Predikan i Luthergården i Närpes den 18 sept. 2005

 Livets bröd
Joh. 6:48-51

 

Jesu Kristi nåd och frid vare med er! Några verser från det sjätte kapitlet av Johannes evangelium, ett avsnitt av Jesu tal till folket.  

48. Jag är livets bröd.
49. Edra fäder åt manna i öknen, och de dog.
50. Men med det bröd, som kommer ned från himmelen, är det så, att om någon äter därav, så ska han icke dö.
51. Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så ska han leva till evig tid. Och det bröd, som jag ska ge, är mitt kött, och jag ger det, för att världen ska leva.

Herren Jesus blev illa bemött när han presenterade sig själv och sin uppgift i världen. Han hade ju avstått från sitt liv i den himmelska tillvaron och kommit hit till vår onda värld för att dö i vårt ställe - och så är han ändå inte alls välkommen.
Här står han nu mitt ibland judarna och möter deras hat och misstro: 'Du är inte Messias. 'Vi vill inte ha en sådan Messias som du. När den riktiga Messias kommer, då ska han ställa sig i spetsen för oss och befria vårt land från ockupatonsmakten - ditt himmelrike har vi inte någon nytta av.
Och vi vill inte ha ditt budskap heller. Du ska inte anklaga oss för falsk lära. Du är bara en timmermans son utan skolning. Vi har våra lärda rabbiner som kan skrifterna. Och förresten är vi Abrahams efterkommande och behöver inte din frälsning.
Du har själv hittat på detdär att du är sänd av Gud. Nej, Du kan inte vara annat än en bedragare.'

Det var judarnas inställning, och innerst är detta också vår och alla människors inställning till Gud och hans vilja. Trots att vi har fått del av Guds nåd genom tron, har vi kvar vår egen nedärvda onda Adamsnatur sedan syndafallets dag, och den följer oss till graven. Men just här ibland oss människor, som inte vill ha Jesu andliga livsbröd, gäller hans ord: 'Om någon äter av det, då ska han leva'. De döda får liv av det brödet. Brödet själv väcker upp en hunger och törst efter rättfärdighet. Ingen människa söker Gud av sig själv, men de som Gud söker upp och väcker till liv genom evangeliet, de söker honom ständigt, för att få vara i hans gemenskap. De söker evangeliet, livets bröd. 

Det var för onda människor som Jesus kom för att ge sitt liv, för människor som ogillar honom, för dem som föredrar sitt eget liv i denna världen framför hans himmelrike. Just för dem skulle han dö. Av dem skulle han låta sig sargas och plågas till döds utan att klaga. Så skulle han vinna Guds förlåtelse och ynnest åt oss. Han skulle skaffa förlåtelse åt sådana som inte förtjänar annat än straff.

Enligt vårt sätt att tänka är ju detta något helt bakvänt och huvudlöst. Men detta i våra ögon dåraktiga Guds verk genom Sonen, det blev livets bröd åt oss. När Gud av nåd genom detta budskaps kraft planterar tron på det i våra hjärtan, då blir det oss till andligt liv och evig salighet. Detta, att han har kommit hit för att låta sig dödas av oss, att han har dött i vårt ställe, för oss onda och otacksamma människor - det är det själens bröd som han ger åt oss från himmelen. Det är hans kärleks bröd åt oss. En andlig mat som han tillredde åt oss under smärta, under det att vi försmådde honom och dödade honom.

Och nu säger han, att om någon äter av det brödet, så ska han leva till evig tid.

Det är detsamma som han har sagt just före våra textord: 'Den som tror, han har evigt liv'. Att äta Jesu bröd är alltså detsamma som att tro hans ord, att tro att han är just den som han säger sig vara och att han har gjort just det som han säger att han har gjort.
Och vad säger han då om sig? Han säger att han själv är livets bröd åt oss. Han kom nämligen för att frälsa oss syndare, oss onda, oomvända, otacksamma, som förtjänar något helt annat än förlåtelse och kärlek.

Men han säger någonting om oss också. Han är visste nämligen väl hurdana människor han kom för att frälsa och betjäna. Och det var ju just därför som han kom. Han säger om oss genom profeten Jesaja, att vi har vållat honom arbete genom våra synder och möda genom våra missgärningar, - men att han går i döden för oss och utplånar därigenom våra överträdelser för sin egen skull, för sin gudomliga kärleks skull.

Han är så ett livets bröd åt de andligen döda, ett bröd som av sin egen livskraft skapar eller uppväcker ett helt nytt liv i döda själar, och det livet är detsamma som tro på hans gudomliga kärlek till oss syndare.

Det viktigt att minnas, att det är bara syndare som Jesus frälsar genom sin död, och det är bara åt syndare som han bjuder budskapet om denna frälsning. Han säger själv: 'Jag har inte kommit för att frälsa rättfärdiga utan syndare.'
Det är nu ingen risk att vi inte skulle vara syndare. Det är vi och förblir intill döden. Som syndare har vi genom vår synd korsfäst Herren Jesus, och nu efter hans död och uppståndelse får vi, alltjämt som syndare och ovärdiga, äta hans kött och dricka hans blod, nämligen till förlåtelse för allt, för all synd och all orättfärdighet, till förlåtelse för all otacksamhet och kärlekslöshet mot honom.

En mycket viktig sak att minnas är, att det bara är som syndare vi har del i hans verk, bara som ovärdiga utan någon somhelst egen förtjänst! Hans verk gäller bara oomvända, oandliga, trolösa, gudsfrånvända hedningar. Han frälste oss med sitt blod innan vi hade bett en enda from bön eller kallat honom till hjälp. Så som aposteln säger 'Han dog för oss medan vi ännu voro syndare'. Aposteln menar förstås inte att vi har blivit bättre sen dess. Vi är fortfarande syndare, men i Gud Faders ögon är vi det inte längre efter Jesu offerdöd. Och just det får vi räkna med som vår räddning, nämligen hur Gud Fader ser på oss i Kristus - under det att vi alltjämt är vad vi har varit i oss själva.

