Dagsmarks bönehus 27.2.2010, Iskmo bönehus 14.3.2010, Helsingfors SLEFs lokal 10.4.2010, Öster Yttermarks bönehus 17.4.2010

Jerikos erövring
Jos. 6

 

För att vi ska kunna förstå vad som menas med vårt syndafall och med frälsningen från synden, har Gud gett oss många bilder om det. Syndafallets följder beskrivs bl a genom förstörelsen av städerna Sodom, Gomorra, Jeriko och Babel. I Sodom och Gomorra bodde folk som levde i synd och inte ville vända om från sitt sätt att leva. Därför sände Gud eld från himmelen och förstörde städerna med deras invånare. Där dessa städer låg blev i stället en stor grop, ett helt hav, som kallas döda havet. Det har så salt vatten att ingen fisk kan leva där. Vår synd är som ett stort hav, där ingenting kan leva.

Några hundra år senare lät Gud förstöra också staden Jeriko, som låg vid norra ändan av Döda havet. Och över det förstörda Jeriko blev en förbannelse uttalad: Förbannad inför Herren vare den man som företar sig att bygga upp denna stad, Jeriko, på nytt. Nu finns det åter en stad som heter Jeriko, men den är inte byggd på det gamla Jerikos grund utan ett stycke därifrån. Eftersom den gamla staden blev förbannad, måste det nya Jeriko byggas ett stycke därifrån. Detta säger oss, att det inte lönar sig för oss att börja bygga upp något andligt och gudfruktigt på vårt fallna kötts grund. Vi är helt förstörda genom syndafallet. Gud måste föda oss på nytt genom sin Ande och sitt evangelium om syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus.

Men namnet Jeriko står kvar som symbol för det onda och dess följder. Motsatsen är Jerusalem, som betyder Guds stad och frälsningen genom Jesus. Berättelsen om mannen som begav sig uppfrån Jerusalem ner till Jeriko, är en bild av hur vi alla blev överfallna av djävulen och slagna halvdöda, till kroppen levande men andligen döda. Vi var på väg mot evigt fördärv, men blev på den vägen frälsta genom den barmhärtige samariten Jesus, som själv gick samma väg d v s blev gjord till synd för oss och betalde vår syndaskuld genom sin död. Han dog på den vägen, vi behövde inte dö, utan blev frälsta genom honom.

Av naturen är vi alla födda onda liksom Jerikos invånare. Men samtidigt är vi nu genom Kristus himmelrikets medborgare. Det gör att vi är liksom tudelade. Vårt syndiga kött strider hela tiden mot anden, och båda kan inte härska i oss på samma gång. Gud give, att tron på Kristus skulle vara den som härskar!

Denna dagliga kamp inom har Gud också bekrivit i bilder, nämligen genom Israels folk, som måste strida för att inta det av Gud utlovade landet. Så måste också vi få våra fiender, otron och köttet, kuvade för att kunna fungera som fria Kristi rikes medlemmar.

Egentligen var hela landet redan från början Israels, eftersom Gud hade lovat, att de skulle få det, men likväl måste de gå in i det bit för bit, erövra område efter område och liksom själv känna och erfara, att de stod med sina fötter på det land som Gud hade lovat. De måste inta också den befästa staden Jeriko.

Intagningen av Jeriko var ju en rätt liten händelse bland allt annat krigande. Men den händelsen var detaljplanerad av Gud, och återges i bibeln, för att vi som läser om den ska kunna se något av hur Gud frälsar oss. Alla detaljer i berättelsen om Jerikos intagning har något att säga oss om frälsningen i Kristus.

Kapitlet om Jerikos fall börjar med orden Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. Det finns en gräns mellan Guds rike och världen. Den fallna världen är stängd inom sig själv, i tron på sig själv, och har ingen möjlighet att själv ta sig ut till verkligheten. Köttet både fruktar och hatar Guds sanning och lämnar inte frivilligt sina positioner. Men Guds ord har makt att krossa lögnen och otron. Och det måste göra det - hos var och en, som ska bli frälst. Sanningen måste segra totalt, både så att vi erkänner vår egen synd och erkänner Kristus som vår Frälsare.

Egentligen har Kristus redan segrat för oss, men hans seger måste bli klar och levande för oss i vårt medvetande. Det är det som Jerikos intagning handlar om. Herren hade redan hela det utlovade landet i sin hand, han behövde inte inta det. Men Israeliterna måste få uppleva hur han ger det åt dem. De måste få se, att det inte står i deras egen makt att inta det. Så är det inte heller möjligt för oss att ta till oss tron på Kristi nåd, utan Gud måste leda oss i Ordet med sin Ande, så att vi ser hur han formligen lägger frälsningen i famnen åt oss.

Herren gav själv detaljerade order åt israeliternas ledare Josua om hur intagningen av Jeriko skulle gå till. Tåga omkring staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så skall du göra i sex dagar. Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram.

Talet sju är viktigt i hela bibeln. Det används som symbol för Guds förbund med oss i Kristus. Det hebreiska ordet för att sluta förbund betyder egentligen att handla i sjutal.

