Predikan hållen i Iskmo 16 juni 2012

Första uppståndelsen

"Salig och helig är den, som har del i den första uppståndelsen.
Över den har den andra döden ingen makt." Upp. 20:6

 

Av detta bör väl följa, att den som inte har del i den första uppståndelsen varken är salig eller helig eller kan undgå den eviga döden. Det är alltså livsviktigt att ha del i den första uppståndelsen. Vilken uppståndelse är det då fråga om?

Vi vet att Jesus har uppstått från de döda. Aposteln Paulus skriver om det i Apg. 26:23, där han hänvisar till Mose och profeterna, där det sägs, att Messias är den förste, som har uppstått från de döda. Alltså är Jesu uppståndelse den första uppståndelsen.

Hur kan någon ha del i en annans uppståndelse från det döda? Har du och jag del i den? Svaret är att Jesus förenade sig med oss alla genom det dop som han tog vid jordanfloden. Han blev då ett med oss syndare. Från den stunden var Jesus vår representant inför Gud. Han åtog sig det vid sitt dop. Före det tillfället alltifrån sin födelse till jorden var Jesus den ende rättfärdige på jorden. Men genom att låta sig döpas med ett dop, som var avsett för syndare, erkände han sig frivilligt som syndare, nämligen som bärare, inte av egna synder, som han inte hade, utan av världens hela syndaskuld. Denna syndabekännelse av Jesus var helt nödvändig, för att vi skulle få del i hans uppståndelse och seger över synd och död.

I och med att Jesus lät döpa sig till gemenskap med oss syndare, kunde det stora frälsningsverk, som Gud hade beslutat om av evighet, ta sin början i praktiken. Händelsens viktighet betonades av att både Anden och Fadern var närvarande vid tillfället. Anden sänkte sig ned över Jesus i en duvas skepnad och blev kvar över honom. Andens kommande över någon betecknar meddelande av kraft för någon särskild uppgift. Jesu uppgift bestod i att fullborda hela frälsningsverket.

Fadern uttryckte sin glädje över att Sonen åtog sig uppdraget att frälsa oss från våra synder. Han lät en röst ljuda från himlen: "Du är min Son, den älskade. I dig har jag min glädje." Från och med sitt dop bar Jesus våra synder i sin kropp till dess att han hade sonat dem genom sin död och sedan återuppstod som rättfärdigförklarad från våra synder.

Genom att Jesus döptes till ett med oss syndare, blev han förpliktigad att svara för våra synder inför Guds domstol. Och eftersom han var ett med oss och representerade oss, var också vi, enligt Guds juridik, med i hans person när han led syndens straff intill döden och sedan uppstod igen. Profeten Hosea tänker på detta och profeterar om det i början av sitt sjätte kapitel såhär: "Kom, låt oss vända om till Herren. Ty han har rivit oss, han ska också hela oss. Han har slagit oss, han ska också förbinda oss. Han ska om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen ska han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte." Hosea menar, att vi alla i Jesu person tog gisselslagen och pinan intill döden. Likaså uppstod vi på tredje dagen rättfärdiga i Jesu person. Hosea kunde profetera så, eftersom Jesus lät döpa sig till ett med oss och gick in under vårt syndaelände.

Att Gud på den första veckodagens morgon uppväckte Jesus från de döda, var det en bekräftelse på att verket var godkänt, Jesus befanns vara rättfärdig, fri från vår syndaskuld, som han hade burit och betalt med sitt blod. Och med honom var också vi gjorda rättfärdiga. Detta sägs av aposteln Paulus i Rom. 4:25 med orden: "Han utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." Det betyder, att han led döden för våra synder, som han bar i sin kropp och att han blev uppväckt från döden, för att han hade betalt våra synder och gjort oss rättfärdiga.

Alltså har vi alla del i Jesu uppståndelse, eftersom han alltjämt och ännu vid sin uppståndelse var ett med oss. Han har aldrig heller avsagt sig den gemenskapen. Detta gäller alla människor. Vi är alla saliga och heliga i den första uppståndelsen och befriade från den andra dödens makt. Det står inte att vi ska bli det, utan att vi är det! Från Guds sida är detta ett faktum, som inte kan ändras eller göras om intet. Den som tror budskapet äger vad det innehåller och lovar.

Visserligen är det så, att många människor inte tar del i glädjen över delaktigheten i Jesu uppståndelse, utan drar sig undan till förtappelsen. Men det ändrar inte på resultatet av Jesu verk. Han har frälst alla människor från deras synder och alla har rätt att delta i lovsången och saligheten.

På motsvarande sätt som Jesus blev döpt till gemenskap med oss syndare, blir vi nu döpta till gemenskap med honom i hans rättfärdighet. Också vid vårt dop är hela Treenigheten, Fadern och Sonen och Anden närvarande och bekräftar det som sker. I vårt dop tillerkänns vi allt vad Jesus har förvärvat åt oss genom sitt lidande, sin död och uppståndelse, nämligen syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet, som katekesen säger. När vi så genom dopet inympas i Kristi liv och rättfärdighet, äger vi det andliga livet och rättfärdigheten i honom.

Varken Jesu dop eller vårt dop går att göra om intet. Vi är ett med Jesus - också fastän han befinner sig i himmelen på Faderns högra sida. Vi är representerade där i Jesu person. Att vara 'på någons högra' sida är ett ofta förekommande bibliskt uttryck, som betyder 'den goda och välsignade sidan'. Det betyder att man är godkänd av den, på vilkens högra sida eller högra hand man befinner sig. Vi har det t ex i Matt. 25:34, där Konungen ställer fåren på sin högra sida och kallar dem 'min Faders välsignade'. I Kristus är vi evigt godkända och välsignade av Gud, och ingen kan ta den välsignelsen ifrån oss, eftersom den är i gott förvar i Jesu person, han som är i himlen på Faderns högra sida.

Så är det ett faktum, att vi har del i Kristi uppståndelse, inte bara i hans lidande och död. Genom hans dop till ett med oss och vårt dop till ett med honom, har vi både dött med honom som syndare och uppstått med honom i rättfärdighet. Allt är i Kristi person färdigt för oss, så att vi är både saliga och heliga. Ingenting behöver läggas till. Gud som är fullkomlig i allt vad han gör, har själv fullbordat frälsningsverket för alla människor. "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet," vittnar den frälsta skaran enligt Upp. 7:10. Den som tror detta är salig på stunden och åtnjuter Faderns välsignelse och allt vad som kommer sig av delaktigheten i Jesu uppståndelse. Amen.