Och denna Guds förlåtelse i Kristus gäller - inte bara för det som vi tidigare har varit och gjort, utan den gäller för allt vad vi som syndare i denna stund tänker och handlar mot hans vilja, och den gäller också för all synd allt framgent intill evighetens morgon. Vi ska nämligen inte tro att vi innerst inne blir bättre än vi alltid har varit, hur vi än försöker. Därför är det tryggt att veta att Guds förlåtelse i Kristus är total och varar evighet. Som psalmisten säger: 'Lova Herren, ty hans nåd varar evinnerligen.'

 Kristi blod har nämligen blivit utgjutet en gång för alla, för all synd och för alla människor. Det uttryckte Jesus själv på korset med orden 'Det är fullbordat'. Hans verk var då fullbordat: All vår synd var sonad genom hans blod.

 Detsamma vittnar också Jesu uppståndelse. Hans uppståndelse ur graven var bekräftelsen på att han som vår ställföreträdare hade med sin död och sitt blod till fullo betalt hela vår syndaskuld för alla tider. Såsom Paulus uttrycker det: Han dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull d v s han uppstod för att han, genom att betala vår syndaskuld med sitt blod, hade gjort oss rättfärdiga.

 Jesus hade alltså tagit på sig att vara vår ställföreträdare, att gå som vår man, iklädd vår synd och orättfärdighet inför Fadern, för att genom sig själv återförena oss med Fadern. Det beslutet gjorde han tillsammans med Fadern redan av evighet. Och det kom till synes, när han sen skulle börja sin offentliga verksamhet på jorden och han lät sig döpas av Johannes. Då bekräftades hans ställföreträdarskap offentligen. Dopet innebar nämligen en begäran om syndernas förlåtelse.

Vilken synd ville då Jesus ha förlåten? Han hade ju själv ingen synd. Jo, han begärde förlåtelse för vår synd som hans egen synd! Han bad om förlåtelse i vårt ställe för vår synd! Därmed var han inne i sitt ställföreträdarskap för oss människor. Han var i färd med att göra det som var Människosonens uppgift.

När han sedan som vår ställföreträdare hade lidit vårt straff för synden, då kunde följden inte bli någon annan än att han steg upp ur graven - och det innebar, att inte bara han ensam steg upp ur graven, utan eftersom han ännu var vår ställföreträdare, steg också vi alla som rättfärdiggjorda syndare upp från de döda, visserligen inte ännu synbarligen, men i Gud Faders ögon, och juridiskt sett gjorde vi det: I Jesu, vår ställföreträdares, person är vi rättfärdiggjorda, nyskapade, pånyttfödda Guds barn. Den nyfödelse som sker i dopet är en bekräftelse på vad vi redan är och har i vår ställföreträdare.

Om den genom Jesus åstadkomna syndaförlåtelsen vittnar också på ett särskilt sätt Jesu blod. Hans blod har nämligen, som utgjutet vid hans avrättning, samma verkan som blodet från det slaktade påskalammet, som israeliterna skulle stryka på dörrposterna inför deras uppbrott från träldomslandet Egypten. Åsynen av blodet på dörrposterna hindrade mordängeln från att gå in i huset för att döda. Och nu är Jesus själv offrad, han som är det egentliga påskalammet, och när nu Gud Fader ser och vet att hans Sons blod har flutit för vår synd, då är han tillfreds och vredgas inte. Döden kan inte oss nå oss.

Så vittnar Jesu blod till vår förmån för oss inför Gud Fader till evig tid. Gud är försonad och nöjd. Och så som Jesu blod vittnar för Fadern, så vittnar det också för oss: När vi minns det faktum att Jesu blod en gång redan har blivit utgjutet för vår synd, då vet vi att det inte krävs något mer. Vi är redan för länge sen rättfärdiggjorda genom hans blod och har trygghet inför död och dom.

 Israeliternas dörrposter motsvarar nu hos oss våra hjärtan. När Jesu blod är genom tron struket på våra hjärtans dörrposter, då är allt i sin ordning. Såsom Jesus säger: 'Den som tror har redan övergått från döden till livet och kommer inte i domen.' Det är detsamma som våra textord 'Om någon äter av det brödet, så ska han leva till evig tid.

Jesu blod är alltså det tecken och den lösen som vi får visa fram för att få gå in i den eviga vilan hos Gud. Det är det enda tecken som duger, vår enda möjlighet. Vad gör vi då med bättring, ånger, omvändelse, tro och liknande? Dem får vi allt lämna ifrån oss, om vi ska bli insläppta i himmelen. Det är bara genom att visa på Jesu blod som vi blir insläppta. Och märk väl, den som åberopar Jesu blod som sin enda förtjänst, den människan har därmed gjort en sann bättring, den har ångrat sina synder, den är rätt omvänd och har en sann och rättfärdiggörande tro.
Därför må vi börja med att ta till oss läran om Jesu blod som utgjutet för syndare, och vi må hålla fast vid det inför döden och domen.

Så är Jesu blod hela kristendomen i ett nötskal. Det är allt som hela bibeln och alla profeter och apostlar har att säga: Vår synd är förlåten genom Jesu blod. Gud är försonad och tillfreds med oss. Vi är ihågkomna av honom. Han bär oss i sitt hjärta och välkomnar oss hem den dag han hämtar oss härifrån. Och vi är redan satta i hans himmelska vagn, som för oss till det himmelska hemmet. Detta är Jesu blods budskap. Amen.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.

 Predikningslistan - Startsidan