Ett saligt folk
Ps.33:12
Saligt är det folk, vars
Gud Herren är,
det folk, som han har utvalt till arvedel åt
sig.
Vilket folk är ett saligt folk?
Det finns ett folk, och bara ett
folk, som är ett saligt folk, och här sägs att det
är det folket som Herren är Gud för. Egentligen
är han allas Gud. Någon annan Gud än han finns
inte. Men alla tillber honom inte.
Och han ser oss alla som sitt folk - för Jesu skull.
'Ty så älskade Gud världen, att han utgav
sin ende Son' för den. Genom Sonen försonade han
hela världen med sig själv och 'tillräknar inte
människorna deras synder'. Men alla vill inte ha honom som
sin Gud. Därför fortsätter bibelcitatet:
'för att var och en som tror på honom inte ska
förgås utan ha evigt liv'. D.v.s. var och en
som tror, att Herren är vår Gud.
Vi behöver alltså se och veta att Herren är vår Gud. Vi behöver känna honom som den han är, så att vi kan instämma med psalmisten i orden och prisa oss saliga. Bara de som känner Herren vet att de tillhör det folk, vars Gud Herren är. Det som är obekant har man ingen användning för. Den som är rik, men inte vet att han är det, han går lika fattig som den som är fattig.
Salighetens grund
I en nyare bibelöversättning står det 'Saligt är det folk, som har Herren till sin Gud'. Kanske det låter som bättre svenska än 'vars Gud Herren är.' Men det finns en fälla här, som man inte ska gå i. Det är nämligen inte samma sak att jag har Herren som min Gud som att Herren är min Gud. Herren blir inte min Gud för att jag dyrkar honom. Det kan vara både si och så med mitt dyrkande av honom. Det är inget att lita på. Jag vill hellre veta om han verkligen är min Gud eller inte - oberoende av mitt dyrkande.
Att Herren är min Gud, är det första och avgörande. Han är ursprunget och upphovet till min tro på honom. Om han inte hade varit min Gud redan innan jag trodde på honom, så skulle jag aldrig ha kunnat tro på honom, eftersom det är han som ger mig tron. Han har först uppenbarat sig för mig, och därefter har jag efter hans nåd kunnat ha honom till min Gud. Min salighet har alltså sin grund i att han verkligen är min Gud. Han har ju varit det av evighet och kommer också att förbli det i all evighet. För mig är det bara en fråga om att se det och veta det. Och ser jag det och vet jag det, då är jag inne i den salighet, som det innebär, att han är min Gud. Då erfar jag den himmelska saligheten redan här på jorden.
Herren är Gud
Det betyder oändligt mycket för oss att Herren är Gud. Att han är Gud innebär att han är gudomlig i allt och på allt sätt. Han är alltings skapare och alltings uppehållare och ägare till allt som finns i alla himlar och på jorden. Han är allsmäktig och allvetande och allvis. Han är gudomligt barmhärtig och nådig och kärleksrik. Han är gudomlig i allt. Eftersom han är Gud, är han en säker garant för deras välgång och salighet, vars Gud han är. Alla hans gudomliga resurser står till deras tjänst. Det ska aldrig i evighet fattas dem någonting. De får varje dag och till evig tid lita på att han är mäktig att få ordning på allt, vad det vara månde. Och hans ord och löften är orubbliga. Ingenting kan ändra hans goda planer.
Allt detta står ju skrivet i hans ord. Han har meddelat oss det: Han är vår Gud. Det är inget nytt. Det är bara att läsa och konstatera och ha del i saligheten, den salighet som är till för alla, men inte alla känner till. Lägg också märke till att vi inte behöver ta del i saligheten. Vi får ha del i saligheten, nämligen den salighet som det innebär, att Herren är vår Gud.
Guds folk är utvalt
Jag antydde nyss att det första och viktiga är att han är vår Gud. Det ger sen oss möjligheten att ha honom som vår Gud. Gud först och vi sen. Denna ordning kommer fram kraftigt i versens fortsättning: det folk, som han har utvalt till arvedel åt sig.
Det står eländigt till med oss efter vårt syndafall. Det ligger inte i någon människas natur att vilja ha Herren till sin Gud. Vi sitter alla fast i syndens och gudsfrånvändhetens törnesnår. I den belägenheten har vi ingen möjlighet att söka honom, och vi har ingen vilja till det heller. Utan hans Ande är vårt sinne jordiskt och kretsar bara kring oss själva. Därför måste Herren själv handla, och måste handla självständigt och egenmäktigt.
Vad gjorde han då? Han utvalde oss och bestämde oss till sitt folk, till sin arvedel. Arvedel betyder bestående eller evig egendom. Han är alltså vår Gud och vi är hans eget folk till evig tid, därför att han utvalde oss till det. Detta är grunden för vår salighet: Han har utvalt oss till saligheten. Det finns ingen annan grund. Och den som vill se det och tro det är salig. Gud utvalde dig av ren barmhärtighet till sin egendom - utan hänsyn till din tro eller otro. Tro det och upplev saligheten!
