Predikan i Dagsmark 26.3.2011

Jesu dop och vårt dop

Matt. 3:13-17.

 

13. Sedan kom Jesus från Galiléen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom.
14. Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig."
15. Jesus svarade honom: "Låt det nu ske. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske.
16. När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom.
17. Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."

Jesu dop hör ihop med vårt dop. Innehållet är detsamma i båda. Dopet har att göra med synd och begäran om syndernas förlåtelse. Folket som lät döpa sig av Johannes, bekände sina synder vid tillfället. Också i det fall, att de inte skulle ha bekännt några synder, betyder ju dopet i sig själv, enligt aposteln Petrus, ett erkännande av att man är en syndare. Vad behöver man förlåtelse till, om man inte är en syndare?

Men Jesus då, hade han också något att be om förlåtelse för? - Nej, inga! Och det visste Johannes Döparen. Därför stod han undrande inför Jesus, när denne kom för att låta döpa sig. Varför ville då Jesus låta döpa sig som en syndare?

När Johannes undrar, säger Jesus till honom: "Låt det nu ske. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Vad menar han? Var det så att det mesta av rättfärdigheten skulle bli uppfyllt på annat sätt och dopet var bara en liten bagatell, som borde göras bara för ordningens skull? Hade då Jesus kommit till jorden för att iaktta små formaliteter, likt fariséerna? Ingalunda.

Jesu dop var ingen liten formalitet. Jesus skulle genom dopet invigas i sitt stora ämbete som alla syndares ställföreträdare. Det var alla människors rättfärdighet han skulle uppfylla inför Gud, all rättfärdighet för hela världen. Han skulle ge oss den rättfärdighet som vi saknade för att bli saliga. I dopets stund tog han på sig det stora uppdraget, att företräda oss syndare inför Gud.

Genom att ta dopet erkände han att han var en syndare, inte i sig själv, utan som vår representant. Efter sitt dop var han den största syndaren på jorden. Han bar allas synder i sin kropp, helt enligt profetian 'all vår skuld lade Herren på honom.' Jes. 53:6.

Vad menade Jesus då med ordet 'vi' i meningen 'så bör vi uppfylla all rättfärdighet'? Var det Johannes och Jesus som tillsammans skulle uppfylla rättfärdigheten? O, nej! Visserligen gjorde Johannes rätt i att döpa Jesus, men därmed uppfylldes inte all rättfärdighet. Jesu dop var invigningen till det stora rättfärdiggörelseverket för hela människosläktet. Och det skulle Jesus inte göra tillsammans med Johannes, utan tillsammans med Fadern och den helige Ande.

Gud uttryckte sig på liknande sätt, när han skulle skapa människan. Det står i första kapitlet: Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss." Vilka 'oss' och 'vår'?- Det var Fadern, Sonen och Anden, gudomen i tre personer.

Det var en stor sak den gången, då Gud gjorde någonting till sin egen avbild, något heligt och rättfärdigt. Men det skulle komma att krävas något ännu större. När vår likhet med Gud ifråga om rättfärdigheten gick förlorad genom synden, då gick det inte att bara blåsa in ny livsande i oss. Så förstörda var vi. Gud måste själv bli människa och dö i vårt ställe och på det sättet gottgöra våra synder och skapa om oss. Det var en större skapelse än att skapa den materiella världen. Det räckte inte med ordet 'varde', utan själva Ordet, Guds Son, måste dö.

Det som vi nu ska komma ihåg ifråga om Jesu dop, och det som jag särskilt vill understryka, är att han blev döpt till att vara ett med oss. Inte en av oss, utan ett med oss alla. Han tog allas vår identitet, så att när Fadern såg på honom, då såg han oss syndare i honom. Det är på den punkten som Jesu dop har betydelse för hela frälsningsverket. Om han inte skulle ha blivit döpt till vår representant och ställföreträdare, skulle hela hans verk ha varit utan betydelse för oss.

Han kom att representera oss alla så, att när han korsfästes, då korsfästes vi alla, när han dog, då dog vi alla, och när han uppstod till följd av att han hade tillfullo sonat och betalt all syndaskuld, då uppstod vi alla i hans person - rättfädiga och godkända av Fadern.

