Predikan påsklördag kväll i Lappfjärd 3.4.2010

Exodus - frälsningen

2 Mos. 14

Guds egendomsfolk Israel är ju en symbol för oss alla som Guds folk genom Jesus Kristus. När vi då betraktar deras historia, betraktar vi samtidigt vår egen andliga situation och vår frälsning genom Jesus Kristus. Jag läser en vers i andra Mosebokens andra kapitel, där israeliterna befinner sig i Egypten i slaveri under farao.

Israels barn suckade och klagade över sitt slaveri, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina. 2 Mos. 2:23-25.

Också vi befinner oss sedan syndafallet i vårt Egypten, nämligen under synden, döden och djävulen. Och liksom israeliterna blev frälsta av Gud från slaveriet i Egypten, så frälste Gud oss alla genom Jesus Kristus. Han förde oss ut från slaveriet under våra synder - in i förlåtelsens rike. Och hur den förlåtelsen har kommit oss till del beskrivs just genom Israels folks uttåg ur Egypten.

De svåra plågor, som Gud sände över Egyptens land för att Farao skulle tvingas bevilja frihet åt israeliterna, är en bild av det lidande som Herren Kristus måste utstå för att djävulen skulle släppa sitt grepp om oss och vi skulle få frihet från våra synders skuld.

Plågorna över Egypten var 10 till antalet. Då tiotalet betyder fullständighet, är det en understrykning av att Herren Jesus har lidit till fullo för alla våra synder.

Den sista av de tio plågorna bestod i att en mordängel dödade under natten allt förstfött i hela Egyptens land, både människor och djur.

Ordet 'förstfött' är viktigt i bibeln. Enligt den lag som Gud senare gav åt israeliterna skulle allt förstfött helgas åt Herren, för att därmed markera, att också allt som följde därefter var välsignat av Gud. Det gäller också förhållandet mellan Herren Jesus och oss. Han är den uppståndne från de döda, och genom hans uppståndelse räknas också vi alla som rättfärdiga och uppståndna till evigt liv i honom.

Men beträffande de förstfödda som dödades i Egypten är det inte fråga om välsignelse, utan om förbannelse. Guds hemsökelse drabbade den natten alla hus och hem, där inte dörrposterna var bestrukna med Offerlammets blod, enligt den order som gavs av Gud. Så är också vi under förbannelse, om inte våra hjärtans dörrposter är genom tron på Guds evangelium bestrukna med Jesu blod.

De föreskrifter som Herren gav åt folket om hur de skulle fira offerlammsmåltiden den kvällen är i sig en hel utläggning om hur Jesus som vårt offerlamm frälsar oss från död och dom. Jag läser några brottstycken ur det 12:te kapitlet i 2:dra Moseboken.

På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, .. ett felfritt årsgammalt lamm av hankön...och slakta det i skymningen. Herren Jesus var felfri, i sig själv utan synd, men gjord till synd för oss. Och han blev dödad nära skymningen.

Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. Det betyder för oss, att vi ska vara helt bestrukna med syndernas förlåtelse, såväl ifråga om våra onda gärningar som våra bättre gärningar. Allt behöver vara under förlåtelse, för att vi ska bli frälsta undan vredesdomen.

Mordängeln gick fram på natten. Det påminner om Jesu ord: 'Nu råder mörkrets makt' Luk. 22:53 och det som berättas vi Jesu död: .Ett mörker kom över hela landet' Mark. 15:33. Dödens mörker sänkte sig över Jesus, och han offrade sig för oss alla. Vidare läser vi:

Och på detta sätt ska lammet ätas: Ni ska ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i hand. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens Påsk. När man fäster upp kläderna, tänker man ge sig ut på vandring. Och den vandring det gäller här trons vandring. När Jesus uppmanade folket att vandra så länge det var ljust, menade han att de skulle tro hans predikan så länge han var ibland dem som det sanna ljuset. När vi får del av det himmelska Påskalammet Jesus, då ska vi inte låta någonting hindra oss att sätta tro till budskapet om syndernas förlåtelse genom Jesu blod. Staven, som vi ska ha i handen, är bibelordet, som vi ska stöda tron på. Och vi ska handla snabbt, när det gäller att sätta tro till evangelium. Jesus uttryckte detsamma med orden "Ingen som ser sig om, sedan han har satt handen till plogen, passar för Guds rike. Luk. 9:62.

Efter det att folket hade kommit ut ur Egyptens land står det, att de bakade osyrade brödkakor av degen som de hade fört med sig. Ty den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

Vi kan inte heller gå i vår egen takt när det gäller evangeliets mottagande, så att vi efter moget övervägande lämnar otrons välde, utan vi blir förda av Ordets kraft ut därifrån och in i evangeliets frihet. Om man ska komma till tro på Guds nåd i Kristus, hinner man inte ta med sig någon egen reskost ifråga om eget bidrag till frälsningen. Vi blir kastade handlöst på Guds barmhärtighet och nåd. Vi får äta Kristi nåd ren - utan tillsats av surdeg från egna gärningar.

