Morgonandakt i Pedersöre 2012. 30.6 kl 10.00

Guds trofasthet

"Jag skall inte lämna dig eller överge dig!" Jos. 1:5

Detta Guds ord till Josua må vara ett ord också för oss denna dag och för övrigt alla dagar. Detta löfte gav Gud till Josua, när han kallade honom till ledare för Israels folk. Men Guds löfte till Josua gäller också oss - vilka uppgifter Gud än har behagat ge oss i dag. Uppgifterna må sedan vara mindre eller större, lättare eller svårare. "Jag skall inte lämna dig eller överge dig!"

Uppgiften som Gud gav åt Josua var mänskligt sett omöjlig: Ett vandrande folk utan land skulle erövra och inta ett område, där det fanns befästa städer. Men Josua och hans folk kunde se tillbaka på en lång historia med många händelser, då Gud hade frälst dem från deras fiender, t ex uppbrottet från slaveriet i Egypten, räddningen från faraos krigshär, tillgången till mat och vatten under ökenvandringen och mycket annat. Gud hade varit med dem ända dittills.

Också vi kan se tillbaka på vårt liv och konstatera med profeten Jeremia: "Herrens nåd är det, att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet."

En sak som vi särskilt ska lägga märke till angående Guds handande med israeliterna är det, att Israels folk var ett olydigt folk, som handlat tvärt emot Guds lag, brutit förbundet, som de hade ingått med honom, och flera gånger uttryckt missnöje med hans ledning. Och fastän Gud undervisade dem genom tillrättavisningar och bestraffningar, fortfor de med sin olydnad. Ändå, trots att folket trolöst och opålitligt, hade Gud hela tiden varit trofast. Han hade visat, att han å sin sida håller det som han en gång hade lovat.

Känner vi igen oss? Ena stunden vill vi vara så fromma och goda. Vi ber Gud om hjälp, men strax därpå, när de jordiska besvären irriterar oss igen, har vi redan glömt våra föresatser. Men Herren har inte lämnat oss. Han ger oss en ny dag med samma nåd och förlåtelse att leva i och tro på.

Josua hade ingen anledning att misstro Guds trofasthet - efter allt vad han hade sett av Guds ledning med hans folk. Och han hade egentligen ingen annan möjlighet heller, än att förlita sig på vad Gud lovade honom. Utan Guds trofasta ledning och mäktiga närvaro skulle folket inte ha den ringaste möjlighet att få det som var utlovat och som var deras mål. Guds personliga tilltal gav Josua den tro och tillförsikt han behövde för att leda sitt folk i de kommande striderna. Och han fick på många sätt erfara, att Gud håller sitt ord.

Vi har också Guds tilltal att ta fasta på, dels hela bibeln och i synnerhet evangeliet om frälsningen i Jesus Kristus. Dessutom har Gud bekräftat sina löften åt oss personligen i vårt dop. Därför har inte heller vi någon anledning att tvivla på Guds trofasthet.

"Bergen må vika och höjderna falla, evig min nåd och min trofasthet är. Aldrig förbundet av frid skall förfalla. Så säger Herren, din Frälsare kär." SH 238.

Ett annat löfte, som Josua fick av Gud vid samma tillfälle, är följande: "Herren, din Gud, är med dig, vart du än går." Också det löftet gäller lika mycket dig och mig. Guds kärlek omfattar nämligen alla människor, likasom Jesus har sonat alla människors synder. "Herren, din Gud, är med dig, vart du än går."

Josua och hans folk var alltså lovade ett eget land på jorden. men det land som Gud har lovat oss är förmer än så, nämligen Guds himmelrike. Och Gud lovar att vara med oss här under vår kamp i tron, ge oss livets vatten och det himmelska mannat, så att vi hålls vid liv här under vår ökenvandring och blir för evigt frälsta.

Därför bör vi likt Josua hålla stadigt fast vid Guds löften och hans trofasthet. Gud är nämligen inte som människor, vilkas kärlek kan slockna, om motparten är trolös. Gud står evigt fast vid sina löften - trots att han vet hurudana vi är. Han älskar oss inte för att vi är värda att bli älskade, utan för sin egen kärleks skull.