När israeliterna gick runt Jeriko på den sjunde dagen, just då hände det som Gud hade lovat dem: Jeriko föll. Det är på grund av Guds 'handlande i sjutal', d v s hans förbund med oss i Kristus, som otrons bastioner måste ge vika. Hänsyftningen på förbundet betonas ytterligare genom att israeliterna på den sjunde dagen skulle gå hela sju varv runt staden.

Ordningen i tågandet runt staden var den, att de stridsdugliga männen gick främst. Kristus är vår stridsdugliga förtrupp.

Efter dem skulle förbundets sjutal av präster gå, d v s de som idag förkunnar förbundets evangelium för oss.

Dessa skulle blåsa i horn, sådana som man brukade använda i strid och vid högtider och segerfirning.

Hornen var också sju, vilket betyder, att det som ljuder ur dem är budskapet om förbundet i Kristus d v s evangeliet.

Efter prästerna skulle förbundsarken bäras, den ark, i vilken låg bl a Arons grönskande stav. Arons grönskande stav är symbolisk för Kristi korsträ, som grönskar för oss till evigt liv. I förbundsarken låg också ett gyllene kärl med manna. Guld betecknar något bestående, och kärlets guldöverdrag anger, att mannat syftar på Jesus och hans evangelium, som är det eviga livets bröd. Och tillsammans med dessa två symboler för löftet om Kristi verk låg där också lagens båda tavlor. Det betyder: Arken innehöll ett löfte om att Kristus skulle uppfylla lagens krav i vårt ställe. Vi ska bara bära detta, nu uppfyllda löfte, med oss och i dess kraft vinna över vår otros Jeriko.

Den sjunde dagen symboliserar Kristi verks fullbordan. Då skulle prästerna blåsa med lång och utdragen ton. Så ska evangeliet förkunnas ihärdigt och länge. Paulus skriver, att han hade beslutat sig för att inte tala om något annat än om Kristus och honom som korsfäst.

Och vid den tonen skulle allt folket upphäva ett kraftigt härskri. Hur är det med oss, instämmer vi med själ och hjärta innerligt och bestämt i vad som evangeliets förkunnare basunerar åt oss om Kristi seger för oss? Det är först då, genom trons och bekännelsens härskri, som vår otros Jeriko faller.

Ifall israeliterna inte hade följt Herrens föreskrifter, inte hade gått sju plus sju varv runt staden, inte haft med sig förbundsarken, inte blåst i sjutalet instrument eller inte upphävt härskri vid signalen - då hade Jerikos murar inte fallit. Och om vi på motsvarande sätt inte har bär med oss i vårt medvetande Guds nådeförbund i Kristus, inte förkunnar det eller ger vårt hjärtas bestämda bifall till det - då förblir vi utan Kristi rike och hans nåd, trots att vi redan är förda in i det. Israeliterna var redan inne i det utlovade landet, men de måste vara med i processen att ta det i besittning.

När då Jerikos murar föll, skulle var och en, där de befann sig runt staden, gå rakt fram in över staden. Så ska också vi, när nådens ord ljuder och kommer till oss, gå rakt fram in över lögnens och otrons stad och trampa ner den. Inte snegla till någon sida, inte överlägga med vårt förnuft om huruvida det nu är helt rätt och riktigt att tro Guds nåd direkt utan stöd av någon egen gärning.

Det var bestämt också vad som skulle ske med det fallna Jeriko: Staden med allt som är i den skall ges till spillo. D v s vi ska inte hämta någonting från otrons område, när vi vill bosätta oss i Kristi rike. Ni skall hålla er borta från det tillspillogivna, så att ni inte själva blir tillspillogivna. Allt som ännu levde i den fallna staden skulle dödas med svärd - inte för att de hade gjort något ont, utan för att vi skulle få ett exempel på hur vi ska döda alla köttets och otrons tankar med Ordets svärd.

Bara skökan Rahab och de som finns i hennes hus skall få leva, därför att hon gömde spejarna, som vi hade skickat ut. Bara de som tar emot Kristi sändebud i sitt hjärta och härbärgerar dem där ska få leva i Guds rike. Trots att man alltigenom är en sköka d v s en som har svikit sin Skapare och avfallit från honom, ska man ändå bli frälst och ha evigt liv bara för evangeliets skull, som man inte har förkastat utan trott.

Men också evangeliets mottagande och härbärgerande i hjärtat är en Guds gåva. Knappast hade skökan Rarab vågat härbärgera fiendelägrets sändebud om inte Gud på något sätt hade gett henne något tecken eller undervisning. Så sker allt under Guds ledning och genom hans stora barmhärtighet och nåd genom hans förbund med oss i Kristus. Bara för förbundets skull har vi syndernas förlåtelse, evigt liv och evig salighet. Israeliterna skulle inte själv försöka bräcka Jerikos murar eller slåss man mot man med dess invånare. Det skulle inte ha lyckats. Vi ska inte heller försöka kämpa ner synden i oss med egen kraft. I stället ska vi ha Guds nådeförbund med oss i våra tankar och bara se hur Kristus har segrat över vår synd, och så genom bekännelse trampa ner vår otro. Gud give oss sin nåd därtill. Amen.