För tidskriften Kristi Nåd 2010
Se och lev!

En man frågade Paulus och Silas: "Vad skall jag göra för att bli frälst?" De svarade: "Tro på Herren Jesus!" Apg 16:30,31. Dvs gör ingenting, utan tro på Herren Jesus, som redan har gjort allt för din frälsning! Likaså frågade judarna Jesus: "Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?" Jesus svarade: "Detta är Guds gärning att ni tror på den som han har sänt." Joh. 6:28,29. Dvs gör ingenting utan tro på honom, som har kommit för att frälsa er! Och dessutom är tron inte er egen gärning utan Guds.

Kristi lära är unik och enastående och höjd över alla religioner och andliga läror i världen genom att den inte kräver någonting av oss människor, endast ett seende på det som Gud genom Kristus har gjort för oss. Genom detta seende på Kristi verk ger Gud oss andligt liv, frälsning och evig salighet som hans barn i hans rike. Gud har förklarat detta på många sätt i bibeln genom sina profeter och apostlar och bl a genom följande lilla talande episod i Israels folks historia under dess ökenvandring.

Och folket talade mot Gud och mot Mose och sade: "Varför har ni fört oss upp ur Egypten så att vi måste dö i öknen? Här finns ju varken bröd eller vatten, och vår själ avskyr den eländiga mat vi får!"
Då sände HERREN giftiga ormar bland folket, och de bet folket och många i Israel dog.
Då kom folket till Mose och sade: "Vi har syndat genom att vi talade mot HERREN och mot dig. Bed till HERREN att han tar bort dessa ormar från oss." Och Mose bad för folket.
HERREN sade till Mose: "Gör dig en orm och sätt upp den på en påle. Den som har blivit ormbiten och ser på den skall leva."
Mose gjorde då en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon blev biten av en orm, fäste han blicken på kopparormen och fick leva. 4 Mos. 21:5-9.

Redan innan israeliterna blev bitna av ormarna i öknen hade de ett ormgift i sig som var mångfalt värre än ökenormarnas, nämligen syndens gift, som den gamle ormen djävulen hade förgiftat hela människosläktet med. Det var det giftet som tog sig uttryck i folkets hårda ord mot Gud och deras ledare Mose.

Visst var ökenormarnas bett farliga, men de var dödliga bara ifråga om kroppen. Synden har däremot dödat oss alla andligen, så att vi har blivit Guds motståndare. Vi har kommit under Guds förbannelse och har att vänta dom och evig pina, såvitt vi inte genom Guds eget ingripande blir frälsta både från synden och från den skuld som synden innebär gentemot honom.

Finns det en sådan frälsning, och hur ska vi nå den? Vi själva kan inte nå den. Vi, som enligt aposteln är helt döda i överträdelser och synder, har ju varken vilja eller lust eller möjlighet att väcka upp oss själva ur vårt döda tillstånd och bli annorlunda än vi är. Av oss själva söker vi inte Gud och den frälsning som han redan har berett. Och om vi än mirakulöst skulle vakna upp av oss själva, så är vår skuld mot Gud så stor, att vi aldrig skulle kunna betala den, utan vi kommer att bära den på vårt samvete i evighet.

Israeliterna vaknade emellertid upp till kännedom om vad de hade gjort och ångrade sina ord mot Gud och Mose. Men de vaknade inte upp av sig själva, utan på grund av att Gud hade uppenbarat sig för dem, så att de kände honom. De hade fått hans ord om vad som var rätt och fel. Gud hade t o m ingått ett förbund med dem. Enligt det förbundet lovade Gud att vara Gud, om de följde hans bud och föreskrifter. 2 Mos. 19:5 f. Men att nu tala hårda ord mot både Gud och den ledare som han hade utsett åt dem, var inte förenligt med det som de hade lovat.

Det är på samma sätt med oss alla. Vi kan inte vakna upp ur vårt andligen döda tillstånd på annat sätt än genom att Gud talar till oss. Gud talade till israeliterna genom sin tjänare Mose. Till oss har han talat genom sin Son Jesus Kristus, och allt vad han har velat säga oss finns upptecknat i Bibeln.