Visserligen klagar Gud genom profeten Hosea: "Er kärlek är som morgondis, lik daggen som tidigt försvinner," (Hos. 6:4) men Gud förblir ändå trofast. Han tillräknar oss inte våra synder, eftersom Jesus redan har strukit ut dem med sitt blod på korset. Därför bör vi inte heller idag bära några synder på vårt samvete utan tro Guds ord om Jesus som vår syndborttagare och frälsare.

Guds kärlek till oss är starkare än döden. Jesus gav inte upp när han led ända till döds för vår skull. Han fullbordade uppgiften att rentvå oss från

våra synder. Lika trofast är han än idag, eftersom han är Gud och evigt oföränderlig. Dem som han med sitt blod har köpt till sin egendom vill han inte lämna eller överge. Därför är han alltid nära oss och bistår oss i alla situationer.

"Hela vägen går han med mig, o, vad kan jag önska mer? Kan jag tvivla på hans godhet, när jag på hans ledning ser? Himmelsk frid, gudomlig trygghet uti honom har min själ, och jag vet: vadhelst mig möter, gör dock Jesus allting väl." SH 271.

Det är med oss alla som med barn, vi förstår ofta inte vad vår himmelske Fader menar med ett och annat, som han lägger i vår väg i detta livet, men vi kan tryggt lita på hans ledning - hur dagen än ser ut för oss. Allt som vi möter under jordelivets gång är ditlagt av vår älskande Fader och Gud. Han är god och kärleksfull. Han är dessutom allsmäktig och bestämmer över allt och alla. Det är viktigt att hålla detta i minne - under alla livets omständigheter.

Vi människor ser endels, men Gud har allt i sin hand. Han ser till sina älskade barn med allt vad de behöver - av nöd som av nåd, av sorg som av glädje. Vi har hans löfte på det i Rom. 8:28. "För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa". Vem älskar då Gud? - Det gör de som tar fasta på hans löften och tror honom. Vi må inte hålla Gud för en lögnare och ignorera hans löften! Gud som är kärleken, han som har sänt sin Son i döden för att frälsa sin fiender, skulle inte han se till dem, som han har köpt så dyrt till sin egendom? Han låter ingenting hända dem, som kunde bli dem till skada. Han har vägt varje grand av bördor, som han har lagt på oss. Och han ger oss just den kraft vi behöver för att bära dem.

"Allting verkar till mitt bästa, vad mig sker på denna jord. Herre, må din Ande fästa i mitt hjärta detta ord! Vad vi kallar nöd och lycka, allt för dig ju lika är: intet skall mig kunna rycka ur din hand, o Herre kär!" SH 237 .

Aposteln Paulus skriver i Rom. 8: "Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: "För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår". Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss."

Det finns ett gammalt ordstäv som lyder: "Sådant läder ska sådan smörja ha." Vi människor behöver den behandling som Gud ger oss. Jag läser från Hebr. tolfte kapitel. "Den som Herren älskar tuktar han. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt."

"Herren gav och Herren tog, solen sken och blixten slog, hårda törnar, öppen famn. Lovat vare Herrens namn! Gav han, var det salighet, lycka som ej gränser vet. Varje dag som drog förbi var en nåd med glädje i. Tog han, var det för att ge oförtjänt välsignelse. Vingårdsmannens vassa kniv tuktade till evigt liv." SH 244:1-2.

Vissheten att jag är under Allsmäktiges och gudomligt kärleksrikes hand varje dag ger mig en bestående trygghet och sorglöshet som inte är av denna världen. På liknande sätt som Paulus och Silas litade på Gud och sjöng sånger till hans ära i fängelset, så får också vi mitt under allt lita på Guds löften.

"O Jesus, du min herde god, jag är ditt svaga lamm. Du gav ditt liv, du göt ditt blod för mig på korsets stam. Jag vet, du håller ditt förbund, du evigt trofast är. Jag sjunger än i dödens stund: Min Herde själv mig bär!" SH 285:1 och 5.