Predikan på Fridskär, Närpes 27.6.2010

Vart går du?

”Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset, medan ni har ljuset!” Joh. 12:35.

Detta sade Jesus till de judar som inte ville lyssna på honom. De hade Jesus, Guds Son mitt ibland sig, men hans vägledning i andliga ting vile de inte ha. De vandrade i andligt mörker och visste inte att de var på väg till förtappelsen.

Men saken gäller också dig och mig. Tänk dig, att du ämnar fara hem från arbetet någonstans. Du har satt dig i bussen, och så utspinner sig ett samtal. Någon frågar dig vart du är på väg.

- Jag tänker fara hem, säger du.

- Men denhär bussen går ju åt andra hållet!

- Det kan jag avgöra bäst själv, svarar du.

- Är du nu riktigt säker på det?

- Nå, ingen kan ju aldrig veta så säkert, men jag hoppas det. Det gör ju alla andra också.

Månne inte den som frågade börjar undra om du är vid dina sinnens fulla bruk.
Vi är alla på väg nånstans andligen. Om jag nu frågar dig: Kommer du till himlen, dit du menar dig? Vad svar du då?

Tänker du som de flesta, att man väl aldrig kan veta så säkert, men du hoppas det? I så fall är du en sådan, om vilken Jesus säger i texten: ”Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går.” Om du inte vet säkert vart du hamnar efter döden, vandrar du i andligt mörker. Och på det sättet kommer du aldrig fram, du når aldrig det himmelska målet. De som når fram är de som vet att de kommer fram.

Evangeliets ljus lyser hur klart som helst i Ordet, men har du inte brytt dig om att se efter vad där står och inte lyssnat ordentligt när det har förkunnats.

Så hör nu äntligen vad Jesus själv säger: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, för att var och en, som tror på honom, inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh. 3:16.

Ja, det har du ju hört. Vad är det då för fel, om du inte vet säkert vart du hamnar? Litar du inte på det som Guds Son säger? - att ”var och en, som tror på honom, inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” Tror vad? Jo, att han har betalt din syndaskuld med sitt blod och ställt allt tillrätta i Guds förhållande till dig.

Är det kanske din tro, som du hakar upp dig på? - Men det stod ju inte att du skulle tro på din tro. Det stod, att du skulle tro på Herren Jesus, nämligen på hans fullbordade verk för din frälsning. Din tro tar inte bort dina synder. Men det har Jesus redan gjort. Tror du på honom och hans gärning för dig, då gäller ju löftet. Du ska alltså hålla före, att du är frälst, rättfärdig och fullkomlig genom Jesu gärning. Det är det som du ska tro, eftersom Gud själv säger det.

När det gäller evig salighet eller förtappelse, duger det inte att sväva på målet. Du måste veta. Tron är inte ovisshet, utan övertygelse och förlitande.

Det är inte heller rätt mot Gud att tala om ovisshet om vart vi hamnar, då han tydligt säger det. Han har gjort allt klart för oss och kallat oss till sitt himmelska gästabud, och dessutom har han lovat att bistå oss på färden.

Att vara osäker ifråga om sin frälsning är otro gentemot Gud själv. Det betyder att vi inte litar på honom, att vi inte håller hans ord för tillförlitligt.

Aposteln Paulus har saken klar för sig. Han känner sin egen begränsning och förstår, att han skulle gå förlorad på grund av sin egen onda natur. ”Vem ska frälsa mig?” utbrister han. Men han svarar strax själv: ”Gud vare tack, genom Jesus Kristus.”

Han hade inget hopp om att i egen kraft klara sig till himlen, varken med sin tro eller sina gärningar, men han var säker på att Kristi fullbordade frälsningsgärning var nog till att föra honom ända fram. Det trodde han.

Vi är i samma ställning som Paulus. Om inte Jesus Kristus hade funnits, så vore vi förlorade. Men nu har han genom sitt lidande och sin död i vårt ställe redan satt oss på sin himlavagn på rätt väg.

Om man nu frågar dig om du kommer till himlen, ska du svara: Ja, Gud har lovat också mig det för Kristi skull, ty Kristus dog för hela världens synder, bland vilka också mina synder är inräknade. Och han har lovat, att var och en, som tror honom som lovar det, har redan övergått från döden till det eviga livet.

Med detta Guds löfte finns inga krav. Det frågas inte ens efter ett formellt mottagande från din sida. Du fick redan hela frälsningen och saligheten av Gud, när han döpte dig till sitt barn. Han döpte dig till arvtagare av hela himmelriket, till allt vad Jesus, hans Son vann åt hela världen genom sitt offer. Dopet är Guds bekräftelse på att alla hans löften i Kristus gäller dig personligen.

Det är rent märkvärdigt, vad människor envisas med att inte vilja tro och ta till sig vad den Allsmäktige säger i sitt budskap, han som ändå rår över vårt liv och ska döma oss var och en. Otron ligger inbyggd i vår själ alltsedan människans tillblivelse. Våra tankar kretsar kring oss själva. När vi hör evangeliet om att vår frälsning är klar och fullbordad genom Jesu verk, då frågar vi genast vad det krävs av oss för att frälsningen ska gälla oss.

Nej, det krävs absolut ingenting av oss – bara det att vi accepterar Guds gåva som ren gåva utan krav. Alla är redan frälsta, så sant som Kristus har dött och uppstått som hela världens representant. Han blev döpt till vår representant inför Gud, han dog som vår representant, han uppstod som vår representant. Vi är rättfärdiggjorda, uppståndna och frästa i hans person!

Det är så enkelt, så fritt och gratis, ja, så fritt, att ingen människa vill tro det. Därför blir heller ingen människa salig - utan att Guds Ande överbevisar oss om sanningen.

Det duger inte för vårt högmodiga sinne att ta emot Guds stora gåva gratis. Men Gud vare tack att han har möjligheter att förödmjuka oss, så att vi inser att hans fria och redan givna gåva är vårt enda hopp att bli saliga och nå himmelens glädje.

Det som vi så gärna försöker lägga till som villkor för saligheten, det för oss tillförtappelsen. Vår avgörelse, vår överlåtelse, vårt mottagande av Kristus, vår fromhet, vår innerlighet och tro – allt sådant är orent och odugligt att visa fram vid himmelens port.

Det enda som duger där är det som Gud redan har gjort för oss genom Jesus Kristus. Han har frälst oss från synden, döden och djävulens välde och gjort oss rättfärdiga, heliga och värdiga för himmelen.

Tro det och säg åt dig själv: Jag är frälst och salig i Kristi gärning, blott och bart genom hans gärning för mig – utan något bidrag från min sida. Jag, som likt alla andra, enligt apostelns ord, är i mig själv död i överträdelser och synder, jag har evigt liv i Kristus, är döpt till honom, till delaktighet av allt vad han genom sin död har förvärvat, och jag skall leva med honom och alla heliga i evig salighet hos Gud.

Detta är min övertygelse, ty Gud lovar det för Kristi skull. Det kan inte rubbas, ty Gud är trofast, så att han håller sina ord och löften.

Att på detta sätt ha Guds verk i Kristus för sina ögon och tro de löften som sammanhänger med det, det är att vandra i ljuset. Och den som vandrar i evangeliets ljus vet också, att han gör det. Han säger som den blindfödde mannen, som Jesus hade botat från blindheten: ”Ett vet jag: Jag, som var blind, kan nu se.” Han kan också instämma med Stefanus: ”Jag ser himmelen öppen.” Amen.