelsens styggelse’ stå på helig plats, då måste de som är i Judéen fly bort till bergen.” Matt. 24:15,16. När vi ser att falsk lära har intagit predikstolen i den Judéens lärogemenskap, som vi råkar befinna oss i, då ska vi fly. Men Herren talar inte här om medlemskapsbyte från en församling till en annan, utan om själva läran. Vi ska fly bort till bergen. Bergen är i bibeln symboler för sanningar. Ett sådant berg är Golgata, läran om nåd för syndare.

Hur än livet här gestaltar sig under tider av avfall från sanningen, är Herren Jesus alla dagar med oss genom sin Ande i sitt ord. Vi får själv läsa och minnas vad han sagt och så betrakta hans härlighet i nåden och sanningen och hämta styrka där. Amen.