Öster Yttermark 20.10.12 kl 18 och Lappfjärd 3.11.2012

Hur blir man helgon?

Man blir helgon endast genom evangeliet. Utan evangeliet har vi ingenting som gör oss till helgon. Allt är Guds verk genom evangeliet. Får vi Guds nåd att både höra det och anamma det, då har han därmed gjort oss till helgon. Genom evangeliet är vi redan i det himmelska Jerusalem, inte bara så att vi bara tror det, utan vi är det. Och därför stannar vi nu en stund inför evangeliet.

När Gud inom sig hade beslutat om frälsningen skulle den verkställas när tiden var inne. Den operationen måste ske offentligt för vår skull, så att vi skulle kunna iaktta vad Gud höll på med. Jesus började alltså verket med en ceremoni vid Jordanfloden. Där proklamerade han offentligt, att han åtog sig uppdraget att frälsa oss: Han lät nämligen döpa sig med ett dop som - märk väl- var till för syndiga människor.

Jesu dop genom Johannes Döparen är en så viktig händelse, att den absolut måste vara med i vår evangeliförkunnelse. Annars kan vi inte se frälsningsverket i sin helhet. I Jesu dop blev han ett med människosläktet i dess syndighet, och det har sin direkta motsvarighet i vårt dop, där vi blir ett med honom i hans rättfärdighet. Om Jesus inte hade låtit döpa sig till ett med oss, då hade vi inte blivit frälsta.

Ända till dess att Jesus döptes hade han varit fri från synd, men nu blev han en syndare. Genom att låta döpa sig av Johannes erkände han sig som syndare. Det står nämligen, att när folket lät sig döpas av Johannes, bekände de därvid sina synder. Matt. 3:6. Apoateln Petrus skriver, att dopet i sig betyder, att man anropar Gud om ett rent samvete. Jesus, som förut inte hade några egna synder, hade nu tagit på sig våra synder som sina egna och bar på dem intill döden. Ett tecken på att han hade blivit gjord till syndare var, att djävulen genast försökte angripa honom.

Detta dop till syndare, som Jesus tog, var så viktigt, att hela treenigheten var närvarande vid tillfället. Tidigare, vid Jesu bebådelse och vid hans födelse var det bara änglar som var synligt eller hörbart involverade i händelserna, men nu, när frälsningsverket skulle börja, behövde hela Treenigheten bekräfta händelsen, inte för sig själv utan för oss människor.

Fadern själv lät då en röst höras, genom vilken han sade: "Denne är min älskade son, i honom har jag min glädje." Matt. 3:17. Varför Fadern älskar honom säger Jesus i Joh. 10:17: "Fadern älskar mig, därför att jag ger mitt liv, för att sedan ta det tillbaka." Både Fadern och Sonen var målmedvetna i uppgiften. Som en ytterligare bekräftelse på att Jesus nu började sitt uppdrag sänkte sig Anden ner över honom i en duvas gestalt. När det heter i bibeln, att Anden kommer över någon, då betyder det, att det som ska utföras kommer att ske i Andens kraft. Profeten Jesaja skriver: "Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap." Jes. 61:1.

Trots att Jesu dop är en av de viktigare händelserna i frålsningsverket har vi inte en enda sång i SH om det. Visserligen anknyter alla passionssångerna till det faktum att han hade tagit på sig våra synder, men han tog dem inte på sig först på långfredagen utan vid sitt dop tre år tidigare. Därför ska jag nu sjunga en ny sång som åtminstone nämner Jesu dop.

Se, hur Jesus, Lammet rena i Johannes' döpelse med oss syndare förenad ber om Guds förlåtelse! Han har Faderns välbehag, endast han kan ta de slag, som vi med vår synd förtjänar och rättfärdigheten kräver. Jesus döptes till att vara ett med världen och dess nöd, att för våra synder svara intill korsets bittra död. Ja, han företrädde så alla, att nu vi också har med honom döden lidit och har ned i graven stigit. När han återkom till livet ifrån våra synder ren, var med honom åt oss givet full rättfärdighet igen. Detta är vår glädjes dag: Vi har åter Guds behag, Jessus himlen åt oss vunnit. Vi har saligheten funnit.

Så gick Jesus alltså för att lida straffet för människosläktets synder. Men på ett visst sätt gick han inte ensam, efter sitt dop hade han oss alla med i sin kropp, vi var alla representerade i honom, eftersom han hade låtit döpa sig till ett med oss alla. Det betyder ju, att när Jesus sedan dog, då dog vi alla. Det finns uttryckt på många sätt t.ex. "En har dött för alla, alltså har de alla dött." 2 Kor 5:14. Men detsamma finns också i sånger t ex i SH 40:4. "För mig o Jesus Krist du dog och jag blev död i dig."

