De tio jungfrurna

Matt. 25:1-13

 

Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur, som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.
Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.
De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.
De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.
Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.
Vid midnatt hördes ett rop: "Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom!"
Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.
De oförståndiga sade till de förståndiga: "Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar."
De förståndiga svarade: "Den räcker inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp."
Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen.
Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: "Herre, Herre, öppna för oss!"
Men han svarade: "Amen säger jag er: Jag känner er inte." -
"Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer!"

Jesus talar här strax före sitt lidande om vad som ska hända i hans himmelrike så snart det har blivit grundat genom hans död och uppståndelse. Vi föreställer oss ofta, att Jesu himmelrike kommer att finnas någonstans bortom skyn, men Jesus säger själv, att det är mitt ibland oss eller inne i oss. Hans himmelrike är i verksamhet överallt, där man predikar evangeliet om frälsningen genom hans död för oss. Alltså finns det här på jorden ibland oss som lever här.

Det lästa stycket är en del av ett tal som Jesus höll då före sitt lidande och han ser med förväntan framåt mot att få riket grundat.

Också den himmelska bröllopssalen finns här på jorden, den sal, där Guds Lamm firar bröllop tillsammans med sin brud, den kristna församlingen. Det framgår tydligt t ex av en annan liknelse, där Jesus berättar om en man som hade kommit in i bröllopssalen utan bröllopskläder och som därför blev utkastad. Sådana misstag händer inte efter döden, men de kan hända här på jorden. Det som Jesus berättar i det upplästa stycket händer alltså här och nu varhelst himmelriket går fram genom evangeliets predikan. Liknelsen beskriver människornas reaktioner, när Jesus kommer till oss via sitt evangelium.

Då skall himmelriket liknas vid tio jungfrur, som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.

Med ordet 'då' syftar Jesus på den tid, då han har grundat himmelriket och budskapet om det utbreds i världen.

Jungfrurna är den krets av människor som kommer inom evangeliets hörhåll. Innan vi har hört evangeliet är vi som jungfrur, som ännu inte har fått kontakt med vår blivande brudgum Jesus Kristus.

Att vi går ut för att möta brudgummen betyder, att vi konfronteras med Herren Jesus i hans ord.

Våra lampor är vår egen ande och själ, som i sig själv är tom och mörk ifråga om Guds sanning, men som av Jesu ord och Ande kan bli brinnande med låga.

Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga.

När då evangeliet om Jesus Kristus predikas, visar det sig att inte alla reagerar på budskapet på samma positiva sätt. Det finns både förståndiga och oförståndiga människor.

De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig.

Det finns ingen Andens olja i vår själs lampa och de oförståndiga vill inte alls ha Guds Andes ledning till att förstå evangeliets budskap. De vill hellre förlita sig på sitt eget mänskliga och förblindade förstånd. Men vårt mänskliga förstånd kan inte förstå sig på himmelrikets angelägenheter och kan inte ge en sådan låga som brinner för brudgummen Jesus Kristus.

De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor.

De förståndigas lampor, d v s deras ande och själ, är i sig själv lika tom på Guds Andes olja som hos de oförståndiga. Men de förståndiga tar vara på Anden som finns i själva budskapet. Jesu evangelium är bärare av Guds Ande. Jesus säger: "Mina ord är Ande och liv." Den som lyssnar till Anden röst i evangeliet blir ledd att tillägna sig det i tro. 'Tillsammans med sina lampor' betyder, att de förståndiga likt Maria 'gömde och begrundade budskapet i sina hjärtan' d v s tog vara på det personligt för sin egen ande och själ.

Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade.

Brudgummen Jesus dröjde först 4000 år innan han kom första gången och sen dess dröjer han också för var och en av oss intill den stund, när han uppenbarar sig för oss genom evangeliet.

Sömnen, som det är fråga om här, är en andlig sömn, som består i att man drömmer om sin egen andliga förträfflighet och förmåga. Man jämför sig med varandra och tror sig kunna bestå inför Guds domstol lika bra som andra. Utan Guds ande och Ord kan ingen människa av sig själv vara annat än andligen sovande.

Vid midnatt hördes ett rop: "Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom!"

Det är midnatt i vår själ. Vårt andliga mörker är totalt innan vi får se evangeliets ljus. Men rakt igenom detta djupa mörker hörs plötsligt ropet om nödvändigheten att bereda sig för att möta Gud. Något sådant tänker man inte på av naturen, utan man lever så som man alltid har gjort ända tills man hör ropet in i sin själ.

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.

Nu gällde det för alla jungfrurna att bereda sig, för att kunna bli accepterad av Gud. Den beredelsen skedde på helt olika sätt för de förståndiga och de oförståndiga. De oförståndiga sökte i sitt inre efter tankar, som kunde duga att framhålla, något till förklaring till varför de borde bli accepterade av brudgummen. Men ju mera de sökte, desto osäkrare blev de. När de försökte tända sina lampor, slocknade de strax. De fann inget hållbart hos sig själv, som de kunde förlita sig på, och inte heller kunde de gripa tag i evangeliets budskap, eftersom de ville tolka det med sitt eget förnuft. De försökte desperat visa fram en självsäker fasad, men tron på vad som egentligen var sanning uteblev. Det som de försökte tända och hålla brinnande och som visserligen antändes men slocknade, var deras tankar om egen andlig förmåga att bli rättfärdig genom att försöka följa Guds lag.