Vad har Gud då sagt åt oss? Han har kungjort, att han också med oss har upprättat ett förbund, ett nytt förbund med oss alla i sin Son, ett ensidigt förbund från hans sida, ett förbund som vi inte kan bryta genom våra synder, eftersom det består av idel löften av Gud på grund av Jesu lidande och död i vårt ställe. Förbundet innebär, att han förlåter oss våra synder och efterskänker oss vår syndaskuld på grund av att han själv har gottgjort allt genom sin Sons död. Detta Guds tal är det enda som kan väcka oss ur vår andliga död.

Israeliterna vaknade alltså upp så mycket, att de ångrade sina ord. Men att vakna upp till kännedom om att man är en syndare är ännu inte ett helt uppvaknande. Andligt liv har vi först när vi fattar och tror evangeliet om nåden och förlåtelsen åt oss personligen. Israeliterna var inte hjälpta från ormarna med att de erkände sin synd. De gick alltså till Mose och begärde, att han skulle be Gud ta bort ormarna.

Men Gud tog inte bort ormarna. Han gav i stället ett botemedel mot giftet i form av en orm upphöjd på en stång. Vad kan då en orm på en stång ett långt stycke från den ormbitne göra åt det gift, som han redan har fått i sin kropp? Naturligtvis ingenting. Men det som hade läkande verkan var Guds löfte, att den som ser på den upphängda ormen kommer att bli vid liv. Gud band sitt allsmäktiga ord vid människornas seende på ormen.

Han gjorde så, för att ge oss och alla människor en bild av hur det går till att bli frälst. Ormen på stången förebildar Jesus på korset. Ormen är ett vittnesbörd om synden, nämligen våra synder, som Jesus bar i sin kropp intill döden på korset. Om du nu ser och fattar, att han dog för dig, betalde din syndaskuld, då är du redan inne i hans rike och njuter av syndernas förlåtelse genom hans utgjutna blod. Då har du ett verksamt motgift mot all din syndighet, och du har evigt liv och kommer inte under varken dom eller evig död. Jesus har själv talat om detta: "Likasom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv." Joh. 3:14-15.

Men likasom Gud inte tog bort ormarna från israeliternas läger, tar han inte bort dem från oss heller. Hos oss motsvarar ormarna vår egen fallna natur med dess nycker att avvika från Guds sanning och tro något annat. Men vi har motgiftet. Vi har Kristi för oss utgjutna blod. Det får vi använda ständigt under hela vårt jordeliv mot det ormagift som vi har i oss.

Israels långa ökenvandring är också en bild av vår livslånga kamp med vår syndiga natur. Israels folk måste vandra i öknen i fyrtio år, så att hela den generation som en gång hade startat från Egypten hann dö innan de kom att besätta det utlovade landet. Det var en helt ny generation som omsider nådde ända fram. Varför fick inte den första generationen komma in i det nya landet? De var inte syndigare än sina barn, som hade fötts under ökenvandringen. Orsaken till att de inte fick komma in i det utlovade landet var att Gud ville ge oss alla en åskådlig bild av att vi inte kan komma in i Guds rike i vårt döda och oomvända tillstånd. Vår gamla människa, full av otro och gudsfrånvändhet, måste dö. Vi måste födas på nytt till ett nytt andligt liv.

Det som sedan dödar vårt gamla adamssinne är evangeliet om Guds nåd och förlåtelse genom Jesus Kristus. Men det gamla otrossinnet är seglivat och förföljer oss ända till graven. Först då blir vi den helt kvitt och får uppleva den fulla friheten i det himmelska landet. Till dess måste vi ständigt ha blicken på den lidande Frälsaren, för att hållas vid liv.

Det som Jesus gjorde på korset är fullbordat för oss för alla tider. Ingenting behöver tilläggas från vår sida. Detta nådeförbund i Kristus kan aldrig gå om intet. Vi själva förmår inte bryta det, eftersom det är ett ensidigt förbund från Guds sida, och Gud kan för sin trofasthets skull inte återta det. Vemhelst som inte förkastar budskapet, utan som ser det och fattar det, är redan frälst och salig genom budskapets innehåll och har evigt liv. Amen.