Vi var alltså representerade i Jesus när han dog, men hur blev det sen? Steg han ensam upp ur graven på söndagsmorgonen? Nej, vi var med då också - i hans person. Det sjöng vi redan i sången: "Ur graven mig du med dig tog." Det var en verklig uppståndelse, som Gud Fader noterade. Det var ju Fadern själv som hade godkänt, att vi blev representerade i Jesus genom Jesu dop till ett med oss. Vår delaktighet i Jesu död och uppståndelse bekräftas också genom Hosea, som profeterade: "Herren skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja på tredje dagen skall han låta oss stå upp." Hos. 6:2.

Då Fadern på uppståndelsens morgon såg, att vår synd var i Kristus tillfullo sonad, då konstaterade han att vi alla i Kristi person och tillika med honom nu var rättfärdiga och rena från all synd. Till bekräftelse på detta uppväckte Fadern Sonen och därmed också oss alla från döden. Vi har nu alltå, som det kallas i uppenbarelseboken "del i den första uppståndelsen", nämligen Kristi uppståndelse. Där står vidare i sammanhanget, att dessa, som har del i den, är både saliga och heliga. Upp. 20:6.

O, härliga morgon, då Kristus uppstod rättfärdigförklarad av Gud! Då hade han sonat vår synd med sitt blod, i vårt ställe uppfyllt Guds bud. Den morgonen uppstod i renhet också vi alla i Kristi person. Vi tilldömdes frihet från synderna då av Fadern på himmelens tron. Ty Kristus blev döpt att för mänskorna gå att bära för synden Guds dom. I honom är därför var mänska också rättfärdig och helig och from. Och detta är sanningen, som vi ska tro, det budskap som ger oss Guds frid, ty endast i Frälsarens sår har vi ro och kraft för vår andliga strid.

Vår uppståndelse i Kristus öppnar oerhörda perspektiv för oss: Vi är godkända av Gud Fader, vi är välkomna i hans gemenskap, ja i Kristus befinner vi oss redan i hans gemenskap. Vi är frälsta från synden och djävulen och från vår egen ondska. Tidigare var vi Guds fiender, för syndens skull, men nu inte längre. Aposteln Paulus skriver: "Gud var i Kristus och försonade världen med sig." 2 Kor. 5:19. Trots all vår ogudaktighet och fiendskap mot Gud i själ och hjärta, är vi nu i och genom Kristus vänligt sinnade mot honom, vi älskar honom av allt hjärta och av all vår kraft och av allt vårt förstånd. Kort sagt vi har i Kristus uppfyllt Guds bud och fortsätter med det i evighet. Detta låter konstigt, tycker vi, men uttrycket 'försonade med Gud' har ju den innebörden och det är just så som Gud Fader ser på oss i Kristus. Alla människor är Guds kära och goda vänner i och genom Kristus. Så kallade Jesus också Judas Iskariot för sin vän, trots att denne förrådde honom.

Gud är nu vår egen älskande Fader. Vår framtid och hela evigheten ligger i hans goda och allsmäktiga händer. Detta är ett faktum från Guds sida och vad han anser borde ju vara det som vi har att ta till oss och lita på. Vi ska sjunga en påsksång. Tyvärr talar ingen av våra påsksånger i Sionsharpan direkt om vår del i Kristi uppståndelse, som ju hör till det mest grundläggande i Guds frälsningsplan och hans syn på oss människor. Det borde stå t ex: "Kristus lever - också vi!" Även om vårt liv, som aposteln skriver, är fordolt i Kristus, så är det det som gäller inför Gud, antingen vi tror det eller inte.

_______________

Hittills har vi nu talat mest om hur det ligger till med vår frälsning från Guds sida. Ingenting behöver läggas till det. Men på något sätt måste allt det goda som skett i Kristus komma oss personligen till del, så att vi kan gripa tag i det och glädjas över det. Också det har Gud sörjt för, först genom vårt dop, som han har inrättat åt oss och som hör till frälsningen. Och då måste vi nämna samtidigt Jesu dop och vårt dop. De hör samman.

Vi nämnde redan att Jesus blev döpt till ett med oss i vår syndighet och att vi nu blir döpta till ett med honom i hans rättfärdighet. Likasom Jesus genom sitt dop erkände sig vara syndare, så betyder nu vårt dop, att vi är rättfärdiga i honom. Genom vårt dop till ett med honom äger vi precis allt vad han har: rättfärdighet, barnaskap hos Gud och arvsrätt till Guds rike med evigt liv och salighet.

För den som känner varken sin egen synd eller Gud och hans frälsning, låter det lättvindigt och övermodigt, när vi säger oss vara rättfärdiga, heliga och saliga i Kristus. Men det är ju inte vi själva som har gjort oss till vad vi är utan Gud, som genom Jesus har försonat alla människor med sig, inte bara oss som bekänner det

Det är bara Kristi verk, den redan givna nåden genom honom, som har gjort oss till vad vi är i Kristus och som för oss till himmelen, inte vår egen syndaånger, omvändelse, bön eller fromhet av något slag, ja inte ens vår tro. Bara det som tron omfattar, den fullbordade frälsningen, bara den för oss hem. Och tror vi det, då är vi redan här i tiden i himmelen bland de saliga. För där trons innehåll, Jesus Kristus är, där är himmelen. Amen.