Predikan i Lappjärd på Marie bebådelsedag 2006

Högt benådad!
Luk. 1:46-55

46. Då sade Maria: "Min själ prisar storligen Herren,1 Sam. 2:1 f.
47. och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.
48. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet;

Varför fröjdar sig Maria så stort? Hon säger det själv: Ty han, min Gud, min Frälsare, har sett till sin tjänarinnas ringhet.
Maria var medveten om sin syndfullhet. Hon var en syndare som alla människor, men till skillnad från de flesta kändes hon vid sin orenhet och den ringhet som detta innebar inför Gud. Och just därför var hon så glad över att Gud inte hade försmått henne utan tvärtom benådat henne. Den uppgift som han gav henne var ett bevis på denna benådning.
Bara de syndamedvetna, likt Maria ringa och i anden fattiga kan uppleva denna himmelska fröjd av benådningens budskap. Därför är Marias lovsång också en mäktig predikan mot villfarelsen att Maria var syndfri. I sig själv var hon allt annat än helig och rättfärdig. Men i benådningen från himmelen var hon ostrafflig och ren, likasom vi alla genom Jesus Kristi verk.

och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.
Benådningen innebar för Maria en överflödande salighet, den högsta graden av lycka. Men det är precis samma salighet som också alla andra människor äger i Kristi försoningsgärning. För Guds nåds skull har alla människor skäl att prisa både sig själv och Maria saliga.

Vi människor är beroende av tecken för att kunna tro Guds nåd emot oss. Maria fick uppgiften till tecken. Men vi sentida människor är i en fördelaktigare situation än Maria. Vi har redan alla nödvändiga tecken färdiga att ta del av, nämligen i evangeliet om Kristi fullbordade offerdöd och dessutom i form av sakramenten. För vår svaga tros skull får vi budskapet också genom synliga medel. Om Guds nåd blev uppenbar för Maria redan då, innan Guds nåd var uppenbarad i tiden, så är den nu mycket närmare oss, eftersom Kristi frälsningsverk nu är fullbordat.

Ängeln hade hälsat Maria med att hon var högt benådad. Vad betyder högt benådad? Det betyder att hennes synder var så helt förlåtna, att hon i den förlåtelsen var så rättfärdig och ren, att hon fick bära det renaste av allt i sin kropp, nämligen Guds egen Son. Men det är ändå precis samma höga benådning som vi alla får del av genom nådemedlen. Jesus Guds Son, den renaste och heligaste av alla tar då sin boning i oss syndare. Vi är högt benådade. I Maria tog Jesus sin boning också kroppsligen. Det är den enda skillnaden.

Vi får prisa henne salig, eftersom ordet säger det, nämligen för att hon trodde ängelns ord och med glädje omfattade Guds nåd mot henne. Och på samma sätt må också vi prisa oss saliga. Att inte göra det betyder att vi inte håller för sant det som Ordet försäkrar oss om ifråga om vår rättfärdighet i Guds Son. Maria fick salighetens budskap genom en ängel. Vi får det av Jesus Kristus själv och hans apostlaänglar.

49. Ty den mäktige har gjort stora ting med mig,
ja, inte bara ett utan flera stora ting. Ett mäktigt verk av Gud var det att han genom Andens kraft utan en mans medverkan avlade sin Son i Maria. Ett annat mäktigt verk, som hörde samman med det första, var det att Gud hade benådat henne, förlåtit henne all hennes synd. Benådningen var ett mäktigt verk, eftersom Gud för sin egen rättfärdighets skull inte kan benåda syndare utan skälig orsak. Och orsaken var nu den att han själv i sinom tid genom Sonens död frälste oss alla från våra synder. I Marias benådning fanns medräknad hela frälsningsverket, visserligen ännu som ett löfte, men det löftet hade redan blivit till hälften uppfyllt genom det barn hon skulle föda. Marias benådning var en stor sak - som hon förstod att vara glad över.

och heligt är hans namn.
Ingen annan handlar så som Gud. Det är främmande för mänskligt tänkande och mänsklig rättsuppfattning att förlåta orättfärdiga och upphöja det som ingenting är. Men Gud är den högste domaren, och han handlar efter sin egen lag, den enda rätta och rättfärdiga lagen. När vi uppfattar hur stora ting Herren Gud har gjort med oss, då kan vi inte annat än upphöja och prisa hans namn. Det är heligt över alla andra namn. Maria såg det och förstod det och fröjdade sig.

50. Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.
Vilka är de som fruktar Gud? De som fruktar Gud är de som tror hans nådestillsägelse genom evangeliet. Psalmisten bad: Hos dig, Herre, är mycken förlåtelse, för att man må frukta dig. Han visste att sann gudsfruktan kommer av evangeliet, inte av lagen. Och nu säger Maria, att Guds barmhärtighet vilar över dem som fruktar honom, nämligen över dem som tar vara på evangeliet. Det måste ju vara så, därför att Gud uppenbarar sin barmhärtighet just i evangeliet. Maria talar här både om sig själv och om alla andra som tror Guds nåd.

Visserligen är det så att Guds barmhärtighet genom Son gäller alla människor, men barmhärtigheten kommer bara dem till godo som inte föraktar den, utan tror evangeliets nådestillsägelse. De som inte vill ta emot Guds nåd som nåd, kommer att finna att det inte är Guds barmhärtighet som vilar över dem utan hans vrede.

