Predikan hållen i Övermark, Jeppo och Kronoby 2002

En rätt israelit
Joh. 1:47-48

47: När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: "Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek." Ps. 32:2.
Dessa Jesu ord om en människa kan tyckas obegripliga. Finns det sådana människor? Ja, det finns sådana människor, och ganska många, och de ska bli lika många som sanden på havets strand eller som stjärnorna på himmelen - som Gud en gång lovade trons fader, Abraham. Jag återkommer gärna i mina tankar till Jesu ord om Natanael. De ger mig styrka i tron. Inte i tron på mig själv utan i tron på Gud.

Å ena sidan vet vi ju av Skriftens vittnesbörd, att det aldrig har funnits någon rättfärdig människa på denna jord, ingen utom Jesus själv. Det är skäl, att vi först repeterar det i Rom. 3 innnan vi går vidare.

10. Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda,
11. ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.
12. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
13. En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar.
14. Deras mun är full av förbannelse och bitterhet
15. De är snabba på foten till att utgjuta blod.
16. Förödelse och elände råder på deras vägar,
17. och fridens väg känner de inte.*
18. De har inte gudsfruktan inför sina ögon.

Att avvika är att svika. Alla människor har efter syndafallet ett sinne som är benäget till svek. Och vårt fördärvade sinnelag finns kvar i oss så länge vi lever på jorden. Vi kan inte forma om oss till det bättre. Detta är en bitter erfarenhet för alla trons barn. Giftet finns i kroppen. Det som är fött av kött, det är kött och strider mot Gud. Vår medfödda vilja är ond och styrd av djävulen. Ska vi välja mellan ont och gott, så väljer vi det onda.

När vårt verkliga tillstånd blir klart för oss, så att det går opp för oss, att vi gör synd med vett och vilja, inte i misstag omedvetet utan medvetet och uppsåtligt, att vår vilja är ond - då kommer de svåra frågorna, de som lärjungen Petrus blev ställd inför, när han hade svikit sin Mästare: "Hur ska Gud kunna tro på mig efter detta?" "Hur ska han kunna tro att min bön är uppriktig?" Jag vet ju själv hur ihålig och egoistisk min bön är. Nej, Gud kan inte ta mig på allvar. Jag är ju en lögnare. Jag är förlorad.

Det är just i denna situation som Herren Gud låter sin nåds sol lysa:
'Inte däri består kärleken, att vi har älskat Gud, utan däri att han har älskat oss och sänt sin Son i världen för våra synders skull.'
Alltså: 'Vänd om från alla tankar på att finna något hos dig själv, och tro evangelium i stället! Läs från Rom. 3:
21. Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om,
22. en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.
23. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,
24. och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.
Och detta har Gud dessutom låtit komma oss var och en till del genom dopet i hans namn. I Kristi nåd är således vårt sinne, vår själ och vår kropp renade från all synd. Visserligen har vi allt det gamla kvar, men det är förlåtet. Det skadar oss inte. Gud tillräknar oss inte längre den synd som bor i oss, vårt svekfulla sinnelag, vår gensträvighet mot Gud. Allt är förlåtet, hur konstigt det än låter.

Här har vi nu Natanaels och alla trons barns situation. De vet och känner med sig sitt onda inre väsen, men räknar ändå med Guds nåd mitt under allt. Tvärtemot allt förnuft håller de före att Gud förbarmar sig och frälsar de ogudaktiga. Just detta fasthållande av Ordet om Guds nåd var det som kännetecknade Natanael och som föranledde Jesus att tala om honom som en, i vilken det inte fanns något svek.

Ett par andra exempel: Hur var det med Petrus, var han en människa, i vilken det icke var något svek? Han svek ju Jesus t.o.m. offentligt. Men det som hände då, var ingenting annat än att samma svekfullhet som bor i alla människor kom i synlig dag hos Petrus. Det viktiga som vi bör lägga märke till, var att Petrus ångrade sig. Så snart han började fatta vad han hade gjort, godkände han det inte. Hans hjärta var fästat vid Jesus, och han var i stor själsnöd tills han hade fått Jesu förlåtelse. Petrus hade i grund och botten inte svikit Jesus. Han hade trots allt kvar hoppet och tron. Jesus hade ju också sagt, att han hade bett för Petrus, att hans tro inte skulle gå om intet. Det är tron som räknas.

Men hur var det med Judas, som förrådde Jesus? Egentligen hörde ju också Judas' synd till dem som Jesus har sonat. Jesus har ju burit och borttagit hela världens alla synder. Därför kunde Jesus in i det sista kalla också Judas för sin vän. Och egentligen ångrade sig också Judas - men han sökte inte förlåtelse hos Jesus. Judas svek var inte det att han förrådde Jesus, nej, hans svek var att han inte i likhet med Petrus höll fast vid möjligheten att Jesus kunde förlåta honom. Jesus skulle så gärna ha gett honom avlösning på samma sätt som åt Petrus, men Judas kom inte. Jesus bar inget agg till Judas för att han förrådde honom. Det var ju strängt taget Judas uppgift i samband med Jesu frälsningsverk. Men Judas förorsakade sorg åt Jesus genom att inte komma tillbaka efter det han hade gjort. Han svek Jesu kärlek.

Vi är inte på något sätt bättre än Judas. Men det är Guds önskan och vilja, att vi - trots vår egen inneboende synd - alltid skulle tro hans evangelium om syndernas förlåtelse. Så gjorde Natanael. Han svek inte Gud, utan höll stadigt fast vid hans nåd och barmhärtighet. Den som inte tvivlar på Guds nåd, utan i alla situationer håller fast vid den, i den människan finns inget svek - också om hon är hur svekfull som helst. Inför Gud är det nämligen bara vårt förhållande till hans nåd i Kristus som räknas.

'Denne är en rätt israelit', sa Jesus om Natanael. Aposteln Paulus kommer alltså inte med något nytt, när han lägger ut texten om det sanna Israel eller trons barn. Jesus nämner det själv här.
En 'rätt israelit' är en sådan som utöver sitt gamla onda sinnelag också har fått ett nytt andligt sinne, ett sinne som är fäst vid Gud och som strider mot det gamla Adamssinnet. Det är inte fråga om en förändring av det gamla, utan om något helt nytt som har kommit utöver det gamla.

Det är Gud själv som åstadkommer detta. Han föder åt sig andliga barn, äkta barn, sådana som med starka band är fästade vid sin himmelske Fader - och inte sviker honom, utan håller fast vid det himmelska barnaskapet i alla förhållanden.

Här finns förklaringen till Jesu ord 'Om ni inte blir som barn, kommer ni aldrig in i himmelriket'. Hurdana är barn? - Jo, sådana som tror sina föräldrar. De är visserligen egoistiska och benägna till olydnad från födelsen, men de håller ändå som en naturlig sak att de ska få stöd och tröst av sina föräldrar.
Men observera, att detta barnaskap kommer med födelsen. Så också i den andliga världen. Jesus sa ju inte 'Om ni inte försöker bli som barn' eller 'om ni ser till att bli som barn'. Det är omöjligt för människor att bli som barn. Man måste bli född till Guds barn, och det är Gud själv som genom sin Ande och sitt Ord föder barnen.

48. Natanael frågade honom: "Huru kan du känna mig?"
Natanael nekade inte till att han var sådan som Jesus beskrev honom. Varför skulle han neka till att han höll fast vid Guds nåd? Om Jesus skulle ha frågat honom om hans tro, skulle han ha svarat ungefär detsamma som Petrus: 'Herre, vart skulle jag gå, du har det eviga livets ord.'

För Natanael var hans egen tro inget intressant diskussionsämne. Det som däremot var intressant var vem den här främmande mannen kunde vara som kände Natanael så väl. Det är ju annars inte möjligt att känna till andra människors tro så grundligt och säkert. Hade Jesus månne hört berättas om Natanael av någon som kände honom? Antingen måste det vara så, eller så måste Jesus vara den utlovade Messias, Guds Son. Natanael behövde inte vänta länge för att få veta det.

Jesus svarade och sade till honom: "Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet."
Jesus hade varken träffat eller hört talas om Natanael tidigare. Han hade bara sett honom stå under ett fikonträd. Jesus behövde inte göra annat än se en människa för att veta allt om den personen. Och inte ens det behövde han. För Natanael var detta ett tecken.

Det förefaller som om det för Natanael också skulle ha varit något speciellt med att Jesus hade sett honom just då. Hade han månne befunnit sig i bön då? Hade han månne sagt i vånda inom sig själv som publikanen i templet 'Gud, misskunda dig över mig, syndare' -

och fick nu veta att Gud hade hört honom? I varje fall var Natanael nu övertygad om att Jesus var Gud Son, den utlovade Frälsaren. Natanael svarade honom: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." Natanael visste nu att Jesus var hans konung, det sanna Israels konung, den som han behövde.

Vi kan också lägga märke till att Jesus kände Natanael redan innan Natanael hade blivit personligen kallad genom Filippus. Här finns en parallell till vår situation: Jesus kände oss som sina egna också innan vi blev personligen kallade genom det heliga dopet. Jesus led nämligen döden för oss var och en, medan vi ännu var syndare. Han kände oss redan av evighet. Det är viktigt för oss, att Jesus känner oss, så att han inte behöver säga åt oss på den yttersta dagen: 'Gå bort ni förbannade, jag har aldrig känt er.'

Lägg märke till det här: Det är antingen så, att Jesus har känt dig redan av evighet, eller så säger han till sist, att han aldrig har känt dig. Vad har du då för möjligheter att påverka honom? Inga alls. Du borde i så fall ha varit med innan han skapade världen och visat dig för honom. Du är för sent ute, om du vill försöka förmå Jesus att lära känna dig. Antingen har han känt dig redan av evighet, eller så känner han dig aldrig nånsin.

Hur är det då: Känner han dig eller känner han dig inte? Vad säger han själv? -Ja, han har sagt det många gånger och på många sätt, men vi kan nöja oss med ett enda bibelställe i kväll:

'Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.'
Du är alltså en av dem som han redan av evighet har tagit sig an och som han har återlöst från djävulens välde och kallat till att vara hans egen. Du får låta evangeliet gälla för dig och veta att han känner dig. Tror du det inte, så sviker du honom, men tror du det, då besannas också på dig, detsamma som Jesus sa åt Natanael: "Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek."


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5

Predikningslistan - Startsidan