Predikan i Dagsmark 14 aug 20011

Gud och hans barn

Matt. 10:29-33.

 

29. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja.
30. På er är till och med alla hårstrån räknade.
31. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.
32. Var och en som bekänner mig inför människorna, honom ska också jag bekänna inför min Fader i himlen.
33. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom ska också jag förneka inför min Fader i himlen

Vi människor föreställer oss i allmänhet, att Gud är bara uppe i himmelen och kommer oss till hjälp bara om vi ropar till honom enträget och med stark tro. Men hur mycket tro och bön behövs det då? Det krävs absolut ingenting från vår sida. Vi är på helt fel spår. Gud vill inte ens ha vår eländiga tro. Vi förmår aldrig kan prestera så mycket tro, att Gud för den skull ville hjälpa oss. Han vill nämligen hjälpa av helt andra orsaker än för vår tros skull. Han är oss redan nära och nådig för sin egen kärleks och Jesus Kristi skull.

Att inför livets motgångar hoppas på sin egen tro och bön leder ingenstans. Om jag är angripen av en svår sjukdom eller om min ekonomi håller på att raseras och mina närmaste också drabbas av det, och om all denna olycka dessutom är mitt eget fel - vad gör jag då? Jag försöker naturligtvis med bön, men jag konstaterar strax, att jag inte orkar tro, jag ser ju hur hopplös min situation är. Vad hjälper det mig då, om någon säger, att bara jag tror får jag hjälp? Nej, om Gud inte hjälper mig utan att först kräva tro av mig, är jag förlorad.

Lyckligtvis är Gud barmhärtig och kräver ingenting för att hjäpa oss. Och det är det som är själva evangeliet, det glada budskapet. Gud känner alltid till vår situation och han har redan för länge sen tagit sig an oss genom sin Son Jesus Kristus. Genom hans verk för oss ställde han så, att han är oss nådig oberoende av vår brist på tro. Och genom detta evangelium ger han oss den tro vi behöver. Tro alltså, att han förbarmar sig över dig - trots din otro! Då får du se, att han både hjälper och ger dig den tro du behöver!

Gud förbarmar sig över de tomhänta och fattiga och gör dem rika. Han gör det inte för att vi på något sätt är värda det, utan för sin egen kärleks skull. Han ser till oss på allt sätt både andligen och lekamligen. Han som i gudomlig kärlek har utgivit sin egen Son i döden för oss, skulle han då inte också se till oss med allt som vi behöver, skriver aposteln.

Gud älskar ingen för att han eller hon är en egen personlighet, en unik människa. I andligt avseende är ingen människa unik. Alla människor är på grund av syndafallet lika fallna, andligen döda och utan tro. Gud älskar oss inte för att vi är något att älska, utan för sin egen outgrundliga kärleks skull. Han har visat och bevisat det genom att sända sin Son i döden i vårt ställe. I Guds kärlek har det, som i sig själv är värdelöst, fått ett värde: Vi är lika dyrbara för Gud som hans egen Son, som han utgav i döden för oss syndare.

Hela skapelsen har ett värde för Gud, eftersom han har skapat den och därför också älskar den. I vår text tar Jesus sparvarna som exempel. Sparvar anses inte mycket värda. De brukade fångas och säljas i Jerusalem för ett halvt kopparmynt per styck. Jesus säger, att Himlafadern trots det har omsorg om dem var och en och fortsätter: På er är till och med alla hårstrån räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

Också vi människor är ju skapade av Gud och är därmed hans egendom, som han är mån om att bevara. Men vi har en särställning hos Gud. Han har inte bara skapat oss människor, utan till skillnad från allt annat skapat, har han också köpt oss tillbaka efter vårt syndafall till sin egendom genom Jesu lidande och död. Jesu död bestämmer vårt värde hos Gud. Jesu död är måttet på den kärlek varmed Gud älskar oss. Var alltså inte rädda. Vi är mer värda än många sparvar.

Om vi nu, mot bakgrund av Guds gudomliga kärlek mot oss genom Jesus, ställer tanken om att Gud inte skulle ha omsorg om oss om vi inte tror, då förstår vi, att den tanken är falsk och bara en produkt av vår egen otro. Vilken tro kan sparvarna prestera, för att Gud ska kunna ha omsorg om dem? När vi blir ställda mot väggen inför livets motgångar, då inser vi, att vi inte alls har mer tro än en sparv. Men det är så väl, att Gud inte förbarmar sig över oss på grund av något från vår sida, utan för sin egen kärleks skull.

Din brist på tro är alltså inget hinder för Gud att ha omsorg om dig. Det behagar honom att hjälpa de maktlösa, som erfar att deras egen tro, som de ibland tror sig ha, har farit sin kos inför svårigheterna. Men inte heller på grund av din hjälplöshet hjälper Gud dig, hur mycket du än påpekar det för honom i bönen. Den enda och tillräckliga orsaken till att Gud hjälper oss är hans egen gudomliga kärlek, som han har uppenbarat för oss genom sin Son. Det är det enda som lönar sig att framhålla för Gud i bönen, och det är helt tillräckligt.