51. Han har utfört väldiga gärningar med sin arm,
Guds arm i världen är Jesus, hans Son. Gud sträckte sig hit ner i och genom honom. De väldiga gärningar Gud har utfört genom honom är frälsningsverket. Detta kunde Maria profetera, eftersom hon var fylld av den helige Ande.

han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.
Att tänka övermodiga tankar i sitt hjärta är att anse sig själv rättfärdig inför Gud utan Kristi nåd. Att han förskingrade dem som tänker sådana övermodiga tankar betyder att han genom sin väldiga gärning, sitt ställföreträdande lidande, gjorde det uppenbart att ingen människa är rättfärdig i sig själv inför Gud. Hans lidande intill döden för våra synder betyder att vi alla är syndare utan möjlighet att frälsa oss själva från vår syndaskuld. Om vi ens till någon del hade kunnat frälsa oss, då hade han inte behövt dö för oss.
Vidare innebär ordet att 'han har förskingrat dem' att han har utestängt de övermodiga från evangeliet. Han har fördolt det för de visa och kloka och uppenbarat det för de enfaldiga. Maria var en av de enfaldiga och ödmjuka, en som kände och erkände sin ringhet inför Gud.

52. Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;
Härskare är i den andliga världen inte de som har yttre makt, utan de som är fientligt inställda till Gud och hans ord. Sådana härskare som inte ger Gud den ära som tillkommer honom, utan förtiger Guds verk och tillskriver äran åt sig själv, dem störtar Gud ner från deras inbillade säkerhet - om inte förr, så på domens dag. I stället upphöjer han de ringa, dem som ingenting är, och som inte heller menar sig något vara. Dem upphöjer han för att hans storhet ska bli dess mer uppenbar.

53. hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer. Gud mättar med nåd dem som behöver hans nåd, men de som räknar med egna andliga förtjänster inför honom, de får inte ut någonting av hans himmelska goda, av hans nåd och barmhärtighet.

54. Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet Guds tjänare Israel var ur det gamla förbundets synvinkel judafolket. Men det jordiska Israel var bara en bild av det nya förbundets sanna Israel, nämligen hela det i Kristus återlösta människosläktet. Och där är vi alla inräknade. Vi är Guds Israel genom Kristi gärning. Gud har bevisat barmhärtighet mot oss.

55. mot Abraham och mot hans säd till evig tid efter sitt löfte till våra fäder."
Abrahams säd är inte heller detsamma som judafolket. Det blev inget evigt rike på jorden på basen av det gamla förbundet mellan Gud och israeliterna, eftersom folket inte höll sin del av förbundet. Löftet till Abraham syftar på det eviga rike som Kristus upprättade genom sin död för världen. 'Abrahams säd' är Abrahams efterföljare i tron i hela världen och i alla tider.
Maria hade bara gamla testamentets skrifter till stöd för sin tro, men det var tillräckligt. Här hänvisar hon till det löfte som Gud gav åt Abraham om att välsigna hans säd, hans efterföljare i tron, till evig tid. Var och en som tror skall bli frälst. Det var detta löfte som nu skulle infrias genom det barn som Maria skulle föda.

Sammanfattningsvis får vi säga att Maria står som exempel på Guds handlande: Gud handlar inte så som människor handlar. Han visar sin storhet genom att upphöja de ringa och ödmjuka, dem som han själv genom sin Ande har gett insikt om deras synd och andliga ofullkomlighet. Dessa gläder sig storligen som Maria över Guds nåd och handlande med dem.
Så har Maria genom Guds nåd och tron kommit oss nära. Hon är en av oss. Hon är i sig själv fattig och ringa, men hon rfröjda sig över Guds barmhärtighet. Hon är en av oss i Kristus högt benådade. Hon är upphöjd till Guds gemenskap ur den fördömelse vi ärvde genom Adams fall.

Maria har alla tider blivit gruvligen missförstådd. Såsom förnuftet inte kan förstå och rätt uttyda bibelordet i allmänhet, så kan det inte heller förstå sig på Maria och återge den bild rätt som Skriften ger av henne. Katolikerna har gjort henne till något syndfritt och gudomligt. Andra ser henne bara som en mor bland mödrar som gläder sig över sitt nyfödda barn. Den glädje som Maria uttrycker i sin lovsång är skyhögt större än en mors glädje över sitt nyfödda barn. Hennes glädje var en himmelsk glädje. Någonting högre än att vara benådad av Gud, att vara hans barn och husfolk finns inte. "Salig är du, för att du trodde", sade Elisabet till Maria. De orden gäller för oss lika väl som för Maria. Vi är saliga med henne genom tron. Och vi får med glädje se framåt mot den inte alltför avlägsna dag, när vi med henne får prisa Gud i den himmelska härligheten.
__________________

Vi tackar dig Gud, käre himmelske Fader, att du med Maria har benådat oss i din Son. Och att du genom henne har gett oss en bild av hur du handlar i nåd och barmhärtighet med oss syndare. Upplys oss med din Ande i ditt Ord, så att också vi skulle ha del i hennes himmelska glädje. Amen.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5.

Predikningslistan - Startsidan