Det talas alltför lite om vår uppståndelse i Kristi uppståndelse. Vi brukar utlägga rätt grundligt, hur Jesus var vår representant inför Gud, när han led under våra synder och betalde dem genom sitt lidande. Men vi måste komma ihåg och betona lika mycket, att han var vår representant också när han uppstod som rättfärdig. Vi uppstod med honom i hans person. När Gud uppväckte honom från de döda, då var det på samma gång en rättfärdigförklaring av inte bara honom utan av oss alla, som Jesus representerade. Och Jesus är alltjämt vår representant inför Gud. Vi är alla rättfärdiga i honom. Vi är redan för länge sen rättfärdiggjorda och uppståndna i och med Jesu person. Det står i uppenbarelseboken: "Saliga och heliga är de som har del i den första uppståndelsen." Jesu uppståndelse är den första uppståndelsen, och vi har alla del i den. Detta är själva evangeliet. De som tror det har allt vad det innehåller. Men de som inte tror det, ställer sig själv utanför och blir utan allt.

Alla våra synder är oss genom Jesu död och i hans person för alltid gottgjorda, och Fadern har bekräftat det genom att uppväcka honom från de döda. Om våra synder ens i minsta mån skulle ha legat kvar på honom på påskdagens morgon, då skulle Fadern inte ha uppväckt honom och vi skulle ha varit förlorade, eftersom det var våra synder han bar. Till detta kommer ytterligare det, att då Jesus alltjämt är vår representant inför Fadern och lever evigt, då har också vi evigt liv i Jesu person. Var och en som inte föraktar detta evangelium, utan tar fasta på det och tror det, han har allt som det innehåller - inte för sin egen tros skull, utan för att Jesus har förvärvat det åt oss alla, åt alla utan undantag.

Jesus döptes alltså till syndare, till ett med oss. När vi nu döps, då döps vi till rättfärdighet, till ett med honom i hans rättfärdighet. Ja inte bara till ett med honom, utan också med Fadern och Anden i deras rättfärdighet och helighet.

Den som är döpt till Kristi rättfärdighet och gemenskap med Gud själv, är i Guds böcker inte längre en syndare. Dopet innebär nämligen också ett domslut, där Gud som högste domare dömer oss syndare fria från vår skuld. Detsamma skedde redan vid Jesu uppståndelse, men det sker för oss enskilt och personligt i dopet - för att vi, som är svaga i tron skulle förstå, att vi var och en har del i den frälsning som gäller oss alla.

I oss själva är vi visst syndare och gör synd hela vårt jordeliv. Men det är inte det som gäller längre inför Gud. Han har dömt oss fria genom Jesus, som är vår ställföreträdare. Detta är sanningen som gäller inför Gud och den sanning som han vill att vi ska höra och tro. Därför säger också aposteln, att nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Vilken sanning då? Jo, den att vi är gjorda rättfärdiga och heliga i Jesus, vår ställföreträdare.

När Jesus döptes, kom det en röst från himlen: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." Orsaken till den glädjen var, att Jesus var villig att åta sig Faderns uppdrag, att bära våra synder och ta straffet för dem. Också vår dopdag är en glädjens dag, fast med motsatta förtecken. Det är den dag, då vi blir tillerkända frihet från våra synder och på ett andligt sätt kommer hem till Gud och förenas med honom och blir medlemmar bland hans husfolk i himmelen.

Behövs det då ingenting mera, när hela världens alla människor är gjorda rättfärdiga i Kristus? - Ja, vad skulle det kunna vara som yttrligare behövs, när Jesus själv har sagt att han har fullbordat all rättfärdighet, hela frälsningsverket? Visserligen blir inte alla saliga, nämligen därför att de inte tror detta evangelium. Men de som tror på Guds Son som ställföreträdare för oss alla inför Gud, kommer inte att förgås, utan äger evigt liv i honom och kommer inte under någon dom. Dessa har redan genom tron övergått från döden till livet. Amen.