De förståndiga hade däremot Guds Ande till hjälp. Anden kom till dem genom evangeliets ord och ledde dem i budskapet så, att de tog orden till sig i tro. Och då tändes deras lampor. Deras tro blev brinnande av budskapets innehåll. De blev övertygade om sina synders förlåtelse genom Jesu Kristi blod. Och de såg brudgummen Jesus i evangeliet. Evangeliet blev i deras själ en brinnande låga. Det är detsamma som den eld, om vilken Jesus före sitt lidande sade, att han längtade efter att få tända den på jorden, evangeliets eld om den fullbordade frålsningen. Han tände den elden genom sin död och uppståndelse och den brinner i budskapet om det.
Eld är i bibliskt bildspråk sanning. En brinnande eld är en hållbar sanning. Något som slocknar är inte en hållbar sanning.

De oförståndiga sade till de förståndiga: "Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar."

Nu var goda råd dyra för de oförståndiga. De ville inte använda sig av den olja som finns i själva evangeliet. Det skulle i så fall ha betytt, att de gav upp sina egna försök att tolka budskapet och dessutom skulle det betyda, att alla deras egna försök att göra sig rättfärdiga skulle vara ingenting värda. Nej, men om de förståndiga kunde låna dem lite olja, kanske det skulle hjälpa? Kanske deras tro kunde smitta av sig på något sätt?

De förståndiga svarade: "Den (oljan) räcker inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp."

Vad menar de förståndiga? Inte kan man ju köpa Anden. Nej, här måste det vara fråga om samma sorts köp som Herren Jesus uppmanar genom profeten Jesaja: "Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät! Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk! Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva." Jes. 55:1,2. Ja, just det: själen får liv genom att lyssna till evangelium om Guds nåd i Kristus. De som har sådant att sälja är alltså evangeliets förkunnare. Lyssna till dem!

Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen.

De oförståndiga gick visserligen för att köpa olja d v s för att lyssna vidare på budskapet. Men de hade alltjämt samma mening om hur de själv ville tolka budskapet. Med allt sitt sökande missade de brudgummen Jesus. Han hade kommit i sitt evangelium, men de oförståndiga var inte närvarande i Ordet, som de läste, utan de hade sina tankar inställda efter sitt eget felinriktade sökande.

Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.

De förståndiga var färdiga. Deras själs lampa brann med Guds Andes olja genom det nådens ord, som de hade fått höra. De såg brudgummen, Herren Jesus Kristus, och följde honom. De såg honom som död för deras synders skull och uppstånden för deras rättfärdighets skull. Och de följde honom i tron på den rättfärdighet, som han hade gett dem.

De gick in med honom i den himmelska glädjen och blev kvar där. De gick inte bara in i salen utan tog del i själva festen, satt till bords med de heliga och blev betjänade av Herren Jesus själv. Den festen börjar här på jorden och fortsätter i evighet.

Dörren till himmelens salighet är Kristi nåd. De förståndiga går in genom den dörren. Men den är stängd för alla andra, för sådana som för sin frälsning åberopar någonting annat är Kristi blod, hans död och uppståndelse.

Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: "Herre, Herre, öppna för oss!"

Efter att ha hållit på med sitt eget sökande efter sanningen kom de tillbaka till samma punkt och konstaterade att de inte hade fått någon klarhet, ingen sanning, ingen olja. De hade sökt i sina egna förråd, inte under det nakna Ordets hörande, där de förståndiga hade uppmanat dem att söka. Men de ville ändå pröva på huruvida de skulle bli insläppta. De hade ju ändå ansträngt sig att göra sig färdig för bröllopet, kanske t o m mer än de förståndiga, som ville komma in bara som brottslingar på nåder.

Men han svarade: "Amen säger jag er: Jag känner er inte." -

Dessa oförståndiga hade ju varit med när Herren Jesus kom genom sitt evangelium och kallade till bröllopetsfesten. Han hade erbjudit dem bröllopsdräkt, i vilken de skulle ha varit färdiga att gå in med honom, men de ville tillverka sin egen utstyrsel. Han hade haft Andens olja med sig tillika med evangeliet, men de hade inte tagit emot den. Ja, de hade aldrig haft behov av hans gåvor. Därför känner han dem inte.

 

Efter att ha framställt denna liknelse tilltalar Jesus publiken med orden:

"Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer!"

Vi kan inte känna till genom vilken predikan Jesus kommer att möta oss med sitt sanna evangelium. Innan vi har hört budskapet så, att det har trängt igenom allt buller omkring oss och i oss, är vi alla som sovande och vet ingenting om Jesu nåderike. Men när vi äntligen hör Jesu röst tilltala oss - i det som sägs, då är det viktigt att inte fortsättningsvis sova, så att vi förlitar oss på vårt eget förnuft, utan att vi då lyssnar noga till hans Andes ledning i det som sägs, inte tolkar eller tolkar om det så, som vi själv tycker att det kunde förstås.

___________

Bön: Tack, Herre Jesus, för att ditt Ord är Ande och liv. Det har Andens olja i sig som vi behöver. Må din Ande upplysa ditt evangelium för våra själar, så att vi har liv i det och så sitter till bords i ditt nåderike och tar del i den himmelska bröllopsfesten. Amen