Inledningsord för Fridskär 9 juli 2005

Gläd er!
Ps. 97:12.


Gläd er, ni rättfärdiga, i HERREN, prisa hans heliga namn!

Ni rättfärdiga, ni med Jesu blod friköpta från all er synd, gläd er i Herren, prisa hans namn!
Att prisa och ära Herrens namn är att tro och erkänna att han är den han är, nämligen hela världens och vår Frälsare, som har gjort oss rättfärdiga genom sitt lidande och sin död för oss.

Det betyder att vi ska tro och erkänna oss rättfärdiga genom honom och hans verk - och det i denna stund, i vilket tillstånd vi än befinner oss. Hans verk är nämligen färdigt utfört. Hans blod har flutit och gjort oss rättfärdiga. Hans verk blir inte mer fullkomligt efter att vi har bekänt våra synder, eller efter det att vi har ångrat oss och gjort bättring. Den rättfärdighet som han har vunnit åt oss gäller nu och alltid.

Denna kunskap om vår rättfärdighet i Kristus ska gå före allt annat. Eftersom han har uppfyllt lagen i vårt ställe, gjort allt fullkomligt för oss som vår ställföreträdare inför Gud, därför finns det inget mer för oss att göra för vår salighet.

Om vi ändå skulle försöka göra något, är det en skymf emot honom och hans självutgivande kärlek. Han har ju inte bara betalt vår stora syndaskuld med sitt blod, han har dessutom fullgjort allt det som lagen krävde av oss. Han har älskat Gud över allting och oss mer än sitt eget liv. Och detta gjorde han som vår ställföreträdare, så att det han har gjort, det har vi gjort. Hans död är vår död. Hans uppståndelse är vår uppståndelse.

Och han är ännu i dag vår ställföreträdare. Han har inte avsagt sig ställföreträdarskapet. Såsom han nu sitter på Faderns högra sida i himmelen, så befinner också vi oss i hans person på de godkändas sida hos Fadern.

Detta är den andliga verkligheten. Fadern ser oss som rättfärdiga i Sonen, som hans eget husfolk. Visserligen syns detta inte för våra mänskliga ögon nu, men när det förgängliga som är omkring oss försvinner, då har vi kvar det som vi äger i himmelen, och då får vi åtnjuta dess sötma i evighet.

Psalmisten tar inga överord i sin mun, när han säger: Gläd er, ni rättfärdiga, i HERREN,
Så ska vi göra. Det är Herrens bud genom psalmisten. Sen fortsätter han med orden
'prisa hans heliga namn!'
Herrens namn är Frälsaren från allt ont, den ende och sanne Frälsaren. Och hans namn är heligt - såsom han själv är helig, avskild och fri från allt mänskligt och bristfälligt. Som helig Frälsare tar han ingen hjälp av vår andliga fromhet, av vår syndaånger, av våra böner. Nej, han är ensam Frälsare. Han trampade vinpressen allena i Getsemane och på på Golgata. Ingen bistod honom.

Och han verkar ensam i sitt heliga nådesevangelium i enlighet med Faderns goda vilja och behag. Han verkar och ingen lägger något därtill. Allt är nåd, oförtjänt nåd. Så är hans namn heligt och obefläckat av vår ofullkomlighet. Prisat vare hans heliga namn! Amen.

Bön

Herre Jesus Kristus, du är värd lov och pris och tack, du som har älskat oss in i den bittra döden.
Du har frälst oss av ren och gudomlig barmhärtighet. Må ditt namn vara helgat ibland oss!
Vi fattar inte djupet av din kärlek. Men må du själv genom ditt evangelium och genom din Ande ge oss tro
till att se oss rättfärdiga genom ditt blod var stund och så leva i din och Faderns gemenskap nu och evigt. Amen.


Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5
Predikningslistan - Startsidan