Predikan hållen i Iskmo 16 juni 2012

Bröllopskläderna

 

1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 "Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda." Matt. 22:1-2,11-14

Bröllopskläderna var viktiga i Israel på den tiden. De tillhandahölls av den som anordnade bröllopet. Därför var det en skymf mot arrangören att komma till bröllopet i egna kläder. Jesus använder den seden som bild för det bröllop som Herren Gud har arrangerat för sin Son Jesus Kristus. Jesus ingår äktenskap med sin trolovade, nämligen sin älskade kristna församling på jorden. Bröllopskläderna som behövs för det bröllop som Gud har arrangerat, är den rättfärdighet, som Jesus har vunnit åt oss genom sin död och uppståndelse. Den som kommer till det himmelska bröllopet utan att vara klädd i Jesu rättfärdighet, blir utkastad.

Kan man faktiskt bli utkastad från himmelen? När vi har slutat jordelivet och redan har hunnit vistas en stund bland de saliga i Guds gemenskap där på andra sidan, kan man verkligen komma in dit utan bröllopskläder? Nej det kan man inte. Man kan inte ens komma innanför dörren utan att vara klädd i Kristi rättfärdighet.

Det måste alltså vara så, att Jesus här inte avser himmelen i bemärkelsen 'efter detta livet'. Bröllopssalen finns nämligen här på jorden i gemenskapen kring Jesu evangelium. Där Jesu ord förkunnas rent och klart, där är Jesus själv med och delar ut de himmelska rätterna, nämligen förlåtelsen och saligheten genom hans blod.

På samma sätt som i Israel, har de som har blivit bjudna till det himmelska bröllopet redan samband med bjudningen fått de behövliga festkläderna, Kristi rättfärdighet. I dopet har vi har till och med blivit klädda i dem. Oberoende av om vi vet om det eller inte, om vi tror det eller inte, kläddes vi i Kristi rättfärdighet när Herren Gud döpte oss till gemenskap med sig själv, ty utan Kristi rättfärdighet kan ingen ha gemenskap med Gud, som är helig och rättfärdig. En annan sak är sedan, att många inte vet, eller inte tror Guds ord om vad han har gjort med oss, när han döpte oss till sina egna. Själva saken ändras inte av våra åsikter, eftersom Gud står vid sina egna gärningar. Orsaken till att människor inte vill veta av dopet som Guds gåva och verk, är att Kristi rättfärdighet som vi får där, är ett tecken på att vår egen fromhet inte alls duger inför Gud.

Här i tiden är det möjligt att vara döpt till Guds gemenskap och på ett yttre sätt vara med i den kristna gemenskapen utan att ändå ta del av Kristi nåd av själ och hjärta. Mannen i liknelsen ville också själv bidra något till sin salighet. Han försökte sitt bästa och ville vara from och god. Han visste tydligen, att han gjorde fel i det, eftersom han teg när Konungen ställde en samvetsfråga till honom: ”Min vän, hur kom du hitin?”

Att inte genom tron använda den himmelska bröllopsdräkten är detsamma som att inte ta del i den himmelska festen. Det är detsamma som att förkasta Jesu nåd och därmed också den himmelska glädjen. Genom att hålla fast vid sina egna försök till fromhet gick mannen i texten miste om hela festen för evig tid. Han blev bunden till händer och fötter i sin otro och förmådde inte ta sig ur otron. Hans lott blev det andliga mörkret. Han kom aldrig att varken se eller erfara Kristi nåd. Han fick gräma sig i evighet över sin inställning till Guds gåva.

Den himmelska bröllopsfesten börjar alltså redan här på jorden och fortsätter bortom döden. Det som kallas den nya sången, nämligen hjärtats lovsång om Jesu nåd, den ska sjungas här i tiden. Det går inte att lära sig den bortom döden. Evangeliet förkunnas inte längre där.

Mannen utan bröllopskläder kunde inte den sången. Han sjöng den gamla sången, som handlar om vad jag själv ska göra för att bli salig. Den sången har ett mycket dystert slut. Men den nya sången handlar om Jesus, som redan ha gjort oss saliga.

Textens sista vers lyder: Ty många är kallade, men få är utvalda." Ordet 'ty' anger orsaken till att mannen och hans efterföljare inte godkänns att ta del i det himmelska bröllopet.

De många som är kallade är de som har fått höra evangeliet om Guds nåd. Av dessa är långt ifrån alla utvalda – till vad? Jo, till att se i tron vad vi äger i Kristus och genom tron delta i den himmelska bröllopsfesten. Tron är nämligen inte var mans egen, så som många tänker, utan tron är en gåva av den Allsmäktige, som ingen kan ta åt sig. Den är ett stort under, som Gud gör med oss.

Det är nödvändigt, att Gud gör det undret med oss och öppnar våra ögon för hans nåd i Kristus, eftersom vi av naturen är blinda för det andliga. För att kunna se nåden i Kristus, måste vi nämligen också se och tillstå att vi själva är stora syndare. Det är så tvärt emot vår mänskliga natur att erkänna sig som förlorad syndare och erkänna, att Kristi gåvorättfärdighet är vårt enda hopp. Till det krävs Guds Andes upplysning över evangeliet.

Vi som känner och gläds över Guds fria nåd genom Jesus, vi är utvalda till att äga just den kännedomen och kunskapen redan här på jorden. Ingen må mena, att någon är utvald till någonting som kommer först efter döden! Vi är utvalda till att lära känna Kristus och vandra med honom redan här i tiden.

Det är en stor nåd och oförtjänt ynnest, att vara bland de utvalda, bland dem som i evangeliet ser Kristus i hans härlighet, så som apostlarna såg honom, nämligen som syndares frälsare. Kännetecknande för de utvalda är deras bekännelse. Den lyder så: 'Jag vet, att jag är en fördömelsevärd syndare, men jag är också viss om att Jesus har frälst mig och att hans rättfärdighet gäller också för mig, ty eftersom han har dött och uppstått för alla människor, har han gjort det också för mig.' Detta är en bekännelse, som Gud själv åstadkommer hos oss genom sin Ande i evangeliet. Och i den bekännelsen ligger det himmelska bröllopets stora glädje.

Mannen, som befanns ha kommit in i bröllopssalen utan bröllopskläder, tog inte del i själva festen, tog inte för sig av det som serveras där. Han ville överhuvudtaget inte veta av festens egentliga ämne. Så är det. Den som inte här på jorden tar för sig av det som Herren Gud bjuder på genom evangeliets förkunnelse, kommer aldrig heller efter döden att göra det.

Bröllopsfesten för Guds Son och hans älskade kristna församling har för länge sen börjat här på jorden, och den pågår som bäst och fortsätter i evighet. Låt oss tacka Gud för den himmelska bröllopsdräkten, Kristi rättfärdighet, som också är festens egentliga glädjeämne. Låt oss frimodigt ta för oss av de rätter som serveras där, nämligen nåden och förlåtelsen genom Jesu, för oss utgjutna blod. Amen.