Det som Gud i sin kärlek redan har gjort för oss genom Jesus, är så grundligt och allt omfattande, att vi inte egentligen kan hitta något att be om, som inte Gud redan har ordnat och välbeställt i sin plan med vårt liv. All Guds godhet och omsorg om oss grundar sig på att Jesus genom sin död för oss betalde vår syndaskuld och gjorde oss rättfärdiga, så att Gud Fader på påskdagens morgon kunde godkänna oss för gemenskap med sig själv och bekräftade detta genom att låta vår syndabärare Jesus uppstå från de döda. Dessutom har vi genom dopet i Guds namn blivit upptagna till hans barn och husfolk.

Nu är Gud genom Jesus vår personlige himmelske Fader - antingen vi tror det eller inte. Och Faderns kärlek till barnen är inte overksam utan närvarande och verksam. Men vi har svårt att se det bland livets alla händelser.

Det är nämligen så, att eftersom Gud är både allvetande, allseende och allsmäktig, så har han redan i förväg planerat allt för oss. Han behöver inte gripa in i händelsernas gång för att bistå oss. Allt sker enligt den ordning som han i sin vishet redan har fastställt. Det är fel att säga, att Gud ingriper och ändrar något skeende. Det behöver han inte alls göra. Han gjorde det redan av evighet, när han beslöt om vår frälsning. Ibland ser det ut för våra mänskliga ögon som att han ingriper, men det är skenbart. Han har planerat allt och allt är i hans hand, eftersom han är Gud.

När vi nu som hans kära barn ber honom om någonting, som är gott och förenligt med hans goda vilja, då ger han oss det. Men allt, också vår bön, ingår i hans planering. Han hade i varje händelse tänkt ge oss det vi bad om, men genom sin Ande ingav han oss att be om det. Och det gjorde han för en särskild orsaks skull, nämligen för att vi skulle få kontakt med honom och genom bönesvaret få erfara, att han älskar oss och bönhör oss. Det är bönens verkliga nytta.

Vi behöver inte påpeka för Gud vad vi behöver. Jesus säger: "Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det." Matt. 6:8. Eftersom allt vad han ger är idel goda gåvor, oss till gagn, får vi, istället för att begära det som vi tycker är behövligt, redan på förhand forma vår bön till tacksägelse. Så får vi varje morgon tacka honom för den dag som han har lagt framför oss.

Ack, om vi kunde få detta med Guds planering inpräglat i vårt medvetande och så leva i vissheten om Faderns dagliga och stundliga omsorg om oss! Visserligen förstår vi oss sällan på Faderns planering, i synnerhet inte på alla svårigheter som han sänder i vår väg. Men svårigheter är till vår fostran, för att vi ska kunna fungera som hans barn i denna världen. Guds planering är alltid den bästa. Det har vi fått erfara flera gånger också i Estlandsarbetet.

Efter det att Jesus talat om Guds omsorg om oss människor säger han: Var och en som bekänner mig inför människorna, honom ska också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom ska också jag förneka inför min Fader i himlen.

Varför talar han om bekännelse i detta sammanhang? - Därför att bekänna Jesus är just detsamma som att hålla före, att Gud är oss nådig och har omsorg om oss för Jesus skull. Det är nämligen genom Jesus och hans verk som vi är upptagna i Guds gemenskap, så att Gud är vår Fader och vi hans barn.

Att bekänna Jesus på det sättet kräver ingen ansträngning av oss. Antingen vi vill det eller inte kommer bekännelsen fram och blir uppenbar för människorna i vår närhet. Jesus liknade oss i ett annat tal vid en stad uppe på ett berg. En sådan stad kan inte döljas. Städernas hus i södern är oftast också vitkalkade och lyser vita på långt håll. Klippan som vi bygger på är förstås en bild av Jesus och hans nåd. Den vita färgen påminner oss om hans rättfärdighet, som vi har fått del i.

När du nu samtalar med någon om något som har hänt dig, visar det sig strax om du är trygg vid kunskapen om Kristi nåd och himlafaderns omsorg. På samma sätt märks det strax bland människorna omkring dig, om du inte har den bekännelsen. Anser du, att livets händelser är ödets nycker utan mening, då förnekar du Jesus, han som genom sin offerdöd har åstadkommit, att vi är i Guds hand och inte under något blint öde.

Det är nu Guds vilja, att vi skulle förstå, att ingenting kan ske utom hans goda vilja och plan. Han är Gud och har allt i sin hand. Också dina felsteg och synder har han räknat med på förhand, för att han genom dem ska undervisa dig.

Och märk väl: denna trygghet under Jesu nåd och Faderns omsorg finns till, inte för fromma och trosstarka, utan för alla människor, eftersom Jesus har dött för oss alla och Fadern har godkänt hans verk oss till godo.

Var alltså inte rädda för något, säger Jesus, vi är mer värda för Gud än många sparvar. Till och med våra huvudhår är räknade, så att inget av dem faller av utan Faderns vilja. Amen.