Evangeliets tid

Matt. 13:47-50

 

Under sin förnedringstid talade Jesus ofta om den tid som skulle följa efter hans uppståndelse från de döda. Då skulle han på grund av sin offerdöd för oss människor ha all makt över oss. Och då skulle han använda den makten genom att via sina apostlar och andra sändebud förkunna budskapet om nåd och förlåtelse och därigenom frälsa dem som tror budskapet.

Då skulle han komma till oss i sin härlighet, i evangeliets härlighet, den som han hade vunnit genom sin offerdöd för oss. Han skulle då sitta på sin härlighets tron d v s han skulle använda den domsrätt, som han fått över oss genom sitt offer och så döma världen allt efter som de tror evangeliet eller inte. Han berättade ofta om den tiden och med hjälp av många olika bilder. En av dessa bilder är liknelsen om noten som kastas i sjön.

Himmelriket är likt en not, som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Noten, som man fångar fisk med, är en bild av evangeliet. Sjön motsvarar människohavet. Att kasta noten i sjön är att förkunna evangeliet för människorna. Fiskar av alla slag motsvarar människor med olika inställning till evangeliet. Fiskaren vet inte vad han kommer att få i sin not. Så vet inte heller förkunnaren vilket gensvar han får.

När den blir full drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Likasom man i samband med fiske skiljer goda fiskar från dåliga, så sker också vid Ordets förkunnande ett åtskiljande. De goda fiskarna, som man tar vara på och samlar in, motsvarar de människor, som tror budskapet och därigenom samlas in i Guds rike. De dåliga fiskarna, som man kastar bort, motsvarar människor som inte tror budskapet och därigenom blir utanför Guds rike.

Så skall det vara vid tidsålderns slut. Tidsåldern är den tid, när man ännu inte har hört budskapet om nåd och syndernas förlåtelse genom Jesu offerdöd för världen. Evangeliets förkunnelse innebär slutet på denna ovetskapens tidsålder för var och en som hör budskapet. Man går då in i evigheten - antingen i tron på Guds nåd och lever redan här på jorden i det eviga livet - eller så i otro och förblir därmed i den andliga döden och under Guds dom. Jesus säger: Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom, som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. Joh. 5:24. Men han säger också: Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. Joh. 3:36.

Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga -
Änglar är sändebud, som förmedlar Herrens budskap. Sådana budbärare är t ex de sju föramlingarnas herdar i Uppenbarelseboken. De kallas församlingsänglar. Änglarna som går ut och skiljer de onda från de rättfärdiga är alltså Kristi mänskliga sändebud, de som förkunnar evangeliet för världen. Evangeliet är redskapet som åstadkommer åtskiljandet.

- och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.
Den brinnande ugnen är ett uttryck för att vara under Guds vrede och dom. De onda kommer att smärtsamt få känna av Guds vrede över att de har förkastat hans erbjudande om nåd.

________________________

Jesus kallade ibland den tiden en dag, när han själv skulle komma in i sin härlighet, den dag, när han efter att ha avtjänat vårt syndastraff, skulle uppnå den ära och upphöjelse, som skulle följa på hans offergärning för oss människor, nämligen i och med hans uppståndelse från de döda. Strax före sitt lidande sade han till sina lärjungar: En kort tid och ni ser mig inte ....ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. Joh. 16:20. Man sörjer avlidna anhöriga. Herren Jesus skulle dö, men han skulle uppstå igen och komma tillbaka igen till sina lärjungar. Och då skulle han inte längre vara under förnedring utan visa sig i härlighet.

Evangelisten Johannes och många andra fick se Herren Jesus i hans härlighet efter hans uppståndelse. Han lät sig ses av dem under 40 dagar innan han for upp till Fadern. Evangelisten Johannes skriver i sitt första kapitel: Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Joh. 1:14.

Herrens härlighet är inte ett försvinnande sken. Nej, det är evigt bestående. Johannes nämner i sammanhanget, att Herren Jesus var full av nåd och sanning. Herren Jesus talade alltså till dem om nåd och sanning. Hans härlighet kom till synes i det som han talade. Och han talade om resultatet av sitt lidande för världen.

Därvid använde han sig av de heliga skrifterna. Han uttydde dem för sina lärjungar alltifrån Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla skrifterna. Efter ett sådant undervisningstillfälle, sade två av lärjungarna till varandra: Brann inte våra hjärtan, när han talade med oss och öppnade skrifterna för oss! Dessa två hade sett Herrens härlighet i ljuset av Skrifterna.

Herrens härlighet kommer alltså till synes genom den nåd, som han genom sitt lidande har utverkat åt oss. Han gav sitt liv för oss, för oss syndare, som i själ och hjärta var hans fiender. Han led, för att vi skulle undgå evig pina och i stället bli upphöjda till Guds barn och arvingar till Guds himmelrike. Det är Herrens härlighet.

Herren Jesus undervisade efter sin uppståndelse från de döda med makt och auktoritet om frälsningen, som han hade berett för världen. Under de 40 dagarna var han ensam i den uppgiften. Men när han hade lämnat jorden, sände han sin Ande till sina apostlar med kraft att fortsätta predikandet efter honom. Men han skulle också själv vara med dem i uppgiften och är så intill tidens ände.

Här besannas det som han före sin korta bortavaro hade talat om: “När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra.” Matt. 25:31.

Herren Jesus kom alltså genom sin uppståndelse in i sin härlighet och i samma härlighet kommer ha nu till oss tillsammans med alla sina trogna änglar, som förkunnar hans härlighet. När så evangeliet om syndernas förlåtelse genom hans blod förkunnas för oss, då sitter Herren på sin härlighets tron och dömer genom sitt ord över får och getter. Det sker så som han själv sade: “De som tror budskapet, kommer inte under någon dom, men de som inte tror, de är redan dömda.” Joh. 3:18.

Jesu härlighets tron är den domsmakt över alla människor, som är honom given på grund av hans offer för dem alla. Att vara på någons högra sida är att vara godkänd och välsignad. Att Jesus sitter på Faderns högra sida i himmelen, betyder att han - med hela sitt frälsningsverk - är godkänd av Fadern. På samma sätt betyder det att vara på Jesu högra sida, att man har Jesu välsignelse - och därtill också Faderns välsignelse.

Det ligger stor makt i Herrens evangelium. Herren Jesus är själv Ordet, det som är evangeliet om nåd och förlåtelse för alla människor. Det Ordet “är skarpare än något tveäggat svärd och tränge igenom, så att et skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Hebr. 4:12.

När evangeliet predikas, tvingas man att reagera, antingen tro det eller förkasta det. Det sker då så, som Jesus själv har sagt: “Inget är fördolt, som inte ska bli uppenbarat.” Matt. 10:26. Eller som Simeon i templet profeterade om Jesus: “Genom honom skall bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.” Luk. 2:35.

Det finns många bibelställen, som talar om vad som sker genom evangeliet. Johannes Döparen profeterade om Jesus: “Han har sin kastskovel i handen och skall rensa sin tröskplats och samla sitt vete i logen, men agnarna skall han bränna upp i en eld, som aldrig släcks.” Matt. 3:12. Kastskoveln är budskapet om nåd och syndernas förlåtelse. När det budskapet ljuder, far agnarna bort med otrons vind och de som tror faller till marken inför budskapet och samlas in i Guds rike.

Man ska inte bedra sig själv och tänka att det långt till domens dag. När Guds nåd i Kristus predikas, då är det fråga om liv eller död, dom eller frikännande. Utan Kristus inget liv, ingen framtid, bara dom och död. Men med hans nåd och förlåtelse har vi liv och salighet. Man kan undra, varför inte nåd och förlåtelse passar åt alla. Gud vill ingen syndares död. “Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen skulle bli frälst genom honom, och den som tror på honom blir inte dömd.” Joh. 3:17,18.

Herren Jesus dog ju för alla människor och frälste därmed oss alla från våra synder och från evigt fördärv. Han har fullbordat och ställt till rätta allt som gäller vår ställning inför Gud. Det är Guds Sanning, den som predikas, och som vi får ta till oss i tro. På den sanningen får vi leva saligt och dö saligt och behöver aldrig komma under någon dom. Amen.