Guds folk är medvetet om sin utkorelse
Det är märkligt hur svårt vi har att tro Guds ord till oss utan att krångla till det och slingra oss undan. När han säger, att han har utvalt oss, då tänker vi att det måste vara några andra. Vi tänker: Hur kan jag vara säker på att just jag är utvald, att jag är en av de saliga? Kanske berättelsen om den blindfödde mannen, som Jesus botade, kan leda oss rätt.
Den blindfödde mannen svävade inte på målet i sin bekännelse: 'Ett vet jag: att jag som var född blind nu kan se.' Han var utvald till att bli botad från sin blindhet. Det fanns många blinda på Jesu tid, men bara de som befann sig där Jesus gick fram kunde bli botade av honom. Den blindfödde mannen var en av dessa utvalda till att bli botad av Jesus.
Nu frågar jag alltså: Är jag utvald? Kan jag se något som jag inte såg tidigare? Jo, jag kan se Jesus, att han har lidit döden för mina synder och betalat dem. För mig såväl som för alla andra. För det står skrivet i Guds ord. Men jag såg det inte tidigare. Gud har utvalt mig till att se detta. Jag är utvald och salig i att få se vad Jesus har gjort för mig.
Det står ju också, att Gud utvalde oss i Kristus. Det betyder, att vi är utvalda och älskade av Gud Fader i Kristi nåd och förlåtelse. Inte annars. Se alltså på Jesus, så ser du din utkorelse! Där får du vissheten om din salighet och visshet om att du är en av Guds utvalda. För de som ser Jesus är utvalda av Gud. Bara de. Inga andra. Många är kallade, men bara få är utvalda. Många vill helt enkelt inte vara med i Guds utvalda skara. De hör inget och ser inget av de himmelska skatter som sätts fram för dem, därför att talet om korset inte passar dem.
Vissheten om utkorelsen är alltså ett kännetecknen på de utvalda. Dessa är vissa om sin salighet och utkorelse, därför att de ser på Jesus, han som är allas Frälsare och därmed också deras Frälsare. En sådan övertygelse eller tro kan ingen människa ta åt sig. Den ges av Gud själv i och med utkorelsen.
Hurudant är det utvalda folket?
Jag trodde, att Gud utvalde andliga människor, dem som ångrar sig, dem som gråter över sina synder och som känner smärta i sitt hjärta vid anblicken av Jesu oskyldiga lidande. Sådana som synderskan i fariséens hus, som gråter strida tårar över sina synder. Jag trodde att det var varma och äkta själar som Gud hade utvalt. Jag trodde det - ända tills jag fick se vem jag själv är och fick se att Gud trots det har utvalt mig.
Gud har utvalt de sämsta och uslaste av alla, nämligen sina fiender. Det fanns inga andra att välja, eftersom alla människor är onda alltifrån Adams syndafall. Vilka han än valde, så måste han välja dem av fullständig nåd och barmhärtighet. Och han valde dessa kalla, hårda, gudsfrånvända och andligen döda, sådana som inte rörs i sin själ av Jesu lidande och död. Sådana som har fått kunskapen om vad som är rätt och riktigt men ändå oupphörligt handlar tvärtemot. Självsvåldiga, egensinniga och självkära människor. Kanske du också känner igen dig som en sådan. Just sådana har Gud utvalt till att få se hans frälsning, hans stora gärningar.
Utkorelsens följder
Det är oändligt saligt att vara utvald av Gud. Med hans utväljande följer en hel räcka av hans nådegärningar mot dem som han har utvalt. Rom. 8:30. Först sände han sin Son i döden för våra synders skull och gav oss hans rättfärdighet. Sen kallade han oss med sitt ord och dopets sakrament. Han lade ett livets frö i vår själ och satte oss i sin nåds vagn på väg till evig salighet. Han sänkte ner sin himmel över oss och där vårdar han oss som sina pärlor och juveler, som sina egna söner och döttrar. Han slösar allt vad han är och har som Gud över oss dagligen och intill evig tid i gudomlig godhet.
Utkorelsens princip
Varför har han då utvalt sådana uslingar till sina egna och öppnat sina skattkamrar för dem? Han har gjort det därför att hans nåd ska framstå som verklig nåd. För att hans barmhärtighet ska få vara just barmhärtighet. För att han själv ska vara stor över det som ingenting är. Så vill han ha det, och det är det som är vår räddning.
Äran för detta tillhör Fadern och Sonen och den Helige Ande nu och alltid. Amen.
Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. Psalt. 25:5
Predikningslistan - Startsidan