Predikan i Övermark 27 december 2009

Se, din Konung kommer till dig!

Sak. 9:9

Din konung, Jesus Kristus, kommer till dig. Han var din konung redan innan han kom. Gud hade tänkt på dig och planerat för dig redan av evighet - och bestämt Jesus att vara din konung. Men först nu uppenbarar sig Jesus för dig som din konung.

Hurudan är din konung? Han har många namn. Ett av dem är TROFAST. Jesus är den som uppenbarar Guds trofasthet.

Att vara trofast är att hålla vad man lovar. Gud håller allt vad han lovar. Allt vad han säger sker oundvikligen. Det gäller inte bara löften om behagliga och angenäma ting utan också ifråga om hotelser om straff för brott mot hans bud. Han har lovat att straffa med döden dem som bryter hans bud. Och han kan aldrig ta tillbaka de orden. Han kan aldrig ge syndaförlåtelse - utan att synderna sonas. Det var detta Guds orubbliga ord, som fick Jesus korsfäst och dödad i vårt ställe.

Gud är alltså trofast mot sin egen rättfärdighet. Han ser inte genom fingrarna med någon enda ond tanke eller något ont ord eller någon ond gärning från vår sida. Därför har vi orsak - när vi blir varse våra fel - att alltid betänka att våra fel har drabbat vår konung Jesus Kristus med korsfästelse och död. Gud har inte låtit udda vara jämt utan har krävt ut betalning för våra skulder intill sista skärven. Också julbudskapet är ett vittnesbörd om att Gud inte viker från sina rättfärdighetskrav. Jesus måste komma hit för att dö i vårt ställe, för att vi skulle bli frälsta.

Men samtidigt är Gud trofast också mot sin barmhärtighet och kärlek. Han lovade redan vid Adams syndafall att sända sin Son till oss för att frälsa oss från våra synder. Och han höll sitt löfte. På Faderns uppdrag lät Sonen sig födas till ett människobarn och ta på sig rollen att vara vår syndabärare. Han drog sig inte undan någonting av det lidande som låg framför honom i uppgiften att bära straffet för våra synder. Han var trofast ifråga om allt som han hade lovat i skrifterna.

Sen är Gud lika trofast också idag. Han har många löften kvar att uppfylla. Vilka då? Jag vill peka på bara ett, det sista som Jesus gav oss före sin himmelsfärd:"Se, jag är med er alla dagar intill tidens ände." Egentligen är det mer än ett löfte: Jesus konstaterade faktum. Men har vi tänkt på vad orden innebär?

Att Jesus Kristus, Guds Son och Allsmäktig Gud, är med oss alla dagar innebär mer än vad vi i vår vildaste fantasi kan föreställa oss, eller som Paulus uttrycker det enligt folkbibeln: vad människohjärtat inte har kunnat ana. Därför tillägger Paulus också genast, att det är Guds Ande som måste uppenbara för oss vad det innebär.

Allt vad detta löfte innebär har sin grund i Jesus död och uppståndelse. Vi brukar ofta tala om hans död för våra synders skull, men uppståndelsen då, betyder den nånting?

Jo, Jesu uppståndelse är ett resultat av Gud Faders domslut, Guds uttryckliga bekräftelse på att vi genom Jesu död var helt befriade från våra synders skuld, gjorda helt rättfärdiga. Eftersom det inte var egna synder som Jesus bar, utan våra, då var det inte bara Jesus, utan samtidigt vi människor som Fadern förklarade rena och skuldfria genom att uppväcka honom från de döda.

Och vad innebär då det, att av Gud bli förklarad helt syndfri? Det innebär, att vi har kommit in i den himmelska gemenskapen med Guds själv. Gud, den Allsmäktige, är och förblir på vår sida för evigt, eftersom Kristi verk inte kan göras om intet. Och det har många och stora konsekvenser för oss i dag och för all framtid.

När du går i dina vardagliga sysslor, då ser du bara vad du har för händer och vad som finns omkring dig. Men mitt i allt och var stund må du dra dig till minnes, att du har Allsmäktig Gud med all hans barmhärtighet och kärlek vakande över dig. Han lägger i din väg vad som är nyttigt för dig, sådant som han kan undervisa dig genom. Det kan vara högst vanliga ting, samma dagliga rutin, men det kan också vara avbrott i rutinen. Men allt vad han ger dig, det må kännas angenämt eller mindre angenämt, ger han dig med tanke på din odödliga själ - och sen ofta också med tanke på andras eviga väl. Allt är vägt på Guds våg med stor noggrannhet och vishet.

Vi sjunger ju i sången 'Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara.' Tryggheten under hans beskärm hittar vi inte med våra jordiska ögon eller andra jordiska sinnen. Vi måste ständigt återvända till evangeliet och begrunda vad Jesu uppståndelse från de döda innebär för oss, nämligen att han har fört oss in i Guds gemenskap, in i den himmelska rättfärdigheten.

Vår ständiga rättfärdighet i Kristus är ju en lära som går helt mot mänskligt förnuft. Men då det är Guds Sanning, som vi behöver för vår själs salighet, blir det att ständigt kämpa mot vårt förnuft. Också för oss, som ofta hör evangeliet, läser det och sjunger om det, är det svårt att hålla fast vid det under prövningarna.

När du befinner dig mitt i dina känslor, det må vara förtrytelse, harm eller vrede eller också skuldkänslor över något - just då måste du hålla före, att du är lika rättfärdig och helig inför Gud som när Kristus uppstod och Gud förklarade oss rättfärdiga! Gud ser inte dina onda tankar, hör inte dina onda ord. Han ser bara sitt återlösta och välartade barn. Gud är alltså trofast mot sitt verk i Kristus, och han håller också sitt löfte att vara med dig. Men för att vara viss om det, måste du ta till dig hans evangelium.

Vill du vara med i denna Guds barns dagliga söndagsskola? Du har ju inget val heller. Det är Gud som har tagit in dig i den skolan. Det är bara att vara flitig och läsa på i evangeliet. Jag vill rekommendera den skolan varmt. Köttet kommer visserligen inte undan lätt, men ju större nöd, desto större salighet. Luther säger, att Gud först för oss ner i helvetet innan han lyfter upp oss till himmelen.

Sen är det ju inte bara dig själv som saken gäller utan också alla andra som du möter. Du ska tillämpa Kristi försoningsgärning och hans uppståndelses innebörd på alla människor - på samma sätt som på dig själv. Alla deras fel är utstrukna genom Kristi blod. Om inte ens Gud ser dem, då ska ju inte du heller se dem. Det onda som andra gör mot dig, det ska du inte ens märka. Det är dem redan förlåtet av Gud i Kristi gärning. Och då har du ingenting mer att säga om det.

Och vad sedan dig själv beträffar, är allt sänt av din gode Fader i himmelen till övning och fostran, för att du skulle nån gång ha ärende till honom och tala med honom. Hur skulle han kunna ha kontakt med sina barn, om vi alltid klarar oss på egen hand?

Ja, så har vår Konung kommit till oss, och han är och förblir med oss. En annan sak är sedan, att han ständigt har besvär med att stanna oss och visa oss sin närvaro. Men han har åtagit sig också den uppgiften och han är lika trofast dag för dag. Hans nåd är var morgon ny. Amen.