Angående vem som i fortsättningen fick äta vid påskalammsmåltiden bestämde Herren: Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av påskalammet. Om en främling, som bor hos dig, vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet.

För oss betyder detta om daglönare, att ingen sådan, som ens till någon liten del vill förtjäna Kristi nåd, kan få del av syndernas förlåtelse. Och befallningen om främlingarnas omskärelse betyder nu för oss, att om någon som inte är döpt enligt Jesu befallning, men vill ha del av hans nåd, då ska han döpas. Därefter är han en fullvärdig himmelrikets medborgare.

Vidare bestämde Herren hur påskalammsfirningen framdeles skulle gå till efter det att de hade nått det utlovade landet: I sju dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall en Herrens högtid firas. Inget syrat skall man då se hos dig någonstans i landet.

detta är en motsvarighet till Jesu varning för den fariseiska surdegen. I Guds nåderike lever man på ren nåd. Man kan varken komma i himmelriket eller bli kvar där, om man har aldrig så litet av egna förtjänster att stöda sig på inför Gud.

Men varför detta sjutal av dagar? Sjutalet är ett mycket centralt begrepp i biblen. 'Att sluta förbund' uttrycktes i hebreiskan av någon anledning med något som närmast betyder att 'handla i sjutal'. Därför betyder sjutalet i bibeln just 'förbund', nämligen det förbund, som Gud har skulle ingå och har ingått med oss i Kristus. Det förbundet gav han till känna redan åt Abraham - långt före Israeliternas uttåg ur Egypten. I sjutalet låg alltså den tiden en påminnelse om Guds löfte om välsignelse. Och Gud påminner oss nu om det genom sin order till sitt folk att äta osyrat bröd i just sju dagar.

Ordet dag och dagar används i bibeln ofta för att ange att något gäller oss personligen. och då betyder sjutalet dagar här, att Guds förbund med oss i Kristus gäller oss var och en personligen.

Israeliterna vandrade genom en stor öken, och där vandrade de oavbrutet natt och dag. Det står att Herren gick framför dem, om dagen i en molnstod, för att visa dem vägen, och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. Moln är i bibeln ett uttryck för barmhärtighet och skydd. Gud dolde sig för israeliterna i ett moln, ty ingen kan se Gud och leva, heter det. Herren Jesus går framför oss i sin frälsnings moln, evangeliet om den rena nåden, för att visa oss vägen till Gud. och i det andliga mörkrets natt upplyser han själv vår tros väg med sin sannings eld.

Så kom alltså israeliterna fram till ett ställe, där de hade ett stort hav framför sig och den Egyptiska krigshären närmande sig bakifrån.

- När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se att egyptierna kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till HERREN. Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad var det du gjorde mot oss, när du förde oss ut ur Egypten? Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen." Mose svarade folket: "Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som HERREN i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. HERREN skall strida för er, och ni skall hålla er stilla." Sedan sade HERREN till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark. Se, jag skall förhärda egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem, och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. Egyptierna skall inse att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare." Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra.

Och Mose räckte ut handen över havet, och HERREN drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet. Men när morgonväkten var inne, såg HERREN från pelaren av eld och moln ner på egyptiernas här och förvirrade den. Han lät hjulen falla av deras vagnar, så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: "Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna." Och HERREN sade till Mose: "Räck ut handen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare." Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och HERREN strödde omkring dem mitt i havet. Vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. På detta sätt frälste HERREN den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. När Israels barn såg den stora makt som HERREN hade visat mot egyptierna, fruktade folket HERREN. Och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose. 2 Mos. 14:10-31.

Det fanns en kortare landväg förbi havet, men Gud, som dirigerade deras färdväg i detalj, hade fört dem till denna återvändsgränd. Varför så? Jo, för måla ännu en bild åt oss om frälsningen genom Jesus Kristus.

Vattnet är i bibeln en symbol för Ordet. Jesus är livets vatten. Och när då Mose räcker ut sin stav över vattnet och det klyvs i två delar, är det en bild av hur Gud räckte ut lagens stav över Jesus och våra lagöverträdelser drabbade honom.

Folket fick inte gå förbi vattnet en annan väg, inte heller över vattnet med farkoster, utan genom vattnet. Så blir också vi frälsta genom evangeliets vatten, inte förbi det eller över det, utan genom det.

Vattnet som sedan slöt sig igen bakom israeliterna dränkte hela faraos här. Faraos bakifrån hotande här är för oss en symbol för hotet om straff för våra synder. det hotet har blivit fullständigt dränkt i Kristi nåds hav.

Israeliterna måste alltså uppleva allt detta, för att vi skulle kunna se och fatta något av Guds stora verk genom Jesus, se våra synder förlåtna genom hans blod, och se hur vi har blivit förda in i Guds rike av Gud själv enligt hans planering av evighet. Gud give, att vi för vår del skulle se Guds makt i Jesus Kristus, så att också vi likt israeliterna skulle frukta honom och tro på